this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Inte ens en liten vit kanin

ÄndĂ„ kĂ€nner jag en ömhet för romanen. – SĂ„ recenserar kulturredaktör BW pĂ„ Gefle Dagblad Birros senaste bok i Dalarnas Tidning. Som lika gĂ€rna kunde vara Gefle Dagblad, eftersom bĂ„da tidningarna har samma Ă€gare. Birro presenteras i DT som ‘kulturredaktör pĂ„ Dalarnas Tidning’ och… ja, du förstĂ„r? BĂ„da dessa herrar Ă€r sĂ„ledes anstĂ€llda vid samma företag och avlönade av samma arbetsgivare. ApropĂ„ ‘opartiskhet’ och annat sĂ„dant dĂ€r irriterande strunt som det hĂ€nder att journalister glĂ€fser om.
Behöver jag sÀga att recensionen Àven Àr publicerad i Dagbladet frÄn GÀvle? Nej, jag tÀnkte vÀl det.
Ömhet? – Vad Ă€r det? SĂ„ skriver man vĂ€l inte om en bok? Som om den vore en… mĂ€nniska. En naiv och rörande och kanske lite bortkommen krabat? Inget vidare bra betyg för en bok, tycker jag.
Jo, kanske gör man det i alla fall. Om man inte vet vad man ska skriva? Om det Ă€r en kompis som har skrivit boken som ska recenseras. Och man inte vill göra honom ledsen. Eller kanske rent av bli osams. Och inte samtidigt göra bort sig bland övriga kulturredaktörer i landet som inte heller tycker att den dĂ€r boken Ă€r nĂ„got vidare. DĂ„ kan ett lika ofarligt som meningslöst ord som â€˜Ă¶mhet’ komma vĂ€l till pass: det betyder nĂ€mligen i detta sammanhang… ingenting.
Simsalabim! Trodde redaktören i GÀvle. Men den hÀr gÄngen kom det inte ens en liten vit kanin ur hatten.

KÀnner ömhet
i GĂ€vle