80 Är efter sin tid
Jag rÄkade lÀsa Ulf Nilssons senaste krönika i Expressen. Jag brukar inte lÀsa honom annars, för jag fÄr lÀtt ont i huvudet nÀr jag lÀser herr Nilsson. Just nyss fick jag det. Hör hÀr:
Pursvenskar?? Vilka Ă€r det? NĂ€r jag gick i skolan hĂ€nde det att man hörde talas om âpurfinnarâ, men det trodde jag att finlĂ€ndarna kallade de medborgare som endast talade finska och inte ett ord svenska: en som var vĂ€ldigt mycket âfinneâ, sĂ„ att sĂ€ga. Men jag har inte hört ordet pĂ„ snart ett halvt sekel.
Och sĂ„ kommer Nilsson dragande med âpursvenskarâ. Har det ocksĂ„ nĂ„got med sprĂ„ket att göra? Men vilket sprĂ„k skulle de som inte Ă€r pursvenska tala, nĂ€r Sverige bara har ett officiellt sprĂ„k och inte tvĂ„?
Eller Ă€r det alla som har kommit hit frĂ„n andra lĂ€nder som inte Ă€r âpursvenskarâ? Hur lĂ€nge mĂ„ste en familj ha bott i Sverige för att kallas âpurâ? Hundra Ă„r? TvĂ„ hundra? Kanske lĂ€ngre Ă€ndĂ„? I sĂ„ fall finns snart inga âpursvenskarâ kvar för Nilsson att rĂ€kna.
Han klÀr ihop med Marulk bland Expressens krönikörer. Men vad har Leffe GW och Lars Lindström och Annette K i sÄdant sorgligt sÀllskap att göra?
Nilssons krönika hade varit lika obehaglig pÄ 30-talet och borde sjÀlvfallet inte fÄ finnas i dag heller.
This entry was posted on Thursday, December 16th, 2010 at 09:10 and is filed under Journalism. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.