this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Utan köpare

NĂ€r Birger Marulk skriver om den heliga Bollen gör han det allt oftare med ett sprĂ„kbruk som hör hemma i en annan tid Ă€n vĂ„r och som man trodde att man skulle slippa höra mer. SĂ€rskilt förtjust Ă€r Birger i att benĂ€mna dem han vill stĂ€lla sig in hos “den gode”. Som att nĂ„gon i dag skulle komma pĂ„ tanken att tilltala en flyktig bekantskap han kanske kunde ha nytta av senare med det mossbelupna BĂ€ste bror. Det skulle ingen modern mĂ€nniska göra. Utom möjligen Birger, för han Ă€r raka motsatsen till modern trots att han stĂ€ndigt predikar motsatsen.
Birger vet inte vad som menas med att vara ‘modern’ och hade han hört talas om postmodernismen hade Birger hoppat pĂ„ den lĂ€ckande skutan ocksĂ„. Den var sĂ„ att sĂ€ga mer Ă€n ‘modern’ för inte lĂ€nge sedan alls, men denna mycket pretentiösa företeelse verkar ha förlorat i betydelse i dag. Fast dĂ„ var Birger Ă€nnu inte med pĂ„ tĂ„get: dĂ„ kissade Birger fortfarande pĂ„ sig i en kvart i Göteborg. Och sĂ„ hade han varit tvungen att lĂ€mpa tiggaren ifrĂ„n Luossa överbord först. Bettlaren frĂ„n kolarkojan var ocksĂ„ helt och hĂ„llet omodern redan medan han levde.
I Italien sparkar en ung svensk boll i ett nĂ€rapĂ„ osannolikt medelmĂ„ttigt ligalag. Han heter Albin och tituleras stĂ€ndigt av Birger som “den gode”. Senast krĂ€vde Birger att Albin genast ska upphöjas till svensk landslagsspelare.
Men hur ‘god’ Ă€r Albin? Som Jesus nĂ€r han kastade mĂ„nglarna ur templet och lĂ€t flickan frĂ„n Magdala tvĂ€tta hans fötter med sina tĂ„rar? Vad Ă€r det för en bakvĂ€nd kvinnosyn: det skulle ingen enda av mina flickbekanta ha stĂ€llt upp pĂ„. Ingen kan vĂ€l kalla ett sĂ„dant beteende ‘modernt’ heller.
Det gör nog bara Birger: icke-modernast av alla som finns. Och pastor Ekman i Livets ord. Birger Ă€r till och med sĂ„ omodern att han finner det pĂ„kallat att försĂ€kra lĂ€saren om att han kallar Albin sĂ„ t r o t s att Birger kĂ€nner Albins farsa. Som ocksĂ„ alltid kallas “den gode” av den stĂ€ndigt fjĂ€skande Birger. Albins farsa Ă€r Birgers chef pĂ„ teve och dĂ€rför oumbĂ€rlig för den som Ă€lskar att framtrĂ€da i rutan.
Vad menas med en “god” mĂ€nniska? Jag tror visst att bĂ„de Albin och pappa Ekdal Ă€r hedervĂ€rda och rakt igenom rekorderliga personer. Men om nĂ„gon Ă€r god… borde det inte finnas nĂ„gon annan som Ă€r ond dĂ„? Annars gĂ„r vĂ€l inte ekvationen ihop?
Vem bestÀmmer vilka som Àr det ena och vilka som Àr det andra? Gör Birger det? DÄ vet jag var mina aktier skulle hamna: lÀngst ner i kÀllaren. Utan köpare.

OjÀmlik pedikyr pÄ gÄng