Det skiter väl jag i
Jag bläddrade lite i en nyutkommen bok på Kabaré Karolina häromdagen. Den heter Tydliga texter. Snabba skrivtips och språkråd och är skriven av någon som heter Jenny Forsberg.
Jag vet inte vem författaren är, men det kunde jag ju ta reda på. Fast det struntar jag i: jag kom inte så långt i boken i alla fall.
På första sidan berättar Jenny vad som är “ojämförligt viktigast” när du skriver en text: att förbereda, skriva [sic] och att bearbeta.
Så där höll de på när jag skrev uppsatser i plugget också. Först skulle man göra en ‘disposition’ och sedan skriva själva ‘avhandlingen’ och så var det något på slutet också som jag lyckligtvis har glömt.
Jag gjorde aldrig något av det där, men det gick bra ändå.
På nästa sida säger Jenny att “det första du ska göra när du skriver en text är att bestämma dig för vem som ska läsa texten och varför”.
Det skiter väl jag i. Och det kan ju hända att ingen läser också.
Jag gjorde likadant när jag gjorde radioprogram en gång. Alla andra sa att de gjorde program för ‘för lyssnarna’. Det gjorde aldrig jag, för jag visste inte vilka de var.
Jag gjorde program för mig själv: sådana som jag ville höra på.
Där slutade jag bläddra i Jennys bok. Och då hade jag bara kommit till sidan tre.
This entry was posted on Monday, May 30th, 2011 at 14:28 and is filed under Journalism, Kabaré Karolina, Loup-Garou, Major C-minor, Zaala & Co. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
