this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Det skiter vÀl jag i

Jag blÀddrade lite i en nyutkommen bok pÄ Kabaré Karolina hÀromdagen. Den heter Tydliga texter. Snabba skrivtips och sprÄkrÄd och Àr skriven av nÄgon som heter Jenny Forsberg.
Jag vet inte vem författaren Àr, men det kunde jag ju ta reda pÄ. Fast det struntar jag i: jag kom inte sÄ lÄngt i boken i alla fall.

PĂ„ första sidan berĂ€ttar Jenny vad som Ă€r “ojĂ€mförligt viktigast” nĂ€r du skriver en text: att förbereda, skriva [sic] och att bearbeta.
SĂ„ dĂ€r höll de pĂ„ nĂ€r jag skrev uppsatser i plugget ocksĂ„. Först skulle man göra en ‘disposition’ och sedan skriva sjĂ€lva ‘avhandlingen’ och sĂ„ var det nĂ„got pĂ„ slutet ocksĂ„ som jag lyckligtvis har glömt.
Jag gjorde aldrig nÄgot av det dÀr, men det gick bra ÀndÄ.

PĂ„ nĂ€sta sida sĂ€ger Jenny att “det första du ska göra nĂ€r du skriver en text Ă€r att bestĂ€mma dig för vem som ska lĂ€sa texten och varför”.
Det skiter vÀl jag i. Och det kan ju hÀnda att ingen lÀser ocksÄ.

Jag gjorde likadant nĂ€r jag gjorde radioprogram en gĂ„ng. Alla andra sa att de gjorde program för ‘för lyssnarna’. Det gjorde aldrig jag, för jag visste inte vilka de var.
Jag gjorde program för mig sjÀlv: sÄdana som jag ville höra pÄ.

DÀr slutade jag blÀddra i Jennys bok. Och dÄ hade jag bara kommit till sidan tre.