this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

My way eller Obscent i köket

[Sequel to blog Snabbmat eller Well done med extra allt tar lite längre tid]

Var kommer de ifrån: alla desa STJÄRNKOCKAR som syns i varje teveprogram? Filmstjärnor vet jag vad det är. Men stjärnkockar? Borde väl kallas kockstjärnor i så fall? Till skillnad från… rockstjärnor fast de inte är det men gärna uppträder som sådana.

Och så finns det matkreatörer och dito inspiratörer och rent av matdesigners. Är det de som är så bortkomna vid spisar och stekbord att de inte ens får ett jobb som gatuköksbiträden?

Oavsett vilka de är och vad de kallar sig ska allihop krångla till allting så mycket det bara går. Det vilar en doft av unken pornografi över särskilt STJÄRNKOCKARNAS matlagning varje gång de river en morot och knäcker ett ägg i rutan.

tina

Häromdagen var det en som hade chorizo till moules marinières! Varför då? Det är ju att förstöra både musslorna och korven. Han sa att man kunde använda salsiccia också.
I helvete heller! Musslor tillagas med schalottenlök, vitlök, en klick smör och torrt vitt vin. Mer behövs inte: det ska inte vara mer!

Vem har hittat på att man ska pressa en citronklyfta över ostronen? De är ju mycket bättre som de är, med smaken av det salta havsvattnet.
Till spaghetti ska det så klart serveras hackad vitlök som stekts med spanskpeppar i olivolja. Var kommer allt det där andra ifrån som alla blandar i spaghettin? Tömmer de där kretaörerna en flaska ketchup över spaghettin också? Skulle inte förvåna mig.

Och alla hamburgare som steks i teve! Lika höga som Turning Torso i Malmö och kostar ungefär som en trerummare högst upp i samma hus när de serveras på finare restauranger. Alldeles omöjliga att äta också.

malmö

En hamburgare ska gå att hålla i handen i ett papper när man äter: annars är det ingen hamburgare utan något annat. Jag tar gärna min med pommes frites och en Pepsi på stående fot på Sibylla bredvid Ofvandahl på Sysslomansgatan i Uppsala.

sibylla

Bland det enklaste och godaste som finns att äta är sotare – ganska hårdstekt i grovt salt och i torr gutjärnspanna, halstrad (‘sotad’ eller så att den blivit ‘sotmörk’) strömming − med dillsmör och nykokt färskpotatis. Den som vill kan droppa lite saft från en citron eller stänka några droppar ättika på strömmingarna.
Särskilt förr stektes sotarna direkt på gjutjärnsspisen.

sotare

Slår ledigt det mesta utom kanske en salade niçoise med bland annat oliver, vitlök, sardeller, tomater och haricots verts samt tonfisk och hårdkokta ägg i klyftor på La Mirenda i Vieux Nice men eftersom det inte går att beställa bord där och det nästan alltid är fullt får jag gå på Le 22 Septembre – efter en sång av Georges Brassens: Le vingt-deux de septembre, aujourd’hui, je m’en fous − i stället. Och min mormors pannkakor.

brassens