this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for the ‘Loup-Garou’ Category

Sprattelgumma och SÄ gör jag

Knappt en tvÀrhand hög och ÀndÄ brutalt tillkortakommen.Ligger och sprattlar och borde satsa pÄ en Fanny Klööv i stÀllet för att larva sig i teve med ett klotrunt fyllo frÄn Finnmarken. Fast hon Àr gift med en karl som sparkar pÄ en boll. Bara en sÄn sak. DÄ fÄr man 100 gratispoÀng av majister Muffins redan innan man börjar snacka i Almedalen. Om man tror pÄ Gud blir det 4,02 % i extrabonus söndagen den 9 september nÀsta Är.

Höra de kacka. RÀttskipning. Jag och det parti jag leder Àr skyldig till. Det tar för fan aldrig slut. Muffins Àr en förolÀmpning mot varje författare och allting som kunde kallas litteratur.

NÀr man adresserar riktar man en skrivelse eller hÄller ett tal [till nÄgon]. I mer triviala sammanhang innebÀr det att man förser till exempel ett brev med utanskrift det vill sÀga en uppgift till brevbÀraren om försÀndelsens destination det vill sÀga i de flesta fall var nÄgonstans den ska avlÀmnas. SÄ gör i alla fall jag.

Med bellan beredd pÄ bron

AngĂ„ende det av majister Miffo gravt missförstĂ„dda ordet ’frondera’ kan jag meddela följande och frĂ„n sĂ€ker kĂ€lla dessutom:
FROND [av fr. fronde, eg.: slunga. Bet. ’politiskt missnöje’, ’politiskt oppositionsparti’ antages bero pĂ„ att hovherrar hĂ„nfullt jĂ€mförde de upproriska parisarna med stadens gatpojkar som brukade slungor vid sina slagsmĂ„l]
1) hist. i sg. best., om de oroligheter som rÄdde i Frankrike frÄn 1648 till 1653 o. huvudsakligen voro riktade mot Mazarin; Àv. (o. vanl.) konkret, om det parti som stod i spetsen för dessa oroligheter.
2) i utvidgad anv.: (klandersjuk l. illojal) opposition mot de styrande l. ledande; numera i sht i frÄga om opposition mot (ledningen av) vederbörandes eget parti; Àv. konkret: parti som upptrÀder pÄ ett sÄdant sÀtt.
Avledn. (i allm. till 2): FRONDERA [av fr. fronder]
1) visa missnöje med l. trÀda i opposition mot l. öppna strid med de styrande.
2) (†) allmĂ€nnare: framstĂ€lla anmĂ€rkningar; Ă€v. tr.: kritisera.
FRONDERI [av fr. fronderie] opposition; missnöje, klander; förr Àv. allmÀnnare: (illojal l. sjÀlvsvÄldig) kritik.
FRONDÖR [av fr. frondeur]
1) (föga br.) till 1: medlem av l. deltagare i fronden.
2) till 2: oppositionsman, klandrare av de styrande l. ledande.

Lika eller kanske Ă€nnu mer pĂ„litliga SAOL förklara detta ord sĂ„ hĂ€r: ”opponera, visa missnöje” och NE har frondera SUBST.: fronderande, frondering offentligt opponera sig mot styrande; vanl. i pol. el. likn. sammanhang.
KONSTR.: ~ (mot ngn el. ngt) HIST.: sedan 1786; av fra. fronder med samma bet., eg. ’slunga’, till fronde, Ă€ldre fonde ’(en) slunga’; av lat. funda ’(en) slunga’.

StĂ„r idioten dĂ€r pĂ„ VĂ€sterbron med Anderssonskans Kalles slangbella och fronderar pĂ„ om han ska hoppa eller inte? Hur Ă€nda in i helvete jĂ€vla korkad kan en mĂ€nnscha bli? Är Miffo fullstĂ€ndigt dum i huvudet eller Ă€r han bara… göteborgare? Jag tror att det kan gĂ„ pĂ„ ett ut och hĂ„ller dĂ€rför bĂ„da möjligheterna öppna.

Det Ă€r dessutom en infernalisk lögn av nĂ€rmast trumpsk sinnessjuk dignitet att majster Miffos senaste misslyckande har fĂ„tt ett ’fint mottagande’. Sanningen Ă€r den rakt motsatta: hans bok har inte ’tagits emot’ alls utom med hĂ„nskratt! Vilket tidigare har redovisats pĂ„ denna plats.

Dog days

Blaskan kör med orgasmskola och visar 8 nya stÀllningar för dig som har tröttnat pÄ missionÀren och som du kan prova under semestern medan Bladet meddelar att den som hÄnglar ofta blir friskare och fÄr knulla mera [Àn annars, tror jag att de menar].
Fan, jag som trodde att det inte var rötmÄnad förrÀn om typ tre veckor. Det Àr annars bara nÀr man tittar pÄ dagisprogrammet Nyhetsmorgon i fÄniga Fyran man fÄr för sig att det Àr rötmÄnad Äret om.

Mr Mean har ordet

Varför Àr det sÄ himla fel pÄ allting? Varför Àr majister Muffins akdrig nöjd? Han som föddes in i Rörelsen och var en rytande rebell redan nÀr han gick i sitt första demonstrationstÄg den första maj fast det var morsan som rullade omkring med honom i barnvagn runt JÀrntorget i Göteborg sedan hela muffinsfamiljen tagit tricken frÄn slummen i Angered in till stan för att fira alla arbetares dag i hela vÀrlden!
Fast nu har Muffins hamnat i lag med stollar och annat slödder och dÄ duger inte en hederlig jobbare mer! Inte ens hon som har hand om alla stÄlarna fÄr godkÀnt av Muffins nÀr hon pladdrar om pannkakor och pilsner [sic] i Almedalen. Pannkakor? Jag som trodde att en riktig knegare sköljde ner flÀsklÀggen och rotmoset med en halvliter till middag varje dag!

Men strunt i sĂ„ssekĂ€rringen! Redan i kvĂ€ll kommer BjĂ€bba frĂ„n Krisdemokraterna och pĂ„ freda blir det ordning och reda pĂ„ torpet nĂ€r Jimpa intar ön ihop med alla nazisterna och kanske sitter Muffins redan pĂ„ ett plan frĂ„n fastlandet för att stötta och supportera on the spot so to say. Jimpa kommer garanterat inte att berĂ€tta surrealistiska sagor för han Ă€r en rejĂ€l karl med valkiga nĂ€var som han fick nĂ€r han byggde det hĂ€r jĂ€vla skitlandet med Muffins farsa back in them good ol’ days nĂ€r ingen svensk Ă€nnu hade hört ordet terrorist utom kanske Muffins farsa för han var ju inte svensk utan hade kommit hit Ă€nda frĂ„n Albanien eller nĂ„t för att bygga.
Men det var för lÀnge lÀnge sedan. I dag hatar Muffins invandrare fast han nÀstan Àr en sjÀlv och dÀr ser man hur en mÀnniskka kan förÀndras frÄn ingenting alls till nÄgot mycket sÀmre om hon bara fÄr lite andlig vÀgledning och hjÀlp pÄ traven genom lite punk och ett par pÄlitliga mördarkÀngor av samma grymma sort som vÀderkvarnsgitarristen Pete Townsend i The Who hade pÄ fötterna förr.
Fredag Àr dagen dÄ dombasunerna ljuder pÄ Gotland. Jimpa Àr en man av folket och talar med bönder pÄ böndernas sÀtt men aldrig med lÀrde mÀn pÄ latrin. Jimpa Àr precis som majister Muffins en sanningssÀgare och berÀttar hur det stÄr still hemma i Sölvesborg och i hela det förbannade pisslandet Sverige med! En massa araber och svartingar som stjÀl och vÄldtar smÄtjejer pÄ musikfester medan Sabaton hÄrdmetallrockar som vÀrst sÄ att ingen i publiken hör hur tjejerna skriker pÄ hjÀlp.

Fast Bladets kulturchef Karin Olsson tyckte att Magdalenas debut som talare i Almedalen var ”sensationellt bra”. Men Karin var pĂ„ plats i Visby och hörde kanske inte lika bra som majister Muffins pĂ„ ett avstĂ„nd av nĂ€ra 200 kilometer.

Men vad fan!

Om man inte har nÄgra bekmymer mÄste man uppfinna dem. SÀrskilt om man Àr en ribbstckad offertröja och Àr utkastad frÄn samtliga landets avskyvÀrda kultursidor, dÀr de livrÀdda och misslyckade bommar igen för den storartade förmÄnen att fortsÀtta andas den kvala [sic] inavlade [sic] luften i de kulturella [sic] rummen.

Det borde finnas en lag mot kultursidorna. Det borde finnas en lag mot majister Muffins ocksÄ. Och mycket mindre Gud och Tompa trÄkmÄns hÀr och lite dÀr med!

Mittimellanmannen och Le poĂšte maudit

Fri frÄn bÄde höger och vÀnster. BakifrÄn och framifrÄn och uppifrÄn och underifrÄn och mitt i mellanifrÄn. Jag kunde ha gÄtt till nÄgot av hÄllen. Eller Ät? Fler skribenter borde göra som jag gör. SkÀmma ut sig riktigt ordentligt som Barkus Biró och fÄ sparken frÄn sina jobb? Varför skulle skribenterna göra det? Verkar inte riktigt vettigt. Eller vad sÀger du?
Barkus har aldrig röstat i ett riksdagsval. Det ligger i linje med hans rebelliska rÀttesnöre att stÄ fri. Eller om det beror pÄ att han som utlÀndsk medborgare inte har rÀtt att rösta i ett svenskt risdagsval?
VadÄ rebellisk? Gud Àr en rebell. Jesus och Barkus förstÄs och Göran HÀgglund som var den svenska politikens sanna rebell. Give me a break!

Vet Barkus vad som avses med en rebell? Naturligtvis inte. Och han Ă€r sjĂ€lvfallet pĂ„ intergalaktiskt avstĂ„nd frĂ„n att vara en sĂ„dan illbatting och odygdspĂ„se. Man kan knappast tĂ€nka sig nĂ„got mer idiotiskt Ă€n bĂ„tmössas debila pladder om rebeller och barrikader. SĂ„ hĂ€r lĂ„ter en Ă€kta revolutionĂ€r: Aldrig, aldrig drar vi oss tillbaka frĂ„n vĂ„ra barrikader … vĂ„ra blonda huvuden sprĂ€cks under deras pĂ„kar … deras bomber och eldar mĂ„lar vĂ„ra trĂ€dgĂ„rdar röda … borgarna, glosögda pĂ„ sina balkonger …!
Inom litteraturen har det egentligen bara funnits en enda RIKTIG rebell. Han heter Jean Nicolas Arthur Rimbaud och Àr den franska poesins för att inte sÀga hela vÀrldens illa uppfostrade enfant terrible malentendu i bokhyllan. Honom kan Barkus inte lÀsa för Arthur diktar pÄ franska och de urvattnade översÀttningar som förekommer pÄ svenska med undantag för nÄgra rader av Jesper Svenbro och Ekelöfs sparsamma urval Àr inte vÀrda pappret de Àr tryckta pÄ.
En som kallar sig Wraak, fast sÄ heter han nog inte pÄ riktigt, har rent av gett sig pÄ att överföra hela Rimbauds produktion till svenska, inklusive alla brev och hela konkarongen. Man undrar varför och med tanke pÄ det havererade projektets resultat gör översÀttaren nog bÀst i att gömma sig bakom ett pÄhittat namn. NÄgot kantigare och klantigare har jag sÀllan sett!

Pourquoi, me disais-je, apprendre du grec, du latin? je ne le sais. Enfin on n’a pas besoin de cela! Que m’importe Ă  moi que je sois reçu… Ă  quoi cela sert-il d’ĂȘtre reçu, rien, n’est-ce-pas? Si, pourtant on dit qu’on n’a une place que lorsqu’on est reçu. Moi, je ne veux pas de place, je serai rentier. Quand mĂȘme on en voudrait une, pourquoi apprendre le latin; personne ne parle cette langue.

Detta förvandlas av den klÄfingrige herr Wraak till en trotsig elvaÄrings uppnosiga klotter hundra Är efter Rimbaud: varför, frÄgade jag mig sjÀlv, lÀra sig grekiska och latin? jag vet inte. va vem behöver det vad bryr jag mig om ifall jag fÄr godkÀnt? de sÀger att man inte fÄr nÄgot jobb om man inte blir godkÀnd jag vill inte ha nÄgot jobb etc. VÀrdelöst!
Den sextonÄrige författaren ville leva pÄ avkastningar och vad Àr det för mening med att lÀra sig latin nÀr ingen talar det sprÄket lÀngre?

Rimbaud Àr en av vÀrldslitteraturens stora gÄtor och ett av dess mÀrkligaste öden. Han föddes i den smÄborgerligt efterblivna smÄstaden Charleville i franska Ardennerna alldeles nÀra grÀnsen till Belgien Är 1854. Han skrev sina epokgörande och stilbildande dikter under knappt fem Är, frÄn det att han var 16 tills han nyss hade fyllt 21 och nÀstan ingen har pÄverkat den moderna poesins utformning och inriktning mer Àn han. De nio prosapoemen i hans mest kÀnda verk Une saison en enfer (1873; En tid i helvetet) Àr en föregÄngare till den europeiska modernismen. Rimbaud skrev sin egen kommunistiska författning under Pariskommunens dagar, men den har gÄtt förlorad för alltid. DÀrefter gav han poesin pÄ bÄten och fÀrdades, för det mesta ensam och till fots, genom Europa och med tiden Ànnu lÀngre bort.

Rimbaud anlĂ€nde till Paris frĂ„n det lantliga Charleville i september 1871. TvĂ„ dagar senare besegrades Frankrike av Preussen och upplöstes det andra kejsardömet. Men lagom till Pariskommunens blodiga slut den 21–28 maj var han tillbaka hos sin elaka och konservativt inskrĂ€nkta mamma i Charleville igen medan allting av vĂ€rde hĂ€nde nĂ„gon annanstans i vĂ€rlden och han klagade uppgivet och högljutt i ett brev: Je meurs, je me dĂ©compose dans la platitude, dans la mauvaisetĂ©, dans la grisaille. Jag dör, jag förgĂ„s av trivialiteten och tristessen och trĂ„kigheten [i Charleville].

Rimbaud hade blivit inbjuden till Paris av dĂ„tidens stjĂ€rnskott pĂ„ den franska diktarhimlen Paul Verlaine (”Venez, venez vite, chĂšre grande Ăąme… on vous dĂ©sire, on vous attend!”) och mĂ„nga pĂ„ parnassen har nog inte hĂ€mtat sig Ă€nnu frĂ„n sitt första möte med en berusad och omtöcknad 16-Ă„rig bondtölp i trasiga och skitiga klĂ€der med halm i trĂ€skorna och hĂ€nderna i byxfickorna och rökande pĂ„ en kritpipa. Den tio Ă„r Ă€ldre och nygifte Verlaine som just skulle fĂ„ sitt första barn blev omedelbart och vĂ„ldsamt förĂ€lskad i Rimbaud. Deras stormiga förhĂ„llande varade i tvĂ„ Ă„r och slutade med att Verlaine (av misstag?) sköt sin unge pojkvĂ€n i handleden under ett fyllegrĂ€l eller kanske svartsjukedrama i Bryssel. Skvallerbyttan Rimbaud angav sin vĂ€n för polisen och Verlaine dömdes till tvĂ„ Ă„rs fĂ€ngelse. Rimbaud tog tĂ„get hem till mamma. NĂ€r Verlaine frigavs trĂ€ffades de forna Ă€lskande en enda gĂ„ng till i Stuttgart och sedan aldrig mer. Rimbaud Ă„tervĂ€nde aldrig till poesin heller. Je ne m’occupe plus de ça. Jag hĂ„ller inte pĂ„ med sĂ„nt lĂ€ngre.

Rimbaud hade en mĂ€ngd “yrken” förutom poetens, om man ska kalla dem sĂ„. Fabriksarbetare, informator, tiggare, försĂ€ljare av nyckelringar, hamnarbetare, cirkusarbetare, sĂ„gverksarbetare (i Sverige!), stenbrottsförman, som frvilliga i den hollĂ€ndska frĂ€mlingslegione pĂ„ Java och han handlade med guld och elfenben och kaffe och gevĂ€r i dĂ„varande Abessinien, dagens Etiopien.
Genom sitt samröre med Paul Verlaine har Rimbaud fĂ„tt status som en av grundarna av vĂ„r tids bögkultur och han har kidnappats av sĂ„ gott som varje ’anarkistisk’ rörelse frĂ„n Pariskommunen till beatförfattarna i USA via omvĂ€gar över symbolisterna de franska surrealisterna. Han har pĂ„verkat konstnĂ€rer som Picasso och AndrĂ© Breton och Jean Cocteau och Allen Ginsberg och Patti Smith och Bob Dylan, vars A Hard Rain’s A-Gonna Fall Ă€r tydligt influerad av en av Rimbauds mest berömda dikter Le Bateau ivre med sina 25 rimmade fyrradingar pĂ„ alexandrin frĂ„n 1871, samt Jim Morrison som nĂ„gra fantaster tror iscensatte sin egen död i Paris i juli 1971 för att följa efter Rimbaud till Etiopien.

MĂ€nniskors meningar om Rimbaud har skiftat. Han har beskrivits som allt frĂ„n symbolist och surrealist, bolsjevik och borgarbracka till pederast och profet och inbrottstjuv och utpressare och ateist och katolsk mystiker. Den hĂ€ngive katoliken Paul Claudel kallade Rimbaud för ”en naturbegĂ„vning upplyst av en himmelsk ljusstrimma” medan Edmond de Goncourt kallar honom ”den perversa jĂ€veln”.
Men Edmond hade fel. NÀstan ingen har pÄverkat den moderna poesins utformning mer Àn Rimbaud. Fast det fick han aldrig veta och brydde sig nog inte sÀrskilt heller. NÀr en kollega i skumraskaffÀrrerna i Afrika frÄgade honom om hans tidigare liv som poet, liknade Rimbaud sina dikter vid surt vin och gammalt diskvatten. Han tyckte att han var en misslyckad konstnÀr.
I sina oĂ€ndliga brev frĂ„n Afrika tjatar den utstötte och numera mĂ€rkligt förvandlade diktaren och före detta revoltören som nu snarare Ă€r en ivrig kapitalist med kolonialistiska ambitioner om sina pengar som han vill ha ”vĂ€l placerade” med ”regelbunden avkastning” och bĂ€r stĂ€ndigt en börda av Ă„tta kilo guld i ett bĂ€lte kring magen och beklagar sig över att han fĂ„r dysenteri av det. Den omvĂ€nde litterĂ€re rebellen vill gifta sig med nĂ„gon som ”har en framtid”.

HĂ€r Ă€r ett underbart koleriskt brev till den knasiga morsan och systern Isabelle i Charlevile frĂ„n Harar i Abessineien i februari 1890: Ne vous Ă©tonnez pas que je n’Ă©crive guĂšre : le principal motif serait que je ne trouve jamais rien d’intĂ©ressant Ă  dire. Car, lorsqu’on est dans des pays comme ceux-ci, on a plus Ă  demander qu’Ă  dire ! Des dĂ©serts, peuplĂ©s de nĂšgres stupides, sans routes, sans courriers, sans voyageurs : que voulez-vous qu’on vous Ă©crive de lĂ  ?
Qu’on s’ennuie, qu’on s’embĂȘte, qu’on s’abrutit ; qu’on en a assez, mais qu’on ne peut pas en finir, etc., etc.! VoilĂ  tout, tout ce qu’on peut dire, par consĂ©quent ; et, comme ça n’amuse pas non plus les autres, il faut se taire.

Ddet Ă€r den unge Rimbaud som kikar fram ur högarna av knastertorr affĂ€rskorrespondens. FörvĂ„nas inte över att jag skriver sĂ„ sĂ€llan: den Ă„terkommande refrĂ€ngen skulle vara att jag inte har nĂ„got intressant att sĂ€ga. För, nĂ€r man Ă€r i ett land som det hĂ€r, har man mer att frĂ„ga efter Ă€n att sĂ€ga! Öknarna fulla av dumma negrer, utan vĂ€gar, utan postgĂ„ng, utan resenĂ€rer: vad vill ni att jag ska skriva om det? Att jag Ă€r uttrĂ„kad, fördummad, förfĂ€ad; att jag har fĂ„tt nog, men inte kan ta mig hĂ€rifrĂ„n, etc, etc! DĂ€r har ni allt, precis allt jag kan sĂ€ga; och eftersom det inte Ă€r roligt för nĂ„gon att höra Ă€r det bĂ€ttre att inte sĂ€ga nĂ„got allls.”

Och sĂ„ en stĂ€ndig jakt pĂ„ elfenben och kaffe. Och nĂ€r allt redan Ă€r för sent: sjĂ€lens deliriska medelmĂ„tta i sjukhussĂ€ngen pĂ„ l’HĂŽpital de la Conception i Marseille dĂ€r han skulle dö av cancer och med ena benet amputerat i november 1891 nĂ€r han bara var 37: ”Vad jag Ă€r olycklig, vad jag Ă€ndĂ„ Ă€r olycklig… och jag har pengar pĂ„ mig som jag inte ens kan bevaka.”
”Nej, nej, nu gör jag uppror mot döden!” HĂ€r hör vi den gamle jag menar förstĂ„s den unge Rimbaud som Ă„teruppstĂ„r vid gravens rand. DĂ€r förenas, sĂ€ger Camus i L’Homme rĂ©voltĂ©, den smĂ„borgerlige smugglaren i Abessinien med den sönderslitna slyngeln frĂ„n Ardennerna.

NÀstan alla undrar varför Rimbaud gav upp poesin och slutade dikta innan han knappt hade fyllt 20. Jag tycker inte att det hör hit. Den mer angelÀgna frÄga som borde stÀllas Àr i stÀllet: Varför började han?
Till sin lĂ€rare i Charleville, Georges Izambard, hade Rimbaud skrivit, i maj 1871: Je me reconnu poĂšte. Ce n’est pas du tout ma faute. Jag har förstĂ„tt att jag Ă€r poet. Jag rĂ„r faktiskt inte för det.

Rimbaud Ă€r upphovsmannen bakom ”poesins E = mc2”: Je est un autre. Jag Ă€r en annan, med sin grammatiska anomali pĂ„ franska (je och est, första och tredje person i förening; som om han hade skrivit I is pĂ„ engelska).

Innan Rimbaud, sa Paul Valéry en gÄng, skrevs all poesi pÄ det sunda förnuftets sprÄk. Camus kallar honom le poÚte de la révolte, et le plus grand. Revoltens diktare: den störste av alla. Det rÀcker för mig.

Parti i mÄlet och Thunder on the island

Fanny Àr inne nu. Klööv, alltsÄ. Mest poppis av alla just nu. I alla fall om vi snackar politik. Och det bör man göra nu nÀr det minglas och vinglas bland vinglas i Almedalen.Alla, precis ALLA, Àr dÀr. I varje fall de som Àr viktigast och rÀknas mest. Det Àr bara majister Miffo och en svetsare frÄn SollefteÄ som saknas. Svetsaren har annat för sig pÄ en annan landsbygd och det var ingen som ville betala Miffos biljett.
Men skam den som ger sig. Som den very important opinionsbildare han Àr Àr Miffo sjÀlvklart pÄ plats i Almedalen i alla fall. Om Àn bara via den egna teveapparatens skÀrm hemma pÄ unkna Södermalm i skitfega Stockholm. Opinion pÄ distans, sÄ att sÀga.
Efter varje partiledares anförande i Visby samlar Miffo sina tankar – som om han hade nĂ„gra! – och ’recenserar’ talet liksom pĂ„ uppstuds typ och hĂ€nger en i högra krysset otagbar för mĂ„lisen. Halsdarrigt och medan livet knullar honom i styvfart. Hur himla hĂ€rligt som helst och vĂ„gen och hög femma i varje buske! Eftersom Miffo hatar kommunister var Sjövilds tal knappt godkĂ€nt medan liberalpartisten kapten Björkris klarade sig bĂ€ttre Ă€n Sjövild som kanĂ€nda inte Ă€r kommunist nĂ€r allt kommer omkring utan vilken dag som helst trlllar ut ur garderoben som fullfjĂ€drad riskkapitalist inom skola och Ă€ldrevĂ„rd, vilket inte skulle förvĂ„na nĂ„gon annan Ă€n möjligen majister Miffo.

Alltnog. Eftersom Fanny Àr hottast av hela högen hakar Miffo sin korvvagn pÄ almedalstöfftöftÄget och lajkar Fanny jÀttemycket. Det gör Miffo för att visa att han Àr en rosenrasande rebell som Àr fri och oberoende och inte springer nÄgons Àrenden. Utom sina egna som gÄr ut pÄ att alltid dra det lÀngsta strÄet och slicka maktens och hÀrlighetens skor i evighet jajamen!
Jag tycker att Miffo borde Àgna sig Ät att kasta kubb i stÀllet för att klÀnga pÄ inbillade barrikader och fantisera om att omstörta samhÀllen till höger och vÀnster fast allra mest sÄdana till vÀnster eftersom de till höger inte behöver vÀltas överÀnda.

Och pÄ Drottningholms slottsteater har de en mysko maskin som har blixtrat och mullrat i mer Àn 250 Är. Bara en sÄn sak och kunde behövas i Ankdammen i Almedalen!

Klockan sju i kvÀll Àntrar den frÄnvarande svetsarens hjÀlpgumma stora scenen i Almedalen och pÄ torsdag snubblar lilla BjÀbba in frÄn ett buskage i De Badande VÀnnernas botaniska trÀdgÄrd bortom Kruttornet och SkogrÀnd och FiskargrÀnd och sen bir det luft i luckan i Miffos teveapparat nÀr Jimmie kommer med alla nazisterna och alla utom stollarna flyr frÄn Gotland i panik och nÀr Gurra piggelin och surkÀrringen ska tala pÄ lördag och söndag ekar det ihÄligt och ödsligt över ankorna i den lilla dammen i Almedalen som en gÄng var Visby hamn.

Jag vet inte om det var bÀttre förr, men det var i varje fall roligare nÀr Olle snackade frÄn ett lastbilsflak inför noll publik. Lastbilen stod vid Kruttornet, har jag för mig, som Àr ringmurens Àldsta torn och Äret var 1968. IntrÀde gratis. Skulle inte funka i dag enÀr inga frihjulstalare tillÄts i Almedalen.

Wanted men

Hur Àr det möjligt att stollar och nazister tillÄts medverka vid bokmÀssor och svenska politikerveckor! Det borde ju sjÀlvklart vara förbjudet!
Bara vÀrsta dönicken majster Miffo jublar i extatisk enfald: Man mÄste snacka med alla, sÄ att man fÄr veta vad alla tycker!
Dra Ät helvete, din skitdumma jÀvel! Om du inte har förstÄtt vad stollar och nazister vill, kan du börja med att frÄga till exempel sex miljoner judar!
Men det törs du inte, din fega fan, för dÄ Äker du pÄ en rejÀl och rÀttvis omgÄng stryk!

Annars blir det inget

Kan Miffo inte ta ett stÀdjobb? SÄ att han slipper tigga pÄ Kvitter och Fejan och alla möjliga andra asociala medier? Ett sÄnt som morsan hade förut? Eller skyffla ut pommes frites pÄ Donken? Som mÄnga andra fjortisar? HemtjÀnsten? BÀra ut tidningar och reklam för kvarterets pizzeria? Annars blir det knapert. Eller inget alls.

Jag fick förresten napp i gÄr nÀr jag sökte jobb. PÄ första försöket! Som spÀrrvakt i tunnelbanan vid Hornstull. Men eftersom jag Àr koppar- och aluminiumallergiker var jag tvungen att tacka nej. Jag kanske kunde erbjuda jobbet Ät Miffo i stÀllet. SÄ kan han sitta dÀr nere i underjorden och plita pÄ sina olÀsbara böcker som ingen köper.

Den möjligheten finns ocksĂ„ att Miffo inte fĂ„r nĂ„gra jobb som krönikör för att han inte kan… skriva, alltsĂ„. Att Miffo helt enkelt Ă€r helkass som skribent! Jag satsar pĂ„ det senare.

Rammelbuljong

Hör upp alla kommunister och idioter och ultra-feminister och resen av alla ni pÄ Fejsbok, för jag sÀger det bara en gÄng! Ni Àr den lÀgsta formen av mÀnsklighet och inte bÀttre Àn packade smÄbarn pÄ styltor.
SjÀlv gÄr majister Miffo inte pÄ styltor utan stolt och rak i rygen med blicken rakt fram. Gör inte misstaget att underskatta Miffo som krigare [sic] innan han har kravlat upp ur skyttegravarna för dÄ blir det rammelbuljong av för hela slanten!

Och sÄ en bild av Russell Crowe som gladiator i Ridley Scotts film med samma namn frÄn Är 2000. Milda makter!