Dags att se upp
Religiös fundamentalism är strängt taget en modern företeelse. Den uppstod som begrepp i USA på 1890-talet: det var den protestantiska kristna högerns opposition mot den populära liberala bibelforskningen och den moderna naturvetenskapen. Fundamenatalisterna betonar Bibelns absoluta ofelbarhet i varje fråga som rör människors liv. Dessa strängt bokstavstroende undviker i dag att kalla sig ‘fundamentalister’: de återfinns i stället i USA under täckmantlar som The Moral Majority, &c. Termen ‘fundamentalism’ kommer från den serie broschyrer som under titeln The Fundamentals utkom i Chicago under åren 1909–1915. De tidigaste fundamentalisternas valspråk var: “If the foundations be destroyed, what can the righteous do?” (‘När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta’; Ps. 11: 3). Bland den religiösa fundamentalismens största fiender torde förutom själva ‘moderniteten’ med dess valfrihet och till synes ändlösa alternativ av uppfattningar även Charles Darwin, Sigmund Freud och Albert Einstein återfinnas.
Störst av alla som har funnits?
I vidare mening avser vi i dag med fundamentalism sådana rörelser som hävdar att en (religion och/eller) ideologi, oberoende av vad folket vill, ska utgöra samhällets enda ordning. Detta innebär att de (religiösa och/eller) ideologiska ledarna får det allt avgörande inflytandet över en stats (eller sekts) samtliga angelägenheter. Det är nästan alltid ledarens personliga egenskaper som avgör det fundamentalistiska företagets framgång. Ledarens charisma är av särskild betydelse: med ett karismatiskt ledarskap menas att ledaren genom sin personliga utstrålning antas stå i förbindelse med en högre instans eller princip som gör honom – det är nästan alltid en man – mer lämplig än andra att uppträda som herde för sin flock.
Vad som i vår tid förenar fundamentalister över religions- och statsgränser är deras avståndstgande från den sekulariserade inställningen till religionen. Sådana sekter förekommer numera i ett ökande antal över stora delar av världen. De kallas i dag Aum Shinrikyo i Japan, Rashtriya Swayamsevak Sangh i Indien, Takfir wa-Hijra i Egypten, Hizbollah i Libanon och den ultraortodoxa Gush Emunim i Israel. I den muslimska världen stavar de mest militanta fundamentalistiska rörelserna sina namn: al-Jama’at al-Islamiyya, Jihad och al-Qa’ida.
Människor har i alla tider försökt förstå världen och förklara sin egen existens genom myter och religiösa sagor. Det är inget konstigt. Men när kraven på religiös bokstavstro utnyttjas i politiska syften och för annan privategoistisk verksamhet bör varje människa dra öronen åt sig och vara mer än på sin vakt. Människors okunskap och inneboende flockmentalitet i trons trygga tillvaro har missbrukats av fundamentalister i årtusenden och i alla religioner. Det är tragiskt att det har hänt förut. Det är ännu mer beklämmande att det sker ännu.
Fundamentalism på japanska
This entry was posted on Thursday, October 7th, 2010 at 10:50 and is filed under Heaven & Hell. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
