this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Annars blir det inget

Journalisten Johanna Koljonen skrev i lördags en lĂ„ng artikel i Dagens Nyheters kulturbilaga om hur hon blev utsatt för “en sexuell krĂ€nkning” av en 15 Ă„r Ă€ldre man. Visserligen för tio Ă„r sedan, men Johanna har inte kommit pĂ„ förrĂ€n nu vad det var som hĂ€nde den gĂ„ngen.
Efter att de hade druckit sig “oregerligt fulla pĂ„ dyrare vin Ă€n Johanna nĂ„gonsin haft rĂ„d med” hĂ€ngde mannen med hem till henne, dĂ€r de “hade massor med hĂ€rligt sex med varandra”. Varandra? Johanna hade bara ett krav: “kondom i varje hĂ„l, annars blir det inget”.
PĂ„ morgonen vaknade Johanna bakfull och “med honom inuti sig”. Utan pĂ„se. Men Johanna lĂ€t honom hĂ„lla pĂ„. “Ville inte vara till besvĂ€r”, sĂ€ger hon i dag. Och vore det inte “barnsligt att avbryta”? NĂ€r karl’n “rörde sig mot Johannas kropp” och “kallade henne underbar”?
Johanna var med pĂ„ noterna “tills det var klart”. Verkar inte riktigt hundra, tycker jag. Sedan kokade hon kaffe och följde karlsloken genom förorten till tunnelbanan.

Johannas artikel har rubriken: Dags att prata om det. Om jag har fattat saken rÀtt började alltihop pÄ Twitter, dÀr Johanna först berÀttade sin historia. Tio Är efterÄt. Artikeln handlar egentligen om wikileaksgrundaren Julian Assanges pÄstÄdda sexövergrepp mot en svensk kvinna men ocksÄ om att vi mÄste vÄga berÀtta för varandra om vÄra grÀnser. Tror jag. Det Àr lite rörigt mitt i. Ostrukturerat. Det Àr samma ord som Johanna anvÀnder om den svenska vÄldtÀktslagstiftningen.
Jag hÄller med om att mannen i Johannas sÀng bar sig svinaktigt Ät. Men om jag inte Àr intressserad av hennes sexuella preferenser? DÄ kan du ge fan i att lÀsa hennes artikel, sÀger nÄgon som alltid ska ha en syl i vÀdret. Ja, men det kan jag ju inte veta innan. Och sen Àr skadan redan skedd. Svarar jag dÄ.

Jag har förstĂ„tt att Twitter numera svĂ€mmar över av kvinnors och berĂ€ttelser om obehagliga sexuella erfarenheter under den samlande parollen: #prataomdet. Prata om nĂ€r ett nej Ă€r ett nej och inte kanske och framför allt inte ett ja. Vill man inte knulla, sĂ„ vill man inte. DĂ„ ska man inte behöva göra det heller. Tror jag att Koljonen menar. FrĂ„gan Ă€r nĂ€r en omoralisk handling övergĂ„r till kriminalitet. Är det brottsligt att försöka övertala sin partner? FĂ„r man flörta? Och vad gör man nĂ€r hon eller han inte riktigt vet om de vill eller inte?
En annan frÄga Àr om livet blir enklare och bÀttre om (framför allt) kvinnor flÀker ut sina sexliv pÄ Twitter för alla att offentligt frottera sig i. Jag Àr inte sÀker pÄ det. Men jag hÄller med om att detta Àr en frÄga att ta pÄ allvar. Och att tala om. Kanske i första hand med varandra. Det finns mÄnga saker som Àr vÀrda att prata om.

Det bÀsta vore kanske att kvinnor anmÀlde varje sÄdant övergrepp direkt. Men om man har varit med pÄ galoppen och dessutom ordentligt pÄ kanelen blir det vÀl inget i alla fall. Det Àr olyckligt: jag tycker att det Àr en mÀnsklig rÀttighet att vara hur drÀngfull man vill utan att bli vÄldtagen.
En gĂ„ng för snart femtio Ă„r sedan höll jag sjĂ€lv pĂ„ att bli vĂ„ldtagen pĂ„ en tillstĂ€llning av en kvinnlig svensk författare. Över en diskmaskin i ett kök pĂ„ Östermalm i Stockholm. Men jag klarade mig genom att skrika pĂ„ hjĂ€lp, sĂ„ att övriga gĂ€ster kom till undsĂ€ttning. DĂ„ stog författarinnan redan halvnaken i köket, men jag hade kĂ€mpat tappert och i alla fall lyckats behĂ„lla byxorna pĂ„.
Jag erkÀnner att det var en rÀtt omskakande upplevelse: jag var inte sÄ insatt i kÀrlekens, eller kanske snarare sexualitetens, mysterier dÄ. Men inte vÀrre Àn att det kunde vara vÀrt en helsida i DN Kultur. Ett halvt Ärhundrade senare.

Mycket modigare nu Àn dÄ