this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Om du inte fattar nu förstår du aldrig

“Det är lite grann som att sitta runt köksbordet med sina manliga vänner och lägga ut foton på våra [sic] flickvänner på bordet och sedan försöka resonera oss fram till vem som är snyggast.”
Alfapet är nog roligare. Men inte för Birger: det får bli bluffstopp i stället. Svälta räv, kanske: då behöver man inte kunna stava.
Och förlåt att jag frågar: hur mycket, eller lite, är lite… grann?
Förresten: vad menas med ‘grann’? Är det inte så granen står i stugan så här års? Grön också.

“[…] alla lata, slentrianmässiga tyckanden, alla gaphalsiga fördomar […].” En nästan exakt beskrivning av Birgers eget förhållande till verkligheten.

“Att inte alla kommer se fotot på min älskade flickvän […].” Och…?

“En del tröd i skogen av långfinger […].”
Tröd? Och långfinger?? Långfingrar, möjligen. Men det verkar ju inte klokt i alla fall.

“Ibland känns det som som folk VILL att italiensk fotboll ska vara i kris. Det blir väldigt snabbt väldigt personligt. Som om ett gäng strandraggare legat med din fru under en varm sommar i Rimini.”
Folk? Och om någon tycker att det spelas bättre boll någon annanstans än i Italien tar Birger detta som en personlig förolämpning. Bara en sån sak. Han borde söka professionell hjälp för det.
Din fru? Menar Birger min? Har alltså några wannabe gigolos legat med min fru på en spiaggia i Rimini en hel varm sommar? Det tror jag inte. Jag har visserligen haft flera fruar, men vi har aldrig varit i Rimini tillsammans. Jag har inte varit i där alls, och jag har aldrig hört att någon av dem har varit i Rimini utan mig heller. Not what I know of?
Återstår Birgers flickvän. Inte vet jag. Men alldeles otroligt verkar det inte. Om man får lita till Birgers många beskrivningar av hennes… lojalitet mot sin tidigare fästman.

Förr, för länge sedan när jag fortfarande var ny i journalistsvängen, kallades ett sådant beteende ‘levnadsglatt’ i tidningarna varje gång en stundentska blev våldtagen och mördad i maj. Och det var det alltid någon som blev. Varje år. Att vara ‘levnadsglad’ var då journalisternas omskrivning för att den stackars flickan var mer lätt på foten än hon borde ha varit. För att slippa åtal och andra obehagligheter från familjen efteråt.
Som när en nersupen A-lagare påträffades död i sin kvart på Folkungagatan i Göteborg: den 38-årige ‘lägenhetsinnehavaren’, &c. Då visste man direkt.

“[…] riskkapitalistIerna […].” Ja ja, bättre än så här blir det aldrig.

“Italien är nästan alla ägare fortfarande italienare […].”
Lägg av nu, Birger. Slå igen din gårdfarihandel av idiotiska synpunkter. Ägna dig åt något annat. Vad det kunde vara vet jag inte. Slänga fram en burgare på McDonalds? Skotta snö på innergårdarna i stan där du bor?
Vad som helst. Men skriv aldrig någonting mer. Ever.

Framtidsjobb?

Vill du ha en till? När Birger “sveper genom rummen sin Roma-tröja”. Hemma hos svärföräldrarna. Ofattbart. Eller är flickvännens mamma och pappa också galna?
Nej, för fan. Jag klarar inte heller mer. Men du får adressen här ändå: http://twitter.com/marcusbirro. Jag skulle inte kolla om jag var du.

Törs inte heller titta