this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Om Gud och √−1

Ann Heberlein, du vet den där kvinnan som hatar med ett mörker som skrämmer och som Majistern avskyr nästan mer än han tycker illa om Maria Sveland och alla äckliga och oknullade kommunistfittor på Södermalm i Stockholm, har skrivit en ny bok som heter Gud, om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig.
Ingen vidare bra titel på en bok men strunt i det. Varför tror Ann att jag vill ‘lyssna till’ ett samtal mellan henne och Gud. Jag ger fan i Gud och jag bryr mig inte om Ann heller. Allt sådant får de där två idioterna sköta för sig själva.

Ann berättar i en närmast parodiskt uppslagen intervju i Bladet som ägarna Bonniers som även är Anns förläggare påpassligt har produktplacerat där att hon har svårt för att träffa män eftersom hon är så framgångsrik och tjänar mycket pengar och för att män inte tycker om kvinnor som är snygga och dessutom tänker.
Ann är avundsjuk på sina 50-åriga manliga kolleger vid universitetet i Lund som har 25-åriga tjejer som ränner efter dem medan Ann som är fyrtiofem nånting inte har några tonåriga förstaårsstudenter som uppvaktar henne.
Ann är förbannad för att så fort inte alla håller med om vad hon säger har de inget annat att komma med än att hon är ful och gammal och tjock och målar sig och vätesuperoxiderar håret för mycket. Det är de där idioterna som inte fattar Heidegger och Hannah Arendt och det kanske jag inte gör heller men det kan jag leva med: jag vet att de var nazister och det räcker för mig. Heidegger var en av de värsta och var hängiven nazist innan några sådana fanns.
Ann är en struntviktig akademiker som låtsas förstå krångliga franska filosofer som de flesta inte kan läsa en rad av på originalspråket utan bara sammanfattningar på engelska och svenska. Derrida och Deleuze, Lyotard och Lacan är exempel på sådana författare som trängs i fisförnäma Anns bokhylla.

Det är högfärdsblåsan Jacques Lacan som har presenterat den utomordentligt fåniga snilleblixten och då kanske du förstår vad jag menar.

ekvation

Det professor Lacan påstår sig ha identifierat med roten ur −1 är, läs och begrunda, “l’organe érectile”: en erigerad penis. Sa jag adjö när jag kom?

lacan

När Ann vill ta till storsmockan drämmer hon till med Kierkegaard och Schopenhauer och Nietzsche, och det är inte precis några sprakfålar hon har som filosofiska förebilder. Hur roliga och lättsamma är också Augustinus och Tomas av Auqino? Michel Houllebecq: hur lattjolajban och bolibompa är han?
Om någon tycker att Ann är ‘tjock’ när hon briljerar med värsta skitstöveln Heidegger är det väl för att hon är tjock i huvudet!

charmtroll

När allt inte går som Ann vill skyller hon på Gud och det är rent av värre än Majistern som skyller allting på alla andra och i stället tackar och lovprisar Gud för allt hat och alla orättvisor som drabbar honom.
När Ann snackar allvar med Gud svarar karlsloken aldrig för det är väl en karl och det kan ju bero på att han inte lyssnar på självupptagna kvinnor som bara gnäller och klagar hela tiden och se där bara hur den typiska manliga härskartekniken förminskar Ann som människa och reducerar henne till en kropp utan vare sig själ eller förstånd. Eller o fasa: tänk om Gud inte finns!
Vad är det också för en Gud som kräver av människorna att de ska älska Honom och ingen annan över allt förstånd och inte varandra mycket mer!

despot

Ann har krökat och knarkat och knullat och ingenting har hjälpt mot hennes ångest och självförakt men nu har Ann fått en bokstavsdiagnos och får gratis Rita och Rohypnol. Rita hette Ritalina förr men jag tror det heter Ritalin i dag och är standardmedicinen mot ADHD. Rohypnol blandades tidigare gärna i kvinnors drinkar för att göra dem försvarlösa inför en våldtäkt och är inte lika lätt att få tag i som det var för tio år sen.
I vår ska Ann medverka i tre entimmesprogram i teve om sig själv så klart och sin bipolaritet och Ann gånger två i tre timmar på samma gång kan knäcka en best och är nog mer än en Varulv klarar av.

Ann har i hela sitt liv bara träffat män som inte är någonting att ha och man frågar sig vad det beror på men det gör inte Ann: hon skyller på Gud och som den superfeminist hon är på hela det manliga släktet.
Sa jag att Ann blev våldtagen när hon var tjugo också? Det behövde jag inte: det har du förstått ändå.

Nu blir Majistern kränkt och sur som såpa och hotar att fly landet för att han inte ensam får utforska och förklara Gud för det är det i alla fall bara han som kan och här ska för fan inga jävla kärringar komma och lägga sig i! Finns det ingen paragraf i Brottsbalken som man kunde använda angående illojal konkurrens, till exempel?

Nej, jag tänker inte läsa Anns senaste vad den nu hette igen. Det finns just nu ingenting jag känner mindre behov av att göra. Det där likbleka fejset under ett hår som är alldeles för blont för att det ska vara på riktigt och så ett knallrött stoppljus mitt i. Jag tror att jag avstår.

heberlein