this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for the ‘Lit Swe’ Category

The jackal of death

SĂ„ snart majister Muffns uppfattar att han har blivit bemött med den respekt han anser att just han anser att han Ă€r vĂ€rd utnĂ€mner han genast den underdĂ„nige och fjĂ€skande till ”en av landets viktigaste, vĂ€rdigaste och modigaste journailster”. Alla andra journalister utom Johar och hon som har skrivit en hyllningartikel om en författare som tycker att ”nazismen Ă€r vacker” och stryker stollar medhĂ„rs och som dĂ€rför mycket beundras av Muffins. Och sĂ„ en som heter Wicklin och vĂ€rsta virrpannan Baloo i förskrĂ€ckliga fyran. Resten av det inavlade packet Ă€r ”vĂ€ldresserade kastrerade pudlar”. Bara den vĂ„ldsamt sjĂ€lvupptagne och ivrige högerextremisten Muffins tror att han Ă€r ”en av extremt fĂ„ rebeller [sic]” som finns kvar i det hĂ€r jĂ€vla skitlandet dĂ€r ingen vettig mĂ€nnscha vill bo och det bara Ă€r krig och terrorism och allt möjligt annat elĂ€nde överallt och hela tiden och dĂ€r nĂ€stan ingen uppmĂ€rksammar Muffins efter förtjĂ€nst.
Men det kanske vÀnder nu och randas Àntligen Muffins efterlÀngtade tusenÄrsrike nÀr snart alla kulturpersoner Àr rasister och inbitna tokhögerpartister.
Johar siter ocksÄ gÀrna och jÀser i en nedsuttnen studiosoffa hos Baloo tillsammans med Muffins och Törsten klunck och en björn frÄn SkÄne med en tiger tatuerad pÄ torson. Jag har aldrig tidigare insett hur viktig och vÀrdig och modig Johar Àr. Jag visste inte ens att han var journalist utan trodde att Johar var ett slags programprensentatör eller hallÄman för nÄgot av televisionens morgonprogram.
Jag vet att Johar hade en bror som var lite berömd och tyvÀrr avslutade sin sjÀlviografi i förtid. Vilket djupt och innerligt eget förhÄllande har Muffins till en nÀrstÄende som har tagit sitt liv? Eller hycklar ha som vanligt sirapssött och sliskigt medlidande nÀr han snyltar pÄ andras olycka: dödens hyena?

HÀr följer en hel radda andra aktuella och lika förskrÀckande exempel pÄ majister Muffins skenheliga populism och totala brist pÄ sjÀlvkritik och förstÄnd över huvud taget.

Undercover agent

NÀr Muffins omsider drabbas av en recension i huvudstadspressen kokar kolan över och brister han ut i en panegyrisk lovsÄng till anmÀlaren. Det hör inte till vanigheterna att en författare offentligt tackar en recensent för att denne har gjort sitt jobb. Jag tror rent av att ett sÄdant tilltag kan uppfattas som stötande och ett brott mot god ton.
Nu passar plötsligt galoscherna vĂ€rsta lipsillens ömma fötter och den annars stĂ€ndigt krĂ€nkte poeten. DĂ„ duger recensenten och höjs denne omedelbart till skyarna. En annan gĂ„ng i Norrköping blev Muffins rasande nĂ€r en av hans böcker recenserades i den tidning dĂ€r han sjĂ€lv medarbetade men inte pĂ„ det sĂ€tt författaren önskade. En förorĂ€ttad Muffins hotade recensenten med sparken och avbröt medelbart sitt samarbete med den osolidariske arbetsgivaren. Muffins menade att han hade skrivit en ’sjĂ€lvbiografi’ utan att begripa att det kan vara svĂ„rt att recensera en sĂ„dan bok utan att kommentera författaren.

Den som gör sig besvĂ€ret att skaffa dagens SvD finner strax att recensionen inte alls Ă€r lika översvallande positiv som författaren vill göra gĂ€llande. Strindbergs och Mobergs jĂ€mlike nĂ„r inte upp till Bergmans och Söderbergs stockholmsskildringar. Men vadĂ„? Det gör nĂ€stan ingen, sĂ€rskilt inte Söderbergs. Jag har inte lĂ€st Muffins senaste mĂ€sterverk och har inte för avsikt att göra det heller. För att sĂ€ga som det Ă€r: jag har aldrig lĂ€st en enda av Muffins böcker utom att jag motvilligt blĂ€ddrade förstrött en gĂ„ng i en bok som jag tror var författarens ’sjĂ€lvbiografi’.
Inför publiceringen av hans senaste bok försĂ€krade Muffins att det senaste projektet började som en ”hĂ€mndbok” efter skilsmĂ€ssan frĂ„n finska frun som försökte klĂ„ honom pĂ„ alla miljonerna och stjĂ€la hans barn ifrĂ„n honom och allt sĂ„nt dĂ€r nedrigt som man mĂ„ste förstĂ„ att aggressiva feminister pĂ„ inavlade journalistghettot Södermalm i Stockholm gör mot i synnerhet medelĂ„lders vita kristna heterosexuella mĂ€n nĂ€r det Ă€r skilsmĂ€ssa pĂ„ gĂ„ng.

Men sÄ kom Gud förklÀdd till den hemlige agenten 007 Anders och arbetar undercover (works in mysterious ways) gÄende förbi mellan författaren och hans dator och Anders drÀmde nÀven i tangentbordet och sa Ät författaren att skriva en mycket snÀllare och bussigare bok och dÄ gjorde författaren det för ingen sticker ostraffat upp mot den mullrande och dömande Anders eller kommer levande ifrÄn en sÄdan frontalkrock. Nu efterÄt tycker Muffins att det blev en mycket bÀttre bok nÀr han pÄ Anders inrÄdan strukit alla elakheter och illvilliga tjyvnyp. Anders: den hemlige spökskrivaren.
Sen visar det sig att recensionen Ă€r allt annat Ă€n vad den genomsnittlige lĂ€saren skulle kalla ”lysande” och ”fantastiskt fin”. Enligt den obarmhĂ€rtige recensenten svĂ€mmar boken trots författarens tidigare försĂ€kringar om motsatsen över av ”bitterhet, vrede, fientlighet, hat”. Man fĂ„r intrycket att Muffns har skrivit en bok och recensenten lĂ€st en alldeles annan. Muffins gnĂ€ller i vanlig ordning över allt och alla och allra mest hatar han kvinnor och föraktar numera den bigotta frikyrklighet han blev sĂ„ bryskt och brutalt utkastad ifrĂ„n efter upprepat fylleri och diverse uppmĂ€rksammade amorösa krumsprĂ„ng. ”NĂ€r [författaren] lĂ„ter huvudpersonen tala om sin kĂ€rlek blir blir tonen patetisk, sentimental. Orden blr banala”, sĂ€ger den obarmhĂ€rtige recensenten. ”De blir det dĂ€rför att kĂ€rleken Ă€r patetisk och banal.”
Den arme recensenten verkar för övrigt vara lika förvirrad som Muffins. Det sÀger sig sjÀlvt att det gÄr att skriva om kÀrlek utan att bli patetisk och sentimental. Det vet var och en som har lÀst Hemingways A Farewell to Arms om frivillige ambulansföraren Frederic Henry och sjuksköterskan Catherine Berkley i första vÀrldskrigets Italien.
NĂ€r man lĂ€ser recensionen i SvD verkar det mest vara FÖRFATTAREN som Ă€r patetisk och banal med sitt tjatiga och tröttsamma kĂ€nslopjunk i evighet amen. Muffins bĂ€r sin offerkofta med stil, konstaterar anmĂ€laren. Bara bondfĂ„ngaren och den samvetslöse litterĂ€re charlatanen majister Muffins kan missförstĂ„ ett ett sĂ„dant omdöme som ’uppmuntrande’ och omvandla det till ’beröm’. Efter anmĂ€lare Erikssons dystert intetsĂ€gande recension (det Ă€r nĂ€stan vĂ€rre Ă€n att bli sĂ„gad jĂ€ms med) finns Ă€nnu mindre anledning att lĂ€sa Muffins senaste miserabla bok.

I dag hörs ett alldeles annorlunda fast lika ödsligt ekande stridsrop Àn för tvÄ veckor sedan frÄn den tomma tunna som alltid skramlar mest.

Bruksanvisning för bokhandlare

Vad Àr det för en lumpen bondfÄngarbokhandel som sÀljer böcker under falska förespeglingar och med vilseledande marknadsföring? Akademibokhandeln Àr landets ledande i branschen och jag har köpt mina böcker dÀr i Äratal.
Men nu vet jag inte lĂ€ngre. Hur Ă€r det möjligt att en bokhandel kan mista förstĂ„ndet sĂ„ till den grad att den tillĂ„ter landets sĂ€mste författare alla kategorier att göra skamlös reklam för sig sjĂ€lv och sin bok –
i bokhandelns namn! Den intet ont anande bokköparen kan ju luras att tro att den lögnaktige poetens överdrivna omdömen Àr Akademibokhandelns egna. Om jag sÀger att jag finner tillvÀgagÄngssÀttet och bokhandelns affÀrsmetod besynnerliga har jag inte sagt för mycket.

Det Stora Litteraturpriset antyder bedrĂ€gligt ett annat mycket större pris men heter egentligen Litteraturklubbens stora litteraturpris och var inte sĂ€rskilt stort heller. Det utdelades under en kortare tid av en anonym prisnĂ€mnd till sĂ€rskilt oförtjĂ€nta författare. Prissumman uppgick till svindlande tio euro. Nöjesguiden Ă€r en gratistidning om populĂ€rkultur och priset av motsvarande tyngd och lyskraft. Tidningen Dagen startades av Lewi Pethrus och leddes under mĂ„nga Ă„r av en före detta fiskmĂ„nglare frĂ„n Göteborg. Årets kristna förebild röstas fram av tidningens frikyrkliga lĂ€sare och 2003 Ă„rs förebild blev ordentligt skamfilad efterĂ„t nĂ€r den lismande ögontjĂ€narens gloria hamnade rejĂ€lt pĂ„ sned och halkade ner runt fotknölarna pĂ„ honom efter diverse amorösa krumsprĂ„ng.

Guldskölden röstas fram av samma ölstinna huliganer som lever rövare med bomber och basebolltrÀn pÄ landets fotbollsarenor och den numera före detta förebilden fjÀskar alldeles sÀrskilt för. Jungman Janssonpriset delas ut av en ideell intresseförening och lokal fanklubb i Ludvika med omnejd som de senaste tjugo Ären har utmÀrkt sig sig mest genom att utse ovÀrdiga pristagare som ofta utgörs av personer som vurmar för kolbullar och stockeldsbrasor och famlande religiöst sökande.

Av nĂ„gon anledning underlĂ„ter mottagaren att nĂ€mna det förnĂ€mliga Johnny Bodepriset som författaren tilldelades 2015 och Ă€ndĂ„ kan det vara den enda utmĂ€rkelse han fötjĂ€nat. Priset delas ut till en kulturpersonlighet som under föregĂ„ende Ă„r har drattat mest i dragharmonikan eller ”pĂ„ annat underhĂ„llande vis stĂ€llt till det för sig sjĂ€lv och sin omgivning”. Priset betĂ„r av ett blygsamt belopp som utdelarna sjĂ€lva festar upp pĂ„ lokal varefter kvitto pĂ„ det som konsumerats samt diplom med motivering översĂ€ndes till den olycklige pristagaren.

Om det var jag som Àgde rÀttigheterna till Augusts och Villes i MomÄla litterÀra kvarlÄtenskap skulle jag omedelbart föbrbjuda Akademibokhandeln att saluföra dessa författares böcker.
Nu fÄr jag nöja mig med att byta bokhandlare i stÀllet. Det hade jag inte tÀnkt göra sedan jag handlade alla mina böcker av Carl Olof Josephson och Mirjam Fritz-Crone pÄ gamla Sandbergs bokhandel vid HumlegÄrden i Stockholm pÄ 60-talet och fram till 1974 dÄ butiken upphörde. Och pÄ Franska bokhandeln pÄ SaltmÀtargatan som sÄ klart inte heller finns kvar lÀngre. Det var pÄ den tiden en riktig bokhandeln hade stajl: om man kom in pÄ Sandbergs och frÄgade efter en titel de inte hade kutade ett bitrÀde (jo, bokhandelsmedhjÀlparna kallades fortfarande sÄ dÄ) strax till konkurrenten Hedengrens alldeles runt hörnet och hÀmtade den dÀr. I slutet av varje Är clearades lÄnen mellan butikerna. SÄ ska en bokhandel skötas!

Way too much

(Sequel to blog Inavlade kulturella redaktioner]

Och sÄ hann den dÀr satans surkÀrringen Sveland före i recensionskön ocksÄ! Just typskt. Aldrig fÄr en av landets extremt sÀllsynta överlevande rebeller frÄn studentrevolten i Paris och kÄrhusockupationen i Stockholm i maj -68 vara riktigt glad!
I Trelleorgs Allehanda av alla stĂ€llen! Vem fan Ă€r den dĂ€r jĂ€vla kulturredaktören Johannesson som ”rekommenderar lĂ€sning”! BĂ„de dĂ€r och i Ystads Allehanda? Om Johannesson brer ut sig i Ă€ckliga Kristianstadsbladet ocksĂ„ spyr Lipsill pĂ„ sina handsydda Dr. Martens mördarkĂ€ngor som passar sĂ„ bra till hemgjorda nazisters vita skjortor och gröna slipsar och mörka byxor och som annars bara skinnhuvuden trampar runt i! ETC Örebro. Vad fan Ă€r det för en landsortsblaska? Den Ă€r det vĂ€l som tur Ă€r ingen som lĂ€ser? Hufvudstadsbladet i Helsingfors. Men vadfan! Men en vit kristen medelĂ„lders frĂ„nskild man Ă€r det ingen jĂ€vel som bryr sig om!
Nej, det Ă€r inte Lipsill som Ă€r avundsjuk och bitter och besviken. Han Ă€r KRÄNKT! NĂ€rapĂ„ vem som helst utom den dĂ€r helveteshĂ€xan Sveland hade kunnat gĂ„ an. Men nu Ă€r det bara WAY TOO MUCH! Vilka inkompetenta chefredaktörer och inavlade kulturkoftor kan en inkontinent vit kristen medelĂ„lders frĂ„nskild man Ă„tala och slĂ€pa inför skranket!

Do it again and do it right

BjĂ€bba vitt och brettström Ă€r arg. PĂ„ Svenska Akademiens Ordbok SAOB för att den diskriminerar kvinnor och ”befĂ€ster stereotypa könsroller”. Tror jag att BjĂ€bba menar. Det Ă€r en rĂ€tt löjlig kritik. SAOB Ă€r en ordbok över svenska sprĂ„ket frĂ„n 1521 och framĂ„t, utgiven sedan 1898 av Svenska Akademien. I Akademiens stadgar frĂ„n 1786 ingĂ„r som en uppgift att skriva en ”Svensk ordabok”, avsedd att vara normativ och ett hjĂ€lpmedel i arbetet ”uppĂ„ svenska sprĂ„kets renhet, styrka och höghet”.
Jag kan lova att det har varit ett styvt arbete genom alla Är. Hittills har 37 volymer (till och med ordet vedersyn) utkommit med sammanlagt fler Àn 570 000 uppslagsformer. Verket berÀknas vara fullbordat pÄ 2020-talet.

Det Ă€r orimligt att tĂ€nka sig en ordboksredakton som mĂ„ste börja om igen pĂ„ nytt varje gĂ„ng BjĂ€bba till sin bestörtning upptĂ€cker att ord som ’genusordning’ och ’hedersvĂ„ld’ och ’samtyckeslag’ inte finns med i SAOB. För orden genusordning och hedersvĂ„ld fĂ„r BjĂ€bba tills vidare nöja sig med att leta i Nationalencyklopedin NE men uppslagsverket har Ă€nnu inte noterat begreppet samtyckeslag. Möjligen för att nĂ„gon sĂ„dan inte existerar utom Ă€nnu sĂ„ lĂ€nge endast som ett förslag till riksdagen att ta stĂ€llning till.
Det Ă€r för övrigt inte sant som BjĂ€bba sĂ€ger, att ”mĂ€nnen svĂ€ller av stolthet” i SAOB, medan det Ă€r ”barmen som svĂ€ller pĂ„ kvinnorna”. Under uppslagsordet SVÄLLA 4b) talas i sammanhanget om nĂ„gons bröst som Ă€r fullt av starka kĂ€nslor och i 4d) Ă€r det tvĂ€rtom hennes barm och inte hans som svĂ€ller av stolthet. SkĂ€rpning, BjĂ€bba! Gör om och gör rĂ€tt!

Alltid nÄt

Nej, nu jĂ€v… Snart blir jag riktigt rejĂ€lt förbannad! För en mĂ„nad sen delade de ut ett jĂ€ttejĂ€ttestort författarpris till… en popsĂ„ngare som klinkar lite grand pĂ„ gitarr och piano ibland och som knappt har skrivit tvĂ„ böcker och inte ens har vett och etikett att komma hit och hĂ€mta och tacka alla dem som har delat ut. FrĂ„gan Ă€r rent av om han bryr sig om det dĂ€r priset över huvud taget och maken till ohyfsad snorvalp fĂ„r man leta efter! Amerikan ocksĂ„ har jag hört och det vet man ju vilka dĂ„rar de Ă€r som inte ens kan rösta rĂ€tt nĂ€r de ska vĂ€lja president.
Och nu har det hÀnt igen! Ett annat fint litterÀrt pris som jag tror heter Kronblomspriset eller August och Lotta eller nÄt efter nÄgra av landets frÀmsta författarpersonligheter delades ut i gÄr. Till en KVINNA! Vad i HELVETE! Det Àr sÄ att man kan bli GALEN. NÀr det finns sÄ mÄnga skitsmarta hÀrliga kulturmÀn som skriver mycket bÀttre böcker Àn alla halvgamla skÄnska tanter tillsammans! Vad Àr det för böcker de skriver? Den dÀr kÀrringboken som belönades med hundratusen spÀnn i gÄr har ett ord i titeln som ingen begriper. Polyglott, vad fan Àr det?
Förresten tycker jag att böcker som inte handlar om Gud och om Bollen och majister Magplask ska fÄ nÄgra priser alls!

I mer Ă€n tjugo Ă„r har en tjomme frĂ„n Göteborg gett ut nĂ€ra ett tjog böcker och har bara fĂ„tt en simpel Jungman JanssonutmĂ€rkelse kastad efter sig under alla Ă„r. Kan det vara för att Tjomme Ă€r göteborgare och inte anses fin nog för att slĂ€ppas in i huvudstadens litterĂ€ra och Ă€ckligt kulturelitistiska salonger? Eller beror en sĂ„dan ohygglig försummelse frĂ„n prisutdelarnas sida pĂ„ att han Ă€r en medelĂ„lders vit heterosexuell man och dessutom en person med perversa religiösa böjelser? Hur ska man annars förklara denna pinsamma litterĂ€ra fadĂ€s? NĂ„gra sĂ€ger att det kan vara för att Tjomme Ă€r fascist och rasist och skriver sĂ€mst av alla som finns. Men det Ă€r nog bara ont och avundsjukt förtal: Tjomme försĂ€krar sjĂ€lv att han ALLTID skriver bĂ€ttre Ă€n nĂ„nsin! Vilket bara det verkar konstigt. För att skriva ”bĂ€ttre Ă€n nĂ„nsin” mĂ„ste men nĂ„n gĂ„ng för kanske lĂ€nge sen ha skrivit inte fullt ut lika bra som man gör nu.
Tjomme behöver förresten prispengarna för att upprÀtthÄlla sin extravaganta och utsvÀvande livsstil: sÄ dÀr uppkÀftigt och rebelliskt gerillagubbigt som stora poeter och obÀndiga konstnÀrssjÀlar alltid har levt livet med Baileys och bÀrs till frukosten i konstant nerkissade kalsonger!

birro

Det Ă€r alldeles uppenbart att 2016 inte Ă€r Tjommes bĂ€sta tid. Det Ă€r förresten inte sĂ„na tider och har aldrig varit det heller. NĂ€r Bladet Kultur presenterar landets mest inflytelserika och mĂ€ktiga personer finns Tjomme ingenstans bland de 75 pĂ„ listan. Skandal! Liv Strömquist finns i alla fall med pĂ„ plats #20 vilket jag tycker Ă€r bra och Roy Andesson #49 och Klas #56 i den dĂ€r utflippade fuckin’ jĂ€vla Akademien som bara delar ut priser till fel mĂ€nnscher hela tiden utom till TrĂ„kmĂ„ns en gĂ„ng men aldrig till Tjomme fast han har slitit och slĂ€pat i fylleri och sjĂ€lvförvĂ„llad förnedring i snart ett kvarts sekel nu och sĂ„ Kungliga operans chef Birgitta SvendĂ©n pĂ„ plats #64. Alltid nĂ„t att glĂ€djas över nĂ€r vilken dag som helst och knappt ens det decembermörkret hĂ€nger som en trött och bakfull sotare över hustaken!

cartoonist1cartoonist2

Final disposal

Ere inte dags nu vÀldigt snart att sÀtta den dÀr blÄdÄren Ekeroth pÄ anstalt? Och jag menar inte bara en tjejig och kokett timeout typ MÄna tuggummi utan pÄ riktigt: for life. Skicka samtidigt resten av stollarna pÄ enkel biljett med Rymd-Harrys farkost mot fel stjÀrna rakt ut i den stora stelfrusna tomheten i ett bibelsvart universum utan nÄd och varifrÄn ingen ÄtervÀnder.

aniara1aniara2

Sen hinner jag inte mer

NÀr BokmÀssan i Göteborg startade 1985 var det en rÀtt blygsam tillstÀllning med pÄ sin höjd nÄgra tusen besökare. Jag vet, för jag var med dÄ. Redan Äret dÀrpÄ kom tjugofemtusen och i dag har evenemanget som numera kallas Bok & Bibliotek vuxit nÀra nog över sina brÀddar med fler Àn hundratusen besökare under fyra dagar varje Är. I de cirka tusen deltagande förlagens montrar trÀngs fack- och skönlitteratur, lÀromedel och barnböcker, serier och tidskrifter, och mycket mer.

bokmÀssa1

Jag vet inte hur det Ă€r i dag, för jag har inte besökt mĂ€ssan pĂ„ flera Ă„r. Men nĂ€r den startade var bokmĂ€ssan en renodlad fackmĂ€ssa för biblioteksbranschen i första hand. Om jag inte minns fel hette den rent av Bibliotek ’85 första gĂ„ngen, och det sĂ€ger lite grand vad det var frĂ„ga om. Sedan bjöds bokförlagen in och allmĂ€nheten fick komma de tvĂ„ sista dagarna och begapa kĂ€nda författare och för all del sĂ„na som var mer kĂ€nda frĂ„n lekprogram i teve och inte för att de totat ihop en kokbok och sĂ„ nĂ„gra som vĂ€l knappast skulle kallas ’författare’ om det fanns nĂ„n rĂ€ttvisa alls i vĂ€rlden.
Björne Àr sÄ klart överallt mest hela tiden och rabblar samma odrÀgliga utantillÀxa i alla montrar som finns och giljotin ligger inte heller pÄ latsidan pÄ mÀssomrÄdet i Götbeorg. Bintje och BjÀbba och Plura och den stÀndige gevÀr med promenadpÄken i högsta hugg och koleriske Kalle och ovanpÄ alltihop en hÀrdsmÀlta som kallas kakan. Kakan??
Jag klarar mig rĂ€tt lĂ€tt och till och med bĂ€ttre utan allihop de dĂ€r och skulle hĂ„lla mig five states away frĂ„n Ernst och hans satans symaskiner och sockerkakor och ”nu ska jag smeka upp ett kök” och Karolina klyftpotatis och Törsten klunck men kunde tĂ€nka mig om jag var dĂ€r att lyssna till Anneli Jordahl och Inger Edelfeldt och Liv Strömquist. Ingrid Elam och Karin Bojs och Kajsa Ekis. Okej, Claes Andersson och Klas Östergren ocksĂ„. Sen hinner jag inte mer: mĂ„ste ju hinna med att mingla och vingla och dricka vin ur plastmugg ocksĂ„.

bokmÀssa2bokmassa3

PÄ BokmÀssan i Göteborg trÀffas förlag och litterÀra agenter frÄn hela Europa för att knyta kontakter och köpa och sÀlja rÀttigheter. Det Àr vad en bokmÀssa Àr till för. Det Àr alltsÄ inte ett evenemang dit enskilda författare kan anmÀla sig och krÀva en egen monter att larva sig i inför publik och dÀr de kan krÀnga sina olÀsbara böcker med hjÀlp av en pÄstruken pingstpastor frÄn vischan utan en mötesplats för landets bokförlag som i sin tur vÀljer ut vilka av sina författare de vill presentera. Denna besvÀrande omstÀndighet tycks alldeles ha undgÄtt barkbÄt som anser att bokmÀssan borde vara till för honom och ingen annan för nÄgon bÀttre författare Àn han finns inte vare sig inom eller utom landets grÀnser.
SKÄMS! ryter en krĂ€nkt barkbĂ„t med svĂ„r slagsida i badkaret pĂ„ Lundagatan i Stockholm. Och sĂ„ den dĂ€r jĂ€vla giljotin som sticker upp sitt fula tryne överallt och sĂ€rskilt dĂ€r han inte har nĂ„nting alls att göra – med den enda illvilliga avsikten att sĂ€tta ett hĂ€mnande och avundsjukt krokben för barkbĂ„t.

NÀr det inför Ärets bokmÀssa den 22 tiil 25 september blev kÀnt att den högerextrema tidningen Nya Tider skulle medverka stÀllde flera utstÀllare in sitt deltagande. DÄ beslöt arrangören att inte upplÄta plats pÄ bokmÀssan Ät den rasistiska och frÀmlingsfientliga Nya Tider. Det tycker jag att bokmÀssan gjorde alldeles rÀtt i. Allt annat hade varit en skymf mot all anstÀndighet och arrangörerna har vÀl rÀtt att vÀlja vilka medverkande de vill synas tillsammans med och Ànnu mer i vilket tarvligt sÀllskap de INTE vill förekomma. Om det var barkbÄt som bestÀmde i sÄna Àrenden skulle bokmÀssan i Göteborg befolkas av inga andra Àn tvivelaktiga figurer som islamofoben fru Carlqvist och fyllskallen Tok-Tompa i Trollebo.
En sÄdan uppfattning godkÀns inte av besserwisser barkbÄt som sjÀlv gÀrna lÄnar sig till rasistiska och höerextrema intressen fast ynkryggen stretar i styv fuling nÀr han stÀndigt men hittills utan varje framgÄng hÀvdar motsatsen. BarkbÄt Àr den fegaste och ohederligaste mÀnniska jag vet.

birro1birro2birro3birro4birro5birro6birro7birro8

Elden Àr lös

Hur himla jĂ€vla inihelvete satans jĂ€ttestort som helst ju! Ett sĂ„dant enastĂ„ende litterturhistoriskt dokument mĂ„ste genast arkiveras pĂ„ KB för all framtida Ă„gustforskning! Dock bör mottagarens egna stolpiga formuleringar ”efter att ha lĂ€st ens senaste” och ”jĂ€mför en med” utelĂ€mnas: annars blir det nog inget.
Kan Mikael verifiera eller har det brunnit pÄ vinden hos honom ocksÄ?

barkus

Utan skyddsnÀt

BrÀndövÀgen 8 BrÀndö Àr första delen av Henrik Tikkanens sjÀlvbografiska romantrilogi som Àr en svidande uppgörelse med författarens finlandssvenska borgerliga bakgrund utkom 1975. Den följdes av BÀvervÀgen 11 HertonÀs Äret dÀrpÄ och Mariegatan 26 Kronohagen 1977.
Samma Ă„r som BrĂ€ndövĂ€gen gav Henriks hustru MĂ€rta ut MĂ€n kan inte vĂ„ldats och 1978 kom Århundradets kĂ€rlekssaga om hennes destuktiva alkoholistĂ€kenskap med sitt livs stora kĂ€rlek Henrik T. 1976 gjorde Ulf Lundell succĂ©debut med romanen Jack som genast av recensenterna utnĂ€mndes till en ’generationsroman’ pĂ„ svenska fast den sĂ„ klart inte nĂ„r upp till förebilden Jack Kerouacs klassiska On the Road som skrevs rent pĂ„ tre veckor i ett furiöst tempo pĂ„ en enda lĂ„ng rulle skrivmaskinspapper om Dean Moriarty och polaren Sal Paradise aka Neal Cassady och Kerouac sjĂ€lv pĂ„ vĂ€g kors och tvĂ€rs i bil genom 40-talets USA mot en bakgrund av jazz och poesi, brudar och vin och knark. Manuset till The Bible of the Beat Generation avslutades i april 1951 och publicerade 1957 av Viking Press. On the Road Ă€r en av de bĂ€sta böcker som har skrivits i USA. Men inte av en amerikan som man kunde tro, utan av en fransk-kanadensare.

jack1

1976 reste jag med bĂ„t frĂ„n Stockholm till Helsingfors för att göra en serie radioprogram med Henrik och MĂ€rta. Med ombord hade jag Kerstin Thorvalls alldeles nyutkomna bekĂ€nnelseroman Det mest förbjudna med ett av den svenska litteraturhistoriens fulaste bokomslag. Jag börjde lĂ€sa Thorvall pĂ„ bĂ„ten och fann den… outhĂ€rdligt trĂ„kig: bara ett sterotypt och kĂ€rlekslöst knullande sida upp och sida ner. Thorvall var ingen betydande författare dĂ„ och inte nĂ„gon vidare konstnĂ€r heller. Och hon har inte blivit bĂ€ttre med tiden. Jag tror inte att Kerstin var feminist för fem öre utan bara sig sjĂ€lv och sitt komplicerade sexualliv nĂ€rmast. Jag tror att Kerstin hade blivit förbannad om hon hade vetat att hon fyrtio Ă„r senare skulle hyllas som en litterĂ€r feministisk ikon. Vadfan, litteratur Ă„ldras inte baklĂ€nges och böcker blir vanligtvis inte bĂ€ttre med Ă„ren! Det Ă€r det bara vin och whisky som blir.
Jag förstÄr ju att jag kan rÄka ordentligt i klistret för att jag sÀger detta. Men jag har ocksÄ rÀtt att tycka och alla behöver inte flyta viljelöst med strömmen som ett stycke drivved pÄ Indiska oceanen eller en korksmula i den svenska ankdammen.

jack2

I teveprogrammet Babbel utsÄgs hÀromÄret Det mest förbjudna till en av endast fem böcker som skulle ingÄ i en svensk litterÀr kanon det vill sÀga omistliga verk som man bara mÄste ha lÀst. Det Àr en skrattretande utmÀrkelse som kastar ett löjets skimmer över den envÀldiga juryn och det Àr bara av barmhÀrtiga skÀl jag inte nÀmner deras namn hÀr.
De övriga böckerna Ă€r Mobergs Utvandrarepos och Eyvind Johnsons StrĂ€ndernas svall och Tove Jansson och Pappan och havet och Hjalmar Bergmans Farmor och vĂ„r herre. Jag Ă€r med pĂ„ Eyvind och Ville i MomĂ„la. Men var Ă€r den försupne urmakaren i Stockholm, ”utan ur, verkstad och förlag” och krognymfen Ulla, Fader Berg och Movitz och Mollberg och de andra hĂ€rligt vilsekomna existenserna i 1700-talets Stockholm? Julie och betjĂ€nten Jean? Doktor Glas och Yngve Frej?
Kom igen nu! CMB och Hjalmar S och Stig Claesson Ă€r Sveriges bĂ€sta författare! Forssell och Carl Fredrik R och Öyvind Fahlström ocksĂ„.

Enligt sig sjÀlva Àr Giljotin och Ranelid bÀst och Majistern bÀttre ÀndÄ. Upplagt för nÀvkamp och pajkastning. Bara Atterbom Àr sÀmst av allihop.

jack5jack6