this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Använd de rätta orden

Thomas Idergard är, enligt bruksanvisningen i Livets ords varannandagstidning Världen idag, “katolik och arbetar med opinionsbildning och entreprenörskap inom utbildnings- och välfärdsområdet”.
Thomas har i det senaste numret, eller näst senaste kanske eftersom det kommer ett nytt i dag, skrivit en artikel som handlar om… ja, vad handlar den om egentligen?

Den har rubriken ‘Mer person, mindre individ’ och redan där blir man lite misstänksam. Jag hinner inte längre än till fjärde meningen förrän misstänksamheten övergår till oro. Så här skriver Thomas, och citationstecknen är hans egna: Synen på barn som något vuxna har “rätt” att “få skaffa”.
Vad är det för en mening? Rätt att få skaffa: vad betyder det? Det är majistervarning på den formuleringen.

Sedan fortsätter det i samma stil och rent av ännu värre med knepiga meningskonstruktioner och massor av larviga ord som Thomas strösslar lite nonchalant med för att verka bildad och finare än han är.
Det är sådana falskspelartrick den tar till som inte har något att komma med. Han som sitter med par i tvåor när motspelaren har en straight flush. Jag avskyr den sortens skriverier.

Psyko-fysik. Icke-realism. Determinerar. Transcendenta. Materialitet/kroppsbundenhet. Unicitet. Despoti.

Dock saknar jag ett av de senaste årens modeord i alla möjliga och även omöjliga sammanhang, från sjuksköterskornas lönekrav till uttagningen av ett svenskt VM-lag i ishockey: transparens som betyder ‘genomsynlighet’ och numera förekommer överallt fast jag tror att användarna för det mesta avser ‘insyn’ (inom politik och näringsliv). Men varför skriver de inte det då?

Om man slår upp ordet i Nationalencyklopedin handlar två av tio artiklar där ordet förekommer om cellulosaacetatbutyrat och klortrifluoretenplast och en om vulkmedel (ämne som tillsätts vid vulkning av gummi, dvs. den ‘process som omvandlar rågummi från en klibbig och formbar massa till ett elastiskt och formstabilt material med hög draghållfasthet’).

Så här skriver Thomas också och skyll inte citationstecknen på mig, de är helt och hållet hans: “personen växer bara i så måtto att han gradvis renar sig från individen inuti” genom att “kroppen och själen samarbetar” i riktning mot sin verkliga “kallelse som människa”.

Vilken denna ‘kallelse’ kunde vara framgår inte klart av Thomas artikel, men eftersom författaren är så våldsamt religiös antar jag att det har något med Gud att göra. Det har allting som publiceras i Världen idag, och den skribent som får mer utrymme där än alla andra tillsammans är Majistern.

Jo, vänta. Här står något: Människan är nämligen något mer. Hon är en “person” som definieras av sina andliga (förenande) och transcendenta (överskridande) egenskaper. […] Personen blir ett “jag” enbart i relation till ett “du”, det vill säga någon annan som säger “jag” om sig själv.

Jag tror att de flesta människor säger ‘jag’ om sig själva, i alla fall de jag känner. Frankrikes tidigare president Charles de Gaulle talade gärna om sig själv i tredje person. I stället för att säga J’ai décidé aujourd’hui… sa han alltid Le général a décidé aujourd’hui…
När man såg honom i teve på den tiden sträckte han ut armarna över studiobordet när han talade och liksom inneslöt hela jorden. Jag minns att det var rätt pampigt.

På senare tid har jag bara hört en person som omtalade sig själv i tredje person. Det var hon som hoppar spjut och kastar längd med mera Carolina Klüft när hon talade på Skansen på nationaldagen för några år sedan.
Fråga mig inte varför. Det lät i alla fall väldigt löjligt och inte alls lika magnifikt som när generalen i Élyséepalatset i Paris talade till… hela universum kändes det som när han tog till orda.

Thomas är ungefär lika pseudopompös som Carolina var på Skansen den där gången: man vet inte om man ska skratta eller sparkas.

I varje fall tidigare syntes Thomas i olika tevesoffor, där han uttryckte de mest förbluffande åsikter om allt och ingenting. Ingen ser mer nedlåtande och hånfull ut i teve än Thomas heller och då vill man inte skratta utan bara sparkas.
Bara dåmera ledarskribenten och numera riksdagsledamoten för Moderaterna Maria Abrahamsson kunde se mer föraktfull ut mot alla som inte tyckte som hon. Maria är hon med den där gräsliga piggsvinsfrisyren, om du minns?

Thomas kallar sig ‘omvärldsanalytiker’ också och det är nästan det löjligaste ord jag vet och han är för EMU. Jag tror att Thomas omvärldsanalyserar på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro i dag.

Tankesmedja. Där har du ett urlöjligt och värdelöst ord till! Haha!