this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Callin’ Caroline 8: Not one good guy in sight

Kvinnosynen i Gamla testamentet Ă€r överallt förfĂ€rlig. Redan i Första Mosebok förvandlar Gud Lots hustru till en saltstod – bara för den mycker mĂ€nskliga reaktionen att hon vĂ€nde sig om för att se fyrverkerierna som Herren sĂ€nde frĂ„n himlen över stĂ€derna Sodom och Gomorra. Även Lots döttrar förekommer i denna berĂ€ttelse i sammanhang som inte smickrar vare sig dem eller deras far.

I Domarboken berĂ€ttas hur en levitisk prĂ€st – för att inte sjĂ€lv bli föremĂ„let för homosexuell förnedring – överlĂ€mnar sin Ă€lskarinna till en helgkĂ„t mobb i Gibea som “kĂ€nde henne och hanterade henne skĂ€ndligt hela natten Ă€nda till morgonen”.
Detta kallas ‘gruppvĂ„ldtĂ€kt’ pĂ„ moderrn svenska och borde ge förövarna mĂ„nga Ă„r i fĂ€ngelse, men detta sker Ă€ndĂ„ inte alltid ens i vĂ„r tid.
NĂ€r prĂ€sten omsider kommer tillbaka hem med sin döda Ă€lskarinna som avled under vĂ„ldstĂ€kten “fattade han en kniv och [
] styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv stycken och sĂ€nde styckena omkring över hela Israels land”. Ja, du lĂ€ste rĂ€tt: det stĂ„r sĂ„ i Dom. 19:29.

I FjĂ€rde Mosebok uppmanar Gud Mose att hĂ€mnas pĂ„ midjaniterna; “[t]usen man ur var och en sĂ€rskild av Israels alla stammar” slĂ„r snabbt ihjĂ€l alla Midjans till antalet underlĂ€gsna mĂ€n och brĂ€nner samtliga deras stĂ€der. De drĂ€per Ă€ven alla pojkar och “alla kvinnor som hava haft med mĂ€n, med mankön, att skaffa. Men alla flickebarn som icka hava haft med mankön att skaffa, dem mĂ„n I lĂ„ta leva för eder rĂ€kning.”
Det finns mÀnniskor som menar att Bibeln Àr uppbygglig lÀsning. Det tycker inte jag. Om man inte vill skrÀmma smÄ barn och förresten vuxna ocksÄ?
Mose hade varit en dÄlig moralisk förebild nÀr han Àn hade levat.

Abraham Àr Lots farbror och anses vara grundaren av alla de tre monoteistiska religionerna: han har dÀrför nÀstan samma status som Gud i Gamla testamentet.
NĂ€r Abraham Ă€r gott och vĂ€l sjuttiofem Ă„r och alltsĂ„ bara i början av sin lĂ„nga karriĂ€r flyr han till Egypten tillsammans med sin hustru Sara undan hungersnöden i Kanaan. För att rĂ€dda sitt eget liv presenterar han den vackra och Ă„trĂ„vĂ€rda Sara som sin syster och hon flyttar in i faraos harem. Abraham blir förmögen pĂ„ sin bluff, men det gillar inte den svĂ„rt svartsjuke Gud som drabbar “Farao och hans hus med svĂ„ra plĂ„gor”.
Historien slutar med att den listige kvinnohandlaren Abraham avslöjas: han fÄr tillbaka sin hustru och utvisas ur Egypten.
Egendomligt nog kör det bedrĂ€gliga bondfĂ„ngarparet A&S samma trick en gĂ„ng till för den aningslöse kung Abilemek i Gerar – bara det att kungen i Gerar nöjer sig med att ge Abraham en rejĂ€l utskĂ€llning efterĂ„t och lĂ„ter honom och Sara bosĂ€tta sig var de vill i landet.

I Domarboken möter vi Ă€ven ‘den tappre stridsamnnen’ Jefta i Gilead. Denne trĂ€ffar ett avtal med Gud om att offra Ă„t Herren “vadhelst som ur dörrarna till mitt hus gĂ„r emot mig, nĂ€r jag vĂ€lbehĂ„llen kommer tillbaka frĂ„n [kriget mot] Ammons [= ammoniter: ett semitiskt folk öster om Jordan] barn”. Jefta segrar, sĂ„ klart, och intar inte mindre Ă€n tjugo ammonitiska stĂ€der.
NĂ€r den lyckosamme Jefta kommer hem frĂ„n sitt fĂ€lttĂ„g kan det bara gĂ„ pĂ„ ett sĂ€tt: “dĂ„ gick hans dotter ut emot honom med pukor och dans. Och hon var hans enda barn; han hade utom henne varken son eller dotter.” NĂ€r Jefta ser henne komma river han i förtvivlan sönder sina klĂ€der, men sĂ„dan billig buskis biter inte pĂ„ Gud. Jefta borde ha skickat en budbĂ€rare i förvĂ€g och sagt till dottern att slĂ€ppa ut en get eller en tjĂ€nare eller nĂ„got annat man lika gĂ€rna kunde vara utan sĂ„ snart hon sĂ„g fadern nalkas hemmet.
SĂ„ dĂ€r hĂ„ller det pĂ„: de mĂ€n som inte bedriver otukt med sina döttrar – eller tvĂ€rtom – eldar upp dem i stĂ€llet. Det ena eller det andra: alltihop till den outhĂ€rdligt gemene Jahves Ă€ra.

Josua eftertrĂ€dde Mose som israelernas frĂ€mste och Ă€r en mördarmaskin av bĂ€sta bibliska mĂ€rke: han och hans hĂ€rjande armĂ© lĂ€mnar över huvud taget inget levande efter sig dĂ€r de drar fram. “Och de gĂ„vo till spillo allt vad som fanns i staden [Jeriko], bĂ„de mĂ€n och kvinnor, bĂ„de unga och gamla, sĂ„ ock oxar, fĂ„r och Ă„snor, och slogo dem med svĂ€rdsegg.”

Detta kallas sĂ€rskilt sedan kriget i Kroatien, Bosnien och Hercegovina Ă„ren 1991–1995 för ‘etnisk rensning’. Till samma kategori av krigsförbrytelser hör Ă€ven turkarnas folkmord pĂ„ armenier under Ă„ren 1915–1920, nazisternas förintelse av europas judar pĂ„ 1930- och 40-talen, Sovjetunionens folkförflyttningar frĂ„n Kaukasus och Krim pĂ„ 1940-talet samt hutumilisens massmord pĂ„ tutsier i Rwanda pĂ„ Ă„r 1994.

Begreppet ‘etnisk rensning’ bör klassas som ett folkrĂ€ttsbrott och ligger nĂ€ra sĂ„dana otĂ€ckheter som folkmord och tvĂ„ngsdeportationer, varav den sista sysselsĂ€ttningen Ă€r förbjuden enligt GenĂšvekonventionen. Fast nĂ„gra fuskar alltsĂ„ Ă€nnu och ‘rensar’ i alla fall. Medan hela vĂ€rlden tittar Ă„t ett annat hĂ„ll.

[‘Folkmord’ Ă€r ett internationellt straffrĂ€ttsligt begrepp som introducerades efter andra vĂ€rldskriget. SĂ„dana handlingar bekrĂ€ftades som ett brott enligt FN:s resolution (artikel 1) av den 11 december 1946.]