A Bear of Very Little Brain
“Jag älskar att läsa sådant som utmanar mig”, skriver den person i sin senaste blogg som kreverar som ett stycke kolerisk kordit så snart någon gör det och inte hela tiden tycker som han.
Han är just den mycket orätte att även tala om “likriktningens tyranni”. Jag förmodar att det är sin egen ‘tyranni’ han avser: något annat är nämligen inte möjligt, för ingen älskar att ‘likrikta’ mer än han.
Allt som sker på Majisterns villkor är bra och allting annat är helt och hållet “värdelöst”. Det är egentligen obegripligt att han inte själv förstår den vansinniga logiken av sitt eget mycket obegåvade resonemang bortom all sans och allt förnuft. Men det är klart: like a Bear of Very Little Brain…
Författaren ser sitt liv som “en ständig kamp, en strid mot allting”. Som “en militärövning i ösregn”, kan du tänka dig. Men en militärövning är inte detsamma som krig. Det vet alla som har gjort lumpen, men den erfarenheten tror jag att Majistern på sitt vanliga lumpna sätt har simulerat sig ur.
Annars handlar författarens blogg uteslutande om hur ofattbart bra han skriver och att alla “goda och vanliga och varmhjärtade medborgare” han ständigt möter på stadens gator och torg bara ääälskar allt författaren gör.
Författaren ska efter likriktningens föredöme #1 i landet “vända blad” också. Så där bara. När det passar honom och skit i alla andra. Men det går ju inte: det klarar inte Tabbe av, och det kommer inte författaren undan med heller.
Jag nämner det bara i förbigående, så slipper du läsa själv.
This entry was posted on Wednesday, February 2nd, 2011 at 11:50 and is filed under Captain Marvel, Journalism. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
