this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Det spelades bättre boll på kejsar Neros tid

Det är alltid trevligt när någon som skriver kan det. Så här till exempel:
“Ibland har det hänt att jag suttit med blicken som död fisk mot fönstret och bara långtat till Rom.”
Det är när man läser sådant man inser sin egen begränsning och sätter sig i ett hörn och skäms.

Om fotboll uttalar sig samma mycket okunniga expert med den dummes hela förstånd:
“Fotbollen är både ett arv från när romarna matade lejon med kristna, en del av brödet och skådespelet, men man är också en del av konsten, kulturen, sättet att vara, att äta, att umgås, att älska, att känna.”
Men det är inte känt att Nero och Diocletianus sparkade boll i Rom och inte att några andra gjorde det heller på den tiden. Nero spelade nog hellre luta än fotboll.

Att nämna ‘lejon som matades med kristna’ i sammanhanget är inte bara löjligt: det är direkt oförskämt. Både mot lejonen och de kristna.
Om skribenten inte avser det brutala våld som inramar fotbollen i dag på åskådarläktare och utanför arenorn varje gång det är match och som skribenten så ivrigt försvarar, fast han alltid skenheligt låtsas tvärtom.

Det är möjligt att ‘fotboll’ spelades så tidigt som för 2 300 år sedan i Kina och vi vet att ett spel som påminde om fotboll förekom i Centralamerika under mayatiden cirka 300–900 e.Kr.
Sedan har det sparkats en hel del boll på många andra ställen i världen också, bland annat i Florens och i Frankrike.
Den moderna fotbollen med regler &c som vi känner spelet ‘uppfanns’ i England år 1863, då landets fotbollsförbund Football Association bildades.
Lejon och kristna och kejsar Nero: my foot.

Ut med domaren!

Fotboll har naturligtvis även mycket lite att göra med konst och kultur och människors matvanor och hur de älskar. Den som påstår något annat borde snarast uppsöka en specialist på skallskador.

“Man är en del av den underbara förmågan att känna först och tänka sedan. Jag älskar sånt”, fortsätter samme mycket obegåvade skribent som aldrig har tänkt en vettig tanke vare sig före eller efter.

Här har vi byfånen igen i samma praktform som nyss: “PLUS allt det är man en ytlig miljard kroners underhållning med vackra människor i dyra kläder accompanjerade av ännu vackrare fotomodeller.”
Själv skryter skribenten skamlöst med att han äger ‘en garderob full av svindyra italienska landslagströjor [sic]’ och stoltserar för jämnan med sina snitsiga svarta italienska svidar och matchande röda slipsar av siden. Lika läckert som ‘sublimt kolsyrat vatten’, vilket så klart också endast kan framställas i Italien.

Resten av skribentens senaste krönika i Expressen tjänar mest på att förbigås med tystnad.

Ingen fotboll utan supermodels