this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for the ‘Music’ Category

Vilse i badbaljan

Den 30 oktober 1975 sjösatte Bob Dylan sin Rolling Thunder Revue i Plymouth MA tllsammans med en karavan av musiker som Joan Baez, Roger McGuinn och Ramblin’ Jack Elliot förutom bland andra T-Bone Burnett, Mick Ronson, David Mansfield och Steven Soles samt Scarlet Rivera pĂ„ fiol och Rob Stoner pĂ„ bas och Howie Wyeth, trummor.
TurnĂ©n pĂ„gick utan avbrott pĂ„ mestadels smĂ„ teatrar i stĂ€der mĂ„nga inte visste att de fanns till den 8 december i Madison Square Garden NYC. Sen började den om igen i april 1976 och fortsatte hela maj innan the Rolling Thunder Revue gjorde sin sista spelning i Salt Lake City UT. Det var dĂ„ Dylan för första och hittills enda gĂ„ngen framförde Black Diamond Bay pĂ„ scen. Den surrealistiskt sorglustiga historien (om det Ă€r ordet) om en namnlös tropisk ö med ett sjabbigt hotell med sina gĂ€ster och anstĂ€llda: hon i panamahatten och en grek som vill sktriva ett avskedsbrev innan han hĂ€nger sig pĂ„ rummet efter att första ha hĂ€ngt ut en skylt med texten Do not disturb pĂ„ dörrhandtaget och en portier och en homosexuell soldat som blir lurad av en solochvĂ„rare och han som förlorar pĂ„ rouletten och en croupier som talar dĂ„lig franska (attendez-vous, s’il vous plait) innan ett vulkanutbrott begraver allt och alla pĂ„ ön. Och sĂ„ berĂ€ttaren som sitter i godan ro hemma i LA och hör om alltihop pĂ„ teve medan han korkar upp en öl i reklampausen. Vad rör allt det dĂ€r mig? I never did plan to go anyway to Black Diamond Bay.

Up on the white veranda she wears a necktie and a Panama hat;
Her passport shows a face from another time and place, she looks nothing like that.
And all the remnants of her recent past are scattered in the wild wind.
She walks across the marble floor
Where a voice from the gambling room is calling her to come on in.
She smiles, walks the other way
As the last ship sails and the moon fades away from Black Diamond Bay

As the morning light breaks open, the Greek comes down and he asks for a rope and a pen that will write.
“Pardon, monsieur,” the desk clerk says, carefully removes his fez, “Am I hearing you right?”
And as the yellow fog is lifting the Greek is quickly heading for the second floor.
She passes him on the spiral staircase thinking he’s the Soviet Ambassador.
She starts to speak, but he walks away
As the storm clouds rise and the palm branches sway on Black Diamond Bay

A soldier sits beneath the fan doing business with a tiny man who sells him a ring.
Lightning strikes, the lights blow out, the desk clerk wakes and begins to shout, “Can you see anything?”
Then the Greek appears on the second floor in his bare feet with a rope around his neck.
While a loser in the gambling room lights up a candle, says, “Open up another deck”
But the dealer says “Attendez-vous, s’il vous plait.”
As the rain beats down and the cranes fly away from Black Diamond Bay

The desk clerk heard the woman laugh as he looked around in the aftermath, and the soldier got tough.
He tried to grab the woman’s hand, said, “Here’s a ring, it cost a grand.”
She said, “That ain’t enough.”
Then she ran upstairs to pack her bags while a horse-drawn taxi waited at the curb.
She passed the door that the Greek had locked where a handwritten sign read, “Do not disturb.”
She knocked upon it anyway.
As the sun went down and the music did play on Black Diamond Bay

“I’ve got to talk to someone quick,” but the Greek said, “Go away” and he kicked the chair to the floor.
He hung there from the chandelier, she cried, “Help, there’s danger near
Please open up the door!”
Then the volcano erupted and the lava flowed down from the mountain high above.
The soldier and the tiny man were crouched in the corner thinking of forbidden love.
But the desk clerk said, “It happens every day.”
As the stars fell down and the fields burned away on Black Diamond Bay

As the island slowly sank the loser finally broke the bank in the gambling room.
The dealer said, “It’s too late now, you can take your money, but I don’t know how
you’ll spend it in the tomb.”
The tiny man bit the soldier’s ear as the floor caved in and the boiler in the basement blew.
While she’s out on the balcony, where a stranger tells her “My darling, je vous aime beaucoup.”
She sheds a tear and then begins to pray.
As the fire burns on and the smoke drifts away from Black Diamond Bay

I was sittin’ home alone one night in L.A. watching old Cronkite on the seven o’clock news.
It seems there was an earthquake that left nothing but a Panama hat and a pair of old Greek shoes.
Didn’t seem like much was happening, so I turned it off and went to grab another beer.
Seems like every time you turn around there’s another hard-luck story that you’re gonna hear,
And there’s really nothing anyone can say.
And I never did plan to go anyway to Black Diamond Bay

NĂ€r detta intrĂ€ffade var majister Miffo tre Ă„r och herr Hellström frĂ„n Göteborg knappt född Ă€nnu. Mer Ă€n fyrtio Ă„r senare Ă€lskar Miffo att notoriske lĂ„ttjuven och elĂ€ndige plagiatören med usel sĂ„ngröst och allmĂ€n talanglöshet i sjömanskostym och larvig matrosmössa eller Ă€nnu larvigare hatt Ă€ntligen har kommit i fatt och kallar nyskapande sin sommarturnĂ©… Rullande Åska.

Magstarkt sÄ det förslÄr förstÄs och elt sÀkert ett solklart fall för STIM och allmÀnna ÄklagarÀmbetet eller vilka det Àr som handlÀgger sÄdana Àrenden.
Inte ens Dylans The Basement Tapes Complete: The Bootleg Series Vol. 11 Columbia 88875016122 kan dönicken riktigt hÄlla fingrarna borta ifrÄn. Det sÀger sig sjÀlvt att den likaledes djupt ohederlige majster Muffins beundrar sÄdana rejÀla karlatag!

Det ska förstÄs ofantligt mycket till för att jag alls ska lyssna pÄ billig dagispop av en snorunge i för korta byxor. Exemplen skulle kunna mÄngfaldigas: jag tror inte att morsgrisen frÄn Göteborg har skrivit en enda rad pÄ egen hand. HÀr Àr bara nÄgra exempel jag rÄkar kÀnna till och som Àr ordagrant stulna frÄn Dylans repertoar.

I can’t help it if you might think I am odd
If I say I’m not loving you not for what you are
But for what you’re not

Bob Dylan I’ll Keep It With Mine The Bootleg Series Vol. 12 Bob Dylan 1965–1966 The Cutting Edge Columbia 88875124412.

SÄ hÀr sjunger en simpel texttjuv frÄn moralens yttersta Vilda VÀstern i en lÄt han kallar Den fuaste flickan i vÀrlden. Att Dylan har skrivit en sÄng som heter The Ugliest Girl In The World gör inte saken bÀttre. DÀr har sÄ klart ett pucko ocksÄ varit och rotat med sina iriga rovfÄgelsklor.

Jag Àr inte kÀr i henne för vad hon e
utan för den hon inte e
jag vet, det lÄter konstigt nÀr jag sÀger det

The woman that I love she got a hook in her nose
her eyebrows meet, she wears second hand clothes
She speaks with a stutter and she walks with a hop
I don’t know why I love her but I just can’t stop

I’m in love with the ugliest girl in the world

Bob Dylans (och Robert Hunters frÄn Grateful Dead) The Ugliest Girl In The World pÄ Down In The Groove Columbia 886919243132-33.

Och pÄ bred och brÀkig vÀstkustska:

Du vet, hon har skeva framtÀnder
och hon gÄr som en studsande boll
hennes ögon svÀnger Ät olika hÄll
och nÀsan e sne
och jag rÄr inte för det
men jag Àr kÀr i den fulaste flickan i vÀrlden.

Bob Dylans mÀsterverk Mississippi pÄ albumet Love And Theft Columbia 504364 2 fÄr sÄ klart inte heller vara I fred. Det Àr den som börjar

Every step of the way we walk the line
Your days are numbered, so are mine
Time is pilin’ up, we struggle and we scrape
We’re all boxed in, nowhere to escape

City’s just a jungle, more games to play
Trapped in the heart of it, trying to get away
I was raised in the country, I been workin’ in the town
I been in trouble ever since I set my suitcase down

Only one thing I did wrong
Stayed in Mississippi a day too long

och fortsÀtter

Walking through the leaves, falling from the trees
Feeling like a stranger, nobody sees

Detta blir i en klÄfingrig barnunges version

jag gÄr genom löven
som faller ifrÄn trÀden
kÀnner mig som en frÀmling
ingen ser
ingen ser lÀngre

Han som snedseglar för om masten i hĂ€ngslen och randig tröja kallar enfaldigt sin simpla lĂ„tstöld Rockenroll BlĂ„a Ögon – Igen. SkadestĂ„nden torde uppgĂ„ till sjusiffriga belopp.

SÄ hÀr ser en riktig poet ut.

In the nick of time

Du som har följt den hÀr bloggen förstÄr hur mycket det bÀr mig emot att skriva de hÀr raderna. Men vad ska man göra? NÀr Bob Dylan levererar en sÄ undermÄlig Nobel Prize Lecture som han gjorde i gÄr. Det hade varit bÀttre om han lÄtit bli helt och hÄllet, som jag lite grand innerst inne hoppades. Den dÀr skoluppsatsen kunde ha skrivits av en fjortonÄrig elev i dÄtidens realskola. De tvÄ bÀsta Nobel speeches jag lÀst Àr William Faulkners 1950 och Albert Camus 1957. Jag trodde att Dylan kunde göra nÄgot motsvarande, men han hamnade tyvÀrr inte ens nÀra. Kanske tyckte han, vid nÀrmare eftertanke, att betalningen var för skral?
HĂ€r Ă€r Dylan pĂ„ miljoner mils avstĂ„nd frĂ„n den underbart surrealistiska Subterranean Homessick Blues och Black Diamond Bay (som han skrev tillsamman med Jacques Levy för albumet Desire 1976). Subterranean Ă€r en blandning av Jack Kerouac som var inspirerad av Dostojevskijs Anteckningar frĂ„n ett kĂ€llarhĂ„l nĂ€r han skrev romanen The Subterraneans 1958 samt Chuck Berrys Too Much Monkey Business och 40-talets scatsĂ„nger. De första raderna i Dylans Subterrenean Johnny’s in the basement / Mixing up the medicine / I’m in the basement/ Thinking of the governement kĂ€nner vi igen frĂ„n Woody Guthries och Pete Seegers Taking It Easy: Mom was in the kitchen preparing to eat / Sis was in the pentry looking for som yeast.
Dostojevskijs monolog av en ensam, hĂ„nfull antihjĂ€lte var riktad mot de radikala samhĂ€llskritikerna och deras tro att mĂ€nniskan Ă€r en förnuftig varelse som lĂ€tt lĂ„ter sig inordnas i kollektiva samhĂ€llslösningar. I stĂ€llet Ă€r hon, enligt huvudpersonen, irrationell, och den personliga friheten Ă€r hennes högsta livsvĂ€rde. You don’t need a weather man / To know wich way the wind blows och Don’t follow leaders, watch the parkin’ meters, sjunger ocksĂ„ mycket riktigt Dylan i Subterranean Homesick Blues.
I Black Diamond Bay möter vi en mystisk kvinna med ett pass och i en panamahatt och sĂ„ finns dĂ€r ett hotell som har sett sina bĂ€sta dagar och med ett kasino som kunde ha drivits av filmhistoriens mest romantiske cyniker Rick Blaine aka Huphrey Bogart i Michael Curtiz’ klassiker Casablanca. Det sĂ€gs att inspelningen var rĂ€tt kaotisk och Emmylou Harris som sjunger i refrĂ€ngen hade fullt sjĂ„ att hĂ€nga med i svĂ€ngarna och den oberĂ€knelige Dylans krumbukter. Herrejösses, jag kan lyssna hur lĂ€nge som helst!
Till denna dag har Dylan bara sjungit Black Diamond Bay inför publik en enda gÄng: pÄ Salt Palace i Salt Lake City UT den 25 maj 1976. Jag har tyvÀrr inte lyckats hitta nÄgon bra inspelning av Black Diamond Bay, sÄ du fÄr hÄlla till godo med texten i stÀllet.

Av sÄdana halsbrytande ordvÀndningar och andlösa bildsprÄk syns ingenstans alls i pristagarens stendöda nobelförelÀsning. Varför gav han inte fan i alltihop och stack i vÀg pÄ sin never ending
tour med gamla Ville som fyllde 84 hÀromdan? Det hade jag gjort.

Innan dess var den klassiska intervju han gjorde med författaren och musikkritikern Nat Hentoff för Playboy Magazine 1966 mycket mer spirituell och motsvarande roigare Àn pristagarens mediokra insats i juni i Är. Eller Àr alltihop just a hoax? Med Joe Cool vet man aldrig sÄ noga.

Melvilles Moby Dick Àr okej, förstÄs. Men Homeros mÀsterverk Àr inte Odysséen utan Iliaden. Och Dalton Trumbos Johnny Got His Gun Àr en mycket mer antikrigsroman Àn Remarques Im Westen etc. Det Àr förresten Stanley Kubricks film Paths of Glory ocksÄ. Om det lÀses pÄ rÀtt sÀtt Àr Iliaden cksÄ ett storrtat antikrigsepos.
Jag hade hoppats pÄ Shakespeare Ätminstone och Edgar Alllan Poe och den bÄngstyrige Rimbaud och sjÀlvklart William Faulkner. LÀgg till Kerouacs On the Road och Tolstojs Krig och fred ocksÄ, sÄ Àr jag nöjd sedan.

Sara stĂ€ndig kallar Dylans i-stĂ€llet-för-förelĂ€sning ”lysande och retoriskt fullĂ€ndad”. Bara det Ă€r ett bevis pĂ„ att Sara inte borde Ă€gna sig Ă„t att utse Nobelpristagare i litteratur.
Rimbaud Àr den moderna litterturens mesta odygdspÄse och enfant terrible: han Àr Sara stÀndigs absoluta motsats och nÀstan mer Dylan Àn Dylan sjÀlv. Nu ska jag trösta mig med Dylans Duquesne Whistle pÄ albumet Tempest frÄn 2012.
Det Àr den bÀsta tÄglÄten tuuut tuuut pÄ de senaste tjugo-trettio Ären och Dylan har aldrig sjungit bÀttre Àn hÀr! Vadfan, dÄ tycker jag att man kan fÄ prispengarna av skitsnÄla Sara utan att behöva nobelförelÀsa först! Man kan sÀga att det Àr vad Dylan har gjort since the day he first started out on his literary journey! HÀng med en svÀng pÄ that Bob Dylans Duquesne train om du vill!

CMB

Efter Carl Michael skulle Povel sjÀlvklart vara den förste att vara med i Swedish Music Hall of Fame! Allt annat Àr naturligtvis otÀnkbart!

Fast kanske ÀndÄ inte. Lill-Babs och Siwan och Rock-Ola. Vad har de gjort för bestÄende avtryck i svenskt musikliv? Carola och Uggla och Gullan Bornemark. Ruggiga typer allihop Jag sÀger bara: Bornemark! Om nÄn nÀmner Gnesta och Jularbo och Tellemar ocksÄ skjuter jag mig. Eller honom. Dragspel Àr det jÀvligaste som finns! Leila K. Dra Ät helvete!
Carl Michael och Povel och Jussi och Biggan och kanske Cornelis rÀcker. Bengt Hallberg och Helmer Bryd och Lars Gullin och Karl-Erik Welin. Jag kÀnde en flöjtist i Filharmonin en gÄng som hette Bengt Christiansson. Han borde ocksÄ vara med, sÄ att de andra vet vilken tonart de ska spela och sjunga i. Resten kan kvitta. Looptroop Rockers? Vilka Àr de? Kjell kriminell och Tjyv tjompa. Bara en sÄn sak!

Get Your Kicks

Bob Dylan Àr det största poetiska geni som har framtrÀtt i vÀstvÀrlden under de senaste 50 Ären. Att komma dragande med Tompa trÄkmÄns i sammanhanget Àr bara löjligt.

dylan1

Lika löjligt som att hyra in posören och medelmÄttan Patti Smith för att sjunga A Hard Rain i Konserthuset pÄ lördag. Patti Smith! Ohyggligt! För att en populistisk och okunnig Akademi TROR att hon skulle vara Dylans jÀmlike och att han skulle bli glad om Patti fick komma pÄ fest nu nÀr han inte kunde sjÀlv! Det kan bara gÄ pÄ ett sÀtt: Ät helvete. Om Mikael Wiehe ska sjunga sina tafatta dylanöversÀttningar pÄ banketten ocksÄ lovar jag att aldrig gÄ pÄ Nobelfest mer.
Det Àr bara Bob Dylan som kan sjunga Bob Dylan. Allt annat Àr otÀnkbart. Rösten, fraseringen och uttalet Àr helt och hÄllet unikt. Allt hÀnger ihop tillsammans med gitarren och pianot och munspelet eller vilket instrument han nu hanterar.

dylan2

Jag har varenda inspelning som existerar med Bob Dylan. Om det Àr nÄgot jag saknar skulle det vara att fÄ höra notoriska Äterfallsförbrytaren François Villon och den franska litteraturens poÚte maudit par excellence Arthur Rimbaud lÀsa sina dikter. Edgar fÄr gÀrna komma och recitera The Raven och Lenore och Annabel Lee ocksÄ.

dylan5

dylan4

Boogieman’s revival

Namnen pÄ de medverkande i nÀsta Ärs Mello dyker upp pÄ min skÀrm. Av nÀstan trettio stycken har jag bara hört talas om tre (3) tidigare. Hon som heter som ett bildÀck och Roger pundare och sÄ varmkorv boogiegubben Owe frÄn MÄnkarbo strax utanför stan dÀr jag bor nu.
Jag hörde Owes Rumba i Engelska parken pÄ 78-varvare första gÄngen kan det ha varit Äret efter att jag började i skolan. Sen minns man gÀrna Dagny och Gun frÄn Dragarbrunn och SvartbÀckens ros. Ett litet rött paket frÄn 1957 kan var det bÀsta Owe har gjort. Det Àr bara sextio Är sen. Om Owe hÀnger med till finalen i mars nÀsta Är fyller han ÄttioÄtta dan dÀrpÄ.
Owe var en entertajner med stajl och finess och hans halsbrytande rim var alltid av högta kvalité. Fast jag trodde att Mellon Àr ett barnprogram. Vilka kids ska ringa och rösta pÄ Owe nÀr inte ens deras farförÀldrar minns honom? TÀnk om han sjunger sin allra sista vers i mars nÀsta Är och faller död ner pÄ Friends Arena?
Hur tĂ€nkte de pĂ„ den dĂ€r tevekanalen vilken den nu Ă€r nĂ€r de sjösatte denna bisarra idĂ©? Det kan vara nĂ€ra nu: Owe har Ă€ndĂ„ haft fler Ă€n tjugo ’avskedskonserter’ i Uppsala.

boogie1boogie2

Fel tonart

En av de största… Vad fan skrĂ€nar FiskmĂ„s om? BĂ€ttre Ă€n… Är farbror Flugskit inte klok? Har han tappat alltihop? Inte sĂ„ mycket att tappa i och för sig. Men ocksĂ„ i alla fall. Cohens ’poesi’ Ă€r jĂ€mmerlig to say the least och nĂ€r han pratsjunger pĂ„ sitt förfĂ€rligt tillgjorda och slĂ€piga vis lĂ„ter vĂ€rsta dönicken som en drunknade anka i Ă„skvĂ€der. Always way out of key.
En gÄng lÀste jag en bok av Cohen. Det Àr minst femtio Är sen och jag Ängrar det Ànnu. Boken hette Beautiful Losers och var tillsammans med Boyes Kallocain och Martinsons NÀsslorna blomma och VÀgen till Klockrike det sÀmsta jag nÄnsin lÀst. Det hade kunnat sluta sÄ illa att jag aldrig hade öppnat en bok igen.
Beautiful Loser handlar har jag för mig om författaren sjÀlv (olyckligtvis) och ett indianskt helgon som han tillber och Äkallar och har diverse annat fuffens för sig med innan han kastade sig över stackars nerknarkade Janis. Go fuck yourself, Mr Cohen.

cohen

Davis and Dylan

Jeppe badbalja i TV4:s Nyhetsmorgon önskar framstĂ„ som landets frĂ€mste expert pĂ„ Bob Dylan. I dag intervjuade experten en annan diggare som stöddigt deklarerade att han ”har lyssnat pĂ„ Dylan sen 1961”. Det Ă€r han den ende i vĂ€rlden som har gjort: Bob Dylans första skiva gavs ut pĂ„ Columbia Records den 19 mars 1962.
SjĂ€lv hade jag blivit helsĂ„ld pĂ„ en munspelare jag hörde pĂ„ Harry Belafontes Midnight Special frĂ„n samma Ă„r och har aldrig hĂ€mtat mig frĂ„n den chocken efterĂ„t. ”Harmonica Bob Dylan Courtesy Columbia Records” stod det pĂ„ skivomslaget. Det Ă€r den första offentliga inspelningen dĂ€r Dylan medverkar.
DÄ fanns det ingen i Sverige som visste vem Bob Dylan var. Jag har fortfarande skivan kvar och har aldrig slutat lyssna pÄ honom sedan. 1969 föreslog jag i Sveriges Radio att Dylan skulle fÄ Nobelpriset i litteratur. DÄ blev jag utskrattad av landets församlade kulturkotteri. I dag Àr det ingen som skrattar, inte ens de som gjorde det dÄ. Bara det att trÀskallarna i Akademien fortfarande sover sött pÄ Stortorget i Stockholm.

belafonte

Av vÄr tids musiker Àr det bara Miles Davis som spelar i samma liga som Bob Dylan.

davis

There’s always another train comin’ through the tunnel

duquesnewhistle1

En tunnel Àr en underjordisk transportvÀg (för bil och/eller tÄg) eller distributionsled (för vatten, avlopp, gas, olja, kablar). I berg utförs drivningen av tunnlar genom borrning och sprÀngning. Tunnlar har byggts sedan antiken, men det var först med jÀrnvÀgarnas utbyggnad under 1800-talet som tunnelbyggandet tog fart pÄ allvar med bland annat de kÀnda tunnlarna genom bergsmassivet Sankt Gotthard i Schweiz och Simplontunneln som förbinder Brig i Schweiz med Iselle i Italien.

duquesnewhistle2

Det frÀmsta skÀlet till att bygga tunnlar genom berg Àr att förkorta restiden för jÀrnvÀgen och att tÄgen ska slippa köra en omvÀg runt berget. SÄdana tunnlar sprÀngs nÀstan alltid med dynamit. Det var sÄ Alfred blev stormrik: annars hade Barkus inte fÄtt sitt vÀlförtjÀnta Nobelpris i litteratur.
Heja tÄget och the Wabash Cannonball! Chattanooga Choo Choo och Casey Jones och Georgia on a Fast Train och City of New Orleans! Downtown Train! Om du vill höra den bÀsta tÄglÄten tuut tuut pÄ de senaste tjugo-trettio Ären ska du lyssna hÀr.

duquesnewhistle3

A hundred years from now

Karin Olsson har fel: herr G Àr inte alls evig. Om hundra Är finns ingen som lÀngre kommer ihÄg herr G och Ànnu mindre lÀser vad han har skrivit. Detta gÀller sÄ klart inte bara herr G. Om hundra Är finns nÀstan ingen kvar som lÀngre minns nÄgonting.

Bara Shakespeare och Bach och HÀndel och Picasso och Jimmy Dean kan aldrig dö.

guernica1guernica2

Every day

Det varit kulturprisutdelning pÄ Bladet, vilket fÄr tidningens kulturchef Lotta Olsson att utbrista:

hÄkan1

Okej, jag ekĂ€nner. I sĂ„ fall har jag ett hjĂ€rta av sten. FĂ„r man inte ha det? Är jag en sĂ€mre mĂ€nniska Ă€n Lotta bara för att jag gillar Grateful Dead och Miles och Bob Dylan mycket mer Ă€n en barnunge i sjömanskostym nĂ€r han inte studsar runt pĂ„ scenen i Musse Pigg-linne och larvig hatt och som inte kan sjunga out of a paperbag och spelar barnslig och trallvĂ€nlig talangtĂ€vlingspop med rim som inte ens kan kallas halvtaskiga? Kultur? Stick och göm er, Bladet och Lotta!
En konsert med HĂ„kan pĂ„ Ullevi 2014 utnĂ€mndes till ”bĂ€st i vĂ€rlden”. Den som tycker sĂ„ har inte fattat nĂ„nting och förstĂ„r inte hur töntig all storögd göteborgsnaivitet Ă€r. Och Hebbe pĂ„ klarinett: det kan nog inte bli vĂ€rre.

beggar1beggar2

Townes van Zandt pÄ Lone Star Cafe i NYC i september 1977 var sjuhundra gÄnger bÀttre Àn HÄkan. Varje dag.

hÄkan4