this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for the ‘Trains’ Category

En snedseglare i sjömansskjorta

HÄkan hattifnatt: ere inte den evige tonÄringen frÄn Göteborg som vÀgrar att bli vuxen och gjort karriÀr pÄ att samvetslöst stjÀla strofer och ackord frÄn andra artister? Samma fiffiga och kreativt finurliga affÀrsidé som Barkus baskermössas skamlösa plagiat. Barkus Àr ocksÄ frÄn Göteborg. Jag vet inte om ett sÄdant bedrÀgligt bondfÄngarbeteende Àr utmÀrkande för just göteborgare Àn för nÄgra andra. Det Àr tveksamt om HÄkan har publicerat en enda strof som han inte har snott frÄn nÄgon annan.
Vadfan! Den mÄngfaldigt prisbelönade lÄtsaspoeten kan inte komma pÄ en enda titel till nÄgon av sina usla böcker utan att knycka frÄn Bira eller Uffe buffel!
Herr hattifnatt fyller Ullevi. Än sen? Fnatten blir aldrig nĂ„t annat Ă€n en halvdan gatumusikant och knappt det i alla fall. Det Ă€r stenhĂ„rd kronikervarning pĂ„ honom.
Barkus bakochfram Ă€r som vanligt drĂ€ngfull av fjortisens okritiskt devota beundran. Endast sĂ„ överlever konsten och poeten de [sic] alla. Endast sĂ„ bryter ’konstnĂ€ren’ nacken av sig sjĂ€lv!

hakan1

NÀr lallaren I Kalle Ankakostymen nallar frÄn Steve Goodmans klassiker City of New Orleans som du kan höra hÀr ocksÄ med Amerikas coolaste röst och som handlar om en resa med det tÄg frÄn Chicago till New Orleans pÄ the Illinois Central Railroad som heter just The City of New Orleans har fnatten inte fattat texten utan översÀtter originalets Riding on the city of New Orleans / Illinois Central, Monday morning rail / Fifteen cars and fifteen restless riders / Three conductors and twenty-five sacks of mail sÄ hÀr hemskt:

Och vi rider ner pĂ„ Malmö city en mĂ„ndagsmorgon / Femton bilar, femton rastlösa truckchaufförer / Freakin’ doktorer, tjugofem konstaplar i gathörnen. Eller om det Ă€r Google som har ’översatt’ Ă„t honom?

Rider ner pĂ„ Mamö city, vad menas med det? On horseback, eller…? Det finns sĂ„ klart inga femton bilar och inga femton ivriga lĂ„ngtradarchaffissar utan femton vagnar i tĂ„get och lika mĂ„nga otĂ„liga passagerare och inga pĂ„tĂ€nda doktorer utan tre konduktörer och postsĂ€ckarna i bagagevagnen har lötsligt blivit tjugofem poliser i gathörnen hur gick det till?
Jag har sjÀlv rest i nitton timmar och etthundrafemtio mil tvÀrs genom USA med the City of New Orleans frÄn Union Station pÄ South Canal i Chicago till the Union Passenger Terminal NOLA i New Orleans. SÄ mycket bÀtre kan man inte resa nÄnstans i vÀrlden utom möjligen med the Cascades frÄn Vancouver till Eugene OR och the Texas Eagle mellan Chicago och LA, nÀstan som Route 66!

amtrak1amtrak2

Evert hade tiotusen gÄnger fler skÀl att klÀ ut sig till sailor Àn en fjunig fjant och flickidol frÄn Göteborg. KanhÀnda Àr Evert den ende svenske artist som med sjÀlvklar rÀtt kunde sÀtta pÄ sig sjömansmössan utan att behöva skÀmmas. Harry Brandelius Àr bara ett dÄligt skÀmt och Lasse Oh boy oh boy oh boy Dahlquist var visserligen född i Göteborg men vÀxte upp pÄ Lidingö och Àr diskvalificerad bara av det skÀlet. Jungman Jansson? Dra Ät helvete!

evert1evert2

hakan2hakan3

There’s always another train comin’ through the tunnel

duquesnewhistle1

En tunnel Àr en underjordisk transportvÀg (för bil och/eller tÄg) eller distributionsled (för vatten, avlopp, gas, olja, kablar). I berg utförs drivningen av tunnlar genom borrning och sprÀngning. Tunnlar har byggts sedan antiken, men det var först med jÀrnvÀgarnas utbyggnad under 1800-talet som tunnelbyggandet tog fart pÄ allvar med bland annat de kÀnda tunnlarna genom bergsmassivet Sankt Gotthard i Schweiz och Simplontunneln som förbinder Brig i Schweiz med Iselle i Italien.

duquesnewhistle2

Det frÀmsta skÀlet till att bygga tunnlar genom berg Àr att förkorta restiden för jÀrnvÀgen och att tÄgen ska slippa köra en omvÀg runt berget. SÄdana tunnlar sprÀngs nÀstan alltid med dynamit. Det var sÄ Alfred blev stormrik: annars hade Barkus inte fÄtt sitt vÀlförtjÀnta Nobelpris i litteratur.
Heja tÄget och the Wabash Cannonball! Chattanooga Choo Choo och Casey Jones och Georgia on a Fast Train och City of New Orleans! Downtown Train! Om du vill höra den bÀsta tÄglÄten tuut tuut pÄ de senaste tjugo-trettio Ären ska du lyssna hÀr.

duquesnewhistle3

Sidetracked

Vilken himla tur att det inte var Majistern som hade köpt biljett hos SJ för att resa med tÄg frÄn Stockholm till Nyköping och Linköping i gÄr: dÄ hade lipsillen dött.
TĂ„get got sidetracked in SödertĂ€lje och och fortsatte mot Katrineholm och Flen i stĂ€llet för att rulla mot rĂ€tt destination. Om man en gĂ„ng har hamnat pĂ„ fel spĂ„r gĂ„r det inte att rĂ€tta till och jag kan ana varför: det Ă€r ont om avfarter och stickspĂ„r lĂ€ngs stambanorna och jag har inte sett nĂ„gra vĂ€ndplatser eller planskilda korsningar om det Ă€r sĂ„ det kallas pĂ„ strĂ€ckorna Markaryd-Traryd-VĂ€rnamo och Taxinge NĂ€sby-LĂ€ggesta-Åkers Styckebruk ja inte ens pĂ„ Lidingöbanan mellan Ropsten och GĂ„shaga eller nĂ€r jag fĂ€rdas mellan Stockholm Ö till ÖsterskĂ€r via Djursholms Ösby och Roslags NĂ€sby och Åkers Runö.
Men vaffan, jag skulle tycka att det var toppen att stiga pÄ California Zephyr pÄ Union Station i Chicago IL för att Äka till Denver CO och vakna i Williams Junction AZ i stÀllet för att jag hade stigit pÄ fel och hamnat pÄ Southwest Chief. Jo, det Àr sÀkert: jag gjorde det en gÄng. SÀtter lite extra piff pÄ resandet ocksÄ.

baddayatblackrock

Jag tror att Roslagsbanan fortfarande Àr Sveriges mest förtjusande tÄgstrÀcka att resa Àven om tÄgen var tuffare förr Àn de Àr i dag med inredning av teak och det tar inte hela dan att resa heller: man hinner ledigt med bÄde lunch och middag pÄ formidabla och K-mÀrkta JÀrnvÀgsrestaurangen med hÀrlig funkisinredning och andra asfrÀcka detaljer inklusive en magnifik takmÄlning av mÄngsysslande konstnÀren Ewald Dahlskog frÄn 1932.

funkis

Jösses, det slĂ„r mig precis att jag inte har besökt JĂ€rnvĂ€gsrestaurangen pĂ„ flera mĂ„nader. Det mĂ„ste jag genast rĂ€tta till nĂ€sta gĂ„ng jag kommer till Stockholm. Med en lite gnutta flax kanske jag kan muta en snygging frĂ„n SoFo att hĂ€nga med pĂ„ tricken frĂ„n Medis till Tekniska högskolan eller om vi tar buss nummer 4 genom hela stan frĂ„n Skanstull till Östra station för att Ă€ta köttbullar eller stekt strömming med pressgurka och potatismos?

funkis2

Listen to that Duquesne Whistle Blowing

Om du vill lyssna pÄ nÄnting av det hÀftigaste inom musikvideo just nu Àr Bob Dylans Duquesne Whistle ett sjÀlvklart val.
Duquesne Whistle börjar mitt i en scen: som en kamerainĂ„kning i en klassisk western. Musiken startar försiktigt, som kom den frĂ„n ett rokokoslott, medan grabbarna i bandet lirar rock and roll ragtime lite grand offside: elgitarrerna pĂ„minner om klarinetter. Everybody’s swingin’.
Men vad nu? Vad Ă€r det som hörs pĂ„ avstĂ„nd? Det Ă€r Dylan som slĂ€pper loss den svajiga gitarr som vi ska höra genom resten av sĂ„ngen: like a smokestack comin’ up from a steam locomotive.
Är Dylan med ombord? Är tjejen han Ă€lskar det? KanhĂ€nda bĂ„da tvĂ„.

Jag tycker att videofilmen som ackompanjerar musiken Àr hur cool som helst. Fast mÄnga förfasar sig över det vÄldsamma innehÄllet. Det Àr ju löjligt: varenda amerikansk polisserie pÄ teve innehÄller scener som Àr mycket vÀrre Àn de som visas i Duquesne Whistle och det gör vilken hemkokt Beck och Wallander ocksÄ.
Fan, jag som knappt vÄgade titta pÄ Polisen i Strömstad, om du kommer ihÄg den? Till och med polisprofessor Leffes Veckans brott Àr lÀbbigare.

strömstad

Vi möter en ung man som gör vad han kan för att imponera pÄ den snyggaste tjejen i stan. Det Àr för mycket sagt att det gÄr ens sÄ dÀr. Grabben stjÀl en blomma och fÄr en smÀll pÄ kÀften av tjejen och blir jagad av polisen innan blir bortförd i en skÄpbil och misshandlad med ett basebolltrÀ i ett mörkt rum av ett gÀng lokala gangsters.
I nĂ„gra ascoola scener möter vi Dylan nĂ€r han glider genom downtown LA eller kanske nĂ„n annanstans i lattjo klĂ€der och i spetsen för ett entourage som man inte möter pĂ„ stan varje dag: en drag queen och en som Ă€r utklĂ€dd till Gene Simmons som han sĂ„g ut typ 1977 och nĂ„gra body guards och lite annat löst folk efter vad man kan se och med en don’t fuck with me-blick i ögonen.

bobdylan

Dylan tar aldrig hĂ€nderna ur kavajfickorna. NĂ€r de passerar den misslyckade romantikern dĂ€r han dumpats pĂ„ gatan av de otĂ€cka lokala grabbarna kliver Dylan och hans anhang rakt över honom. Dylan rör inte en min under hela filmen och Ă€gnar inte grabben en blick: det Ă€r som om han inte ser honom. Keep on goin’?
Filmen har sÄ klart ingenting alls med textens innehÄll att göra. Det Àr nÀstan det bÀsta av alltihop: det finns inget trÄkigare Àn nÀr en musikvideo följer texten till punkt och pricka.
Jag lovar: du kommer aldrig att fÄ se ett sÄnt bisarrt gÀng i en musikvideo igen!

boyinlove

Den bluesigt svĂ€ngiga Duquesne [uttalas djuː’keÉȘn] Whistle var den tĂ„glinje som gick mellan NY Penn Station och Pittsburgh Penn Staion och var döpt efter fransmĂ€nnens Fort Duquesne frĂ„n 1700-talet vid Allegheny- och Monongahelaflodernas sammanflöden vid vad som nu Ă€r Pittsburgh. I dag trafikeras strĂ€ckan av the Amtrak Pennsylvanian service.
SÄngaren ska stiga av i Carbondale IL. Det har jag ocksÄ gjort en gÄng nÀr jag reste med the City of New Orleans frÄn Chicago och författaren John Gardner undervisade vid University of Southern Illinois. Men vad Dylan ska dÀr att göra förstÄr jag inte: det finns nÀstan inget roligt alls att göra i Carbondale.

ghosttrain

Den dĂ€r tĂ„gvisslan exploderar i sĂ„ngarens huvud: den fĂ„r honom att minnas den ek han klĂ€ttrade i nĂ€r han var barn och han ser en kvinna som ler emot honom genom ett staket. Han hör jungfru Maria och Ă€ndÄ  det dĂ€r tĂ„get tjuter ‘like the sky is gonna blow apart’.
This train is really bound for glory!

Och den dÀr rösten! PÄ Duquesne Whistle lÄter Dylan som en vÀderbiten korp som kraxar i en trÀdtopp. FörtrÀffligt! SÄ ska en raggig country blues lÄta! Nobody sings Dylan like Dylan.
Det hörs att han Àr sjuttiotvÄ nu och har rökt i hela sitt liv. Det spelar ingen roll vad han gör: Dylan Àr alltid den den coolaste killen pÄ klotet! Och han har aldrig sjungit bÀttre Àn nu!

Musiken pĂ„minner om Thunder on the Mountain frĂ„n Modern Times och kanske ocksĂ„ frĂ„n Tell Ol’ Bill pĂ„ albumet Tell Tale Signs The Bootleg Series Vol 8. Duquesne Whistle Ă€r skriven tillsammans med Grateful Deads lĂ„tskrivare Robert Hunter förra Ă„ret men den kunde lika gĂ€rna vara frĂ„n 30-talet.

Videon Ă€r gjord av stuntmannen och filmaren Nash Edgerton som ocksĂ„ Ă€r mannen bakom tvĂ„ tidigare videofilmer med Bob Dylan: Must Be Santa och Beyond Here Lies Nothin’.
Skivan Àr producerad av Jack Frost aka Bob Dylan. Jack Frost Àr samma figur som vÄr Kung Bore.

Musiken och filmen kan du lyssna till och titta pÄ hÀr.

duquesnewhistle

PĂ„ egen risk

Förr fanns det en varningstext vid fönstren i varje tÄg: Livsarligt att luta sig ut. Men det gick att öppna fönstren i alla tÄg. I dag Àr det omöjligt att öppna nÄgra fönster pÄ tÄg.

Det var mycket roligare att Äka tÄg förut. NÀr man kunde dricka veckogammalt vatten i smÄ muggar av vaxat och veckat papper och frÄn en karaff som skakade och slamrade i kupén och en konduktör gick runt i tÄget och klippte smÄ hÄl i en liten gul kartongbit och det stod en stins och vinkade pÄ varje perrong och man fick röka i varje vagn och ingen gnÀllde över att tÄget var tre minuter försenat för dÄ kom och gick alla tÄg i tid.
Om de inte gjorde det fick man vÀnta pÄ nÀsta och sÄ var det inte mer med det.

bÀgare

PÄ den tiden det var ett Àventyr att resa med tÄg och livsfarligt att luta sig ut!

livsfarligt

Stop the world – I want to get off

[Sequel to blogs ByggmÀstare Bob and Bibelbuskis and Kyrka pÄ villovÀgar]

Herregud! Finns det fler mÀnniskor som Àr lika vansinniga som Majistern? Eller Àr det bara som han pÄstÄr?
Jag vill gÀrna tro det. Annars vete fan om jag inte hoppar av karusellen!

birro

For some reason

Rappartisten Jason Timbuktu Diakité kunde ha ha blivit ett av offren vid massakern pÄ UtÞya den 22 juli förra Äret.
“Vi hade kunnat vara dĂ€r [och spelat], men av nĂ„gon anledning blev det inte sĂ„,” berĂ€ttar artisten i TV4:s Nyhetsmorgon lördag.

Det Àr snart ett och ett halvt Är sedan och detta skakande drama avslöjar artisten först nu: Vi hade kunnat vara dÀr!

Jag skulle ha flugit med American Airlines Flight 191 frĂ„n O’Hare International i Chicago till LA pĂ„ eftermiddagen den 25 maj 1979. Men pĂ„ grund av fredagstrafiken i The Loop pĂ„ vĂ€g frĂ„n Palmer House till motorvĂ€gen ut ur stan, som Ă€r en del av Interstate 90 som Ă€r den lĂ€ngsta vĂ€gen i USA och gĂ„r 500 mil frĂ„n Boston MA till Seattle WA, och vidare till O’Hare, blev jag sittande i en bilkö pĂ„ West Madison och missade AA Flight 191 till LAX i LA.

Det var tur, för just nĂ€r 191:an lyfte frĂ„n O’Hare International tappade planet ena motorn och 13 besĂ€ttningsmĂ€n och alla 258 passagerare ombord omkom nĂ€r AA Flight 191 frĂ„n Chicago till LA pĂ„ eftermiddagen den 25 maj 1979 kraschade strax efterĂ„t. Röken frĂ„n olyckan syntes Ă€nda till dĂ€r jag satt i baksĂ€tet pĂ„ en taxi i downtown Chicago.

Det Àr bara snart 35 Är sedan men vafan: jag kunde ocksÄ etc. Om inte om hade kommit i vÀgen.

Eftersom jag inte hade nÄgon brÄdska tog jag The Panama Limited, som i dag kallas The City of New Orleans, frÄn Chicago Central via Memphis till The Big Easy i stÀllet och fortsatte dÀrifrÄn med The Sunset Limited till LA.

NÄgon som vill att jag kommer till Nyhetsmorgon och berÀttar? Nej, jag tÀnkte vÀl det.

Fem Är efterÄt

För fem Ă„r sedan skrev Majistern en upprörd artikel om hur uselt SJ Ă€r och med kravet att “lĂ€gga ner skiten”.
DĂ€r beskriver han hur “en svettig SJ-anstĂ€lld hukar bakom kassan i Bistron och skĂ€ller ut folk” och lĂ€saren fĂ„r Ă€ven möta “en skrynklig kvinna i gul vĂ€st som har frĂ€ckheten att hĂ„nflina” Ă„t Majistern.

TĂ„gmĂ€stare Mats Eriksson svarade strax pĂ„ Majisterns hysteriska utfall dĂ€r han förstod att författaren var “mannen med den stirriga blicken och det aggressiva beteendet, nĂ€rmast att likna vid en skĂ€llande bandhund” vid det oplanerade tĂ„gstoppet i Hallsberg.
Jag kÀnner vÀl igen tÄgmÀstare Mats beskrivning av Majistern. Den Àr pÄ pricken lik: jag har sjÀlv sett hur omÀnskligt han upptrÀder ombord pÄ tÄg med vansinniga rullande ögon och slaiv och fradga som skvÀtter överallt. DÄ skÀms man över att vara mÀnniska och vill helst stiga av. Mellan tvÄ stationer och i full fart.

I dag ÄtervÀnder Majistern av obekant anledning till denna icke-hÀndelse i Bladet med den enda skillnaden att han nu Àr förbannad pÄ tÄgtidningen Kupé ocksÄ för att den inte gjorde en intervju med honom en gÄng.
Majistern sÀger att det var pÄ grund av hans tidigare artikel utan att begripa att varje tidning och tidskrift avgör sjÀlva vilka de ska samtala med och vilka artiklar de ska publicera. De behöver inte ens redogöra för skÀlen till att de vÀljer att inte intervjua en viss person.

Majistern Ă€r flygrĂ€dd och saknar körkort – trots att han har intensivpluggat för att fĂ„ ett sĂ„dant i mer Ă€n fem Ă„r. DĂ€rför Ă„ker Majistern fortfarande tĂ„g. Men bara dĂ€rför. Annars skulle han aldrig göra det.
Majistern “sjunker ner pĂ„ sin plats i första klassvagnen (det Ă€r det minsta jag Ă€r vĂ€rd)” och tittar ut genom fönstret medan han Ă€ter av Mannerströms trerĂ€ttersmiddag.

I dag handlar Majisterns uteslutande om hur underbart det Àr att Äka tÄg: han sjunker ner i sin förstaklasskupé och genom fönstret ser han gamla mÀnniskor som ler mot varandra över varsin kopp kaffe i smÄ hus i skogen som susar förbi utanför i 200 kilometer i timmen medan han lÄter sig smaka av Mannerströms trerÀtters i absolut vÀrldsklass.

Majistern sĂ€ger att ingen nu levande författare har skrivit mer om tĂ„g Ă€n han. SJ borde dĂ€rför “rada upp samtliga sina medarbetare och tacka mig för all den reklam jag ger deras företag”.
Majistern vet ingenting om vad det Ă€r att skriva om att resa med tĂ„g (vilket Ă€r nĂ„got annat Ă€n att ‘skriva om tĂ„g’). Jag vet flera som har gjort det mycket mer Ă€n han och det kan hĂ€nda att jag sjĂ€lv Ă€r en av dem. Jag tror faktiskt det.

VÀrldens frÀmste tÄgresenÀr genom alla tider Àr Blaise Cendrars: han reste sÄ mycket med tÄg över hela vÀrlden att han döpte sin hund till Wagon-Lit!

Hallsberg Ă€r “en dörrmatta till jĂ€rnvĂ€gens allra svartaste helvet”. ÄndĂ„ mötte Majistern kĂ€rleken dĂ€r en gĂ„ng och knullade och söp pĂ„ Stadshotellet en hel helg. Viken tur att tĂ„gen stannar ibland!

Naturligtvis har ingen sagt att det Àr Majisterns fel att tÄgen inte kommer i tid. Det sÀger sig sjÀlvt och faller pÄ sin egen orimlighet. Ett sÄdant pÄstÄende visar endast pÄ Majisterns grandiosa missuppfattning om sig sjÀlv. Han hittar pÄ som vanligt och bÀr sig alltid Ät som ett svin.

Jag tycker att det bÀsta vore om Bladet la ner Majistern och all den ynkedom han representerar!

Train to the Midnight Sun

Nu kan du Äka MidnattssolstÄget under sju dagar frÄn Göteborg till Narvik för 18 900 kronor per person i kupé med dusch och tolaett samt helpension och med möjlighet att stiga pÄ vid mÄnga stationer lÀngs vÀgen som till exempel Hallsberg och Stockholm och GÀvle och om du tar MidnattssolstÄget frÄn Göteborg kan det hÀnda att jag kliver ut frÄn Hotell Stinsen tvÀrs över torget frÄn jÀrnvÀgsstationen i Hallsberg och kliver pÄ dÀr om du har plats för mig i din kupé och inte reser med nÄgon annan.

TÄget stannar pÄ mÄnga stÀllen lÀngs vÀgen, bland annat vid Polcirkeln och Kiruna och du kan fÄ flyga helikopter över Kebnekajse om du vill och betalar extra och den som har tid och framför allt rÄd fortsÀtter resan frÄn Narvik med Hurtigrutten till Nordkap.

Men om tÄget blir stÄende i skogen utanför Skyttorp pÄ grund av strömavbrott? Hinner jag till midnattssolen dÄ? Och vÀntar Hurtigrutten pÄ mig i Narvik?

Hur kommer jag hem igen? Åker jag tĂ„g samma vĂ€g tillbaka eller hur gör jag? MĂ„ste jag ta flyget eller reser du och jag till Nordkap pĂ„ enekel biljett?

Det stÄr ingenting om det i broschyren. TÀnk om vi inte kommer hem alls?

Allt var inte sÀmre förr

[Reply to Comment by regina on blog Linje Lusta]

Jag tycker att man ska stÄ i kö till biljettkassan nÀr man ska Äka tÄg. Inte sÄ gÀrna pÄ Stockholm C kanhÀnda men gÀrna pÄ Grand Central Station i NYC och Ànnu hellre pÄ Union Station i Washington DC: vÀrldens vackraste jÀrnvÀgsstation.
Förr kunde man passa pÄ att vÀga sig i vÀntrummet för tio öre pÄ varje tÄgsation i Sverige och fÄ en liten bit av gul kortong med vikten pÄ och nÀr jag var liten var det dÀr med vÄgen ett helt Àventyr varje gÄng med en skiva som snurrade runt inne i maskinen och sÄ rasslet nÀr kartongbiten föll ner i sin lilla skÄl, fast sÄ roligt har man inte mer nÀr man reser med tÄg.

I varje vagn stog en karaff med vatten som hade en propp av glas som inte riktigt passade till karaffen och dÀrför klirrade hela vÀgen frÄn Stockholm till Strömstad. Vattnet drack man ur de underbara veckade muggarna av vaxat papper som jag tror inte heller finns mer.
Om det Àr nÄgon som vet var sÄdana muggar ÀndÄ kunde finnas: var vÀnlig kontakta den hÀr bloggen.

Jag har alltid en bok eller flera med mig nÀr jag reser och en resvÀska med hjul har jag aldrig Àgt. Jag fÀrdas med lÀtt bagage och skaffar det som fattas nÀr jag kommer fram. Och om det blev för jÀvligt att bÀra sjÀlv fanns det karlar med dragkÀrror vid varje station som kÄnkade Ät en och var man Àn kom stog det en taxi och vÀntade utanför stationen och chauffören hade mörk kostym och skÀrmmössa med ordet Taxi i avflagnade bokstÀver av mÀssing.

NÀr du har uppfunnit din manick kan det hÀnda att jag ocksÄ skaffar en vÀska med hjul.
NÀr du ÀndÄ Àr i uppfinnartagen: kan du inte hitta pÄ en remote till C ocksÄ, sÄ att hon kan koppla ur hjÀrnan nÀr migrÀnen hÀrjar som mest?