Inte ens en liten vit kanin
Ändå känner jag en ömhet för romanen. – Så recenserar kulturredaktör BW på Gefle Dagblad Birros senaste bok i Dalarnas Tidning. Som lika gärna kunde vara Gefle Dagblad, eftersom båda tidningarna har samma ägare. Birro presenteras i DT som ‘kulturredaktör på Dalarnas Tidning’ och… ja, du förstår? Båda dessa herrar är således anställda vid samma företag och avlönade av samma arbetsgivare. Apropå ‘opartiskhet’ och annat sådant där irriterande strunt som det händer att journalister gläfser om.
Behöver jag säga att recensionen även är publicerad i Dagbladet från Gävle? Nej, jag tänkte väl det.
Ömhet? – Vad är det? Så skriver man väl inte om en bok? Som om den vore en… människa. En naiv och rörande och kanske lite bortkommen krabat? Inget vidare bra betyg för en bok, tycker jag.
Jo, kanske gör man det i alla fall. Om man inte vet vad man ska skriva? Om det är en kompis som har skrivit boken som ska recenseras. Och man inte vill göra honom ledsen. Eller kanske rent av bli osams. Och inte samtidigt göra bort sig bland övriga kulturredaktörer i landet som inte heller tycker att den där boken är något vidare. Då kan ett lika ofarligt som meningslöst ord som ‘ömhet’ komma väl till pass: det betyder nämligen i detta sammanhang… ingenting.
Simsalabim! Trodde redaktören i Gävle. Men den här gången kom det inte ens en liten vit kanin ur hatten.
Känner ömhet
i Gävle
This entry was posted on Thursday, September 2nd, 2010 at 10:48 and is filed under Journalism. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
