this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for the ‘France’ Category

Mittimellanmannen och Le poĂšte maudit

Fri frÄn bÄde höger och vÀnster. BakifrÄn och framifrÄn och uppifrÄn och underifrÄn och mitt i mellanifrÄn. Jag kunde ha gÄtt till nÄgot av hÄllen. Eller Ät? Fler skribenter borde göra som jag gör. SkÀmma ut sig riktigt ordentligt som Barkus Biró och fÄ sparken frÄn sina jobb? Varför skulle skribenterna göra det? Verkar inte riktigt vettigt. Eller vad sÀger du?
Barkus har aldrig röstat i ett riksdagsval. Det ligger i linje med hans rebelliska rÀttesnöre att stÄ fri. Eller om det beror pÄ att han som utlÀndsk medborgare inte har rÀtt att rösta i ett svenskt risdagsval?
VadÄ rebellisk? Gud Àr en rebell. Jesus och Barkus förstÄs och Göran HÀgglund som var den svenska politikens sanna rebell. Give me a break!

Vet Barkus vad som avses med en rebell? Naturligtvis inte. Och han Ă€r sjĂ€lvfallet pĂ„ intergalaktiskt avstĂ„nd frĂ„n att vara en sĂ„dan illbatting och odygdspĂ„se. Man kan knappast tĂ€nka sig nĂ„got mer idiotiskt Ă€n bĂ„tmössas debila pladder om rebeller och barrikader. SĂ„ hĂ€r lĂ„ter en Ă€kta revolutionĂ€r: Aldrig, aldrig drar vi oss tillbaka frĂ„n vĂ„ra barrikader … vĂ„ra blonda huvuden sprĂ€cks under deras pĂ„kar … deras bomber och eldar mĂ„lar vĂ„ra trĂ€dgĂ„rdar röda … borgarna, glosögda pĂ„ sina balkonger …!
Inom litteraturen har det egentligen bara funnits en enda RIKTIG rebell. Han heter Jean Nicolas Arthur Rimbaud och Àr den franska poesins för att inte sÀga hela vÀrldens illa uppfostrade enfant terrible malentendu i bokhyllan. Honom kan Barkus inte lÀsa för Arthur diktar pÄ franska och de urvattnade översÀttningar som förekommer pÄ svenska med undantag för nÄgra rader av Jesper Svenbro och Ekelöfs sparsamma urval Àr inte vÀrda pappret de Àr tryckta pÄ.
En som kallar sig Wraak, fast sÄ heter han nog inte pÄ riktigt, har rent av gett sig pÄ att överföra hela Rimbauds produktion till svenska, inklusive alla brev och hela konkarongen. Man undrar varför och med tanke pÄ det havererade projektets resultat gör översÀttaren nog bÀst i att gömma sig bakom ett pÄhittat namn. NÄgot kantigare och klantigare har jag sÀllan sett!

Pourquoi, me disais-je, apprendre du grec, du latin? je ne le sais. Enfin on n’a pas besoin de cela! Que m’importe Ă  moi que je sois reçu… Ă  quoi cela sert-il d’ĂȘtre reçu, rien, n’est-ce-pas? Si, pourtant on dit qu’on n’a une place que lorsqu’on est reçu. Moi, je ne veux pas de place, je serai rentier. Quand mĂȘme on en voudrait une, pourquoi apprendre le latin; personne ne parle cette langue.

Detta förvandlas av den klÄfingrige herr Wraak till en trotsig elvaÄrings uppnosiga klotter hundra Är efter Rimbaud: varför, frÄgade jag mig sjÀlv, lÀra sig grekiska och latin? jag vet inte. va vem behöver det vad bryr jag mig om ifall jag fÄr godkÀnt? de sÀger att man inte fÄr nÄgot jobb om man inte blir godkÀnd jag vill inte ha nÄgot jobb etc. VÀrdelöst!
Den sextonÄrige författaren ville leva pÄ avkastningar och vad Àr det för mening med att lÀra sig latin nÀr ingen talar det sprÄket lÀngre?

Rimbaud Àr en av vÀrldslitteraturens stora gÄtor och ett av dess mÀrkligaste öden. Han föddes i den smÄborgerligt efterblivna smÄstaden Charleville i franska Ardennerna alldeles nÀra grÀnsen till Belgien Är 1854. Han skrev sina epokgörande och stilbildande dikter under knappt fem Är, frÄn det att han var 16 tills han nyss hade fyllt 21 och nÀstan ingen har pÄverkat den moderna poesins utformning och inriktning mer Àn han. De nio prosapoemen i hans mest kÀnda verk Une saison en enfer (1873; En tid i helvetet) Àr en föregÄngare till den europeiska modernismen. Rimbaud skrev sin egen kommunistiska författning under Pariskommunens dagar, men den har gÄtt förlorad för alltid. DÀrefter gav han poesin pÄ bÄten och fÀrdades, för det mesta ensam och till fots, genom Europa och med tiden Ànnu lÀngre bort.

Rimbaud anlĂ€nde till Paris frĂ„n det lantliga Charleville i september 1871. TvĂ„ dagar senare besegrades Frankrike av Preussen och upplöstes det andra kejsardömet. Men lagom till Pariskommunens blodiga slut den 21–28 maj var han tillbaka hos sin elaka och konservativt inskrĂ€nkta mamma i Charleville igen medan allting av vĂ€rde hĂ€nde nĂ„gon annanstans i vĂ€rlden och han klagade uppgivet och högljutt i ett brev: Je meurs, je me dĂ©compose dans la platitude, dans la mauvaisetĂ©, dans la grisaille. Jag dör, jag förgĂ„s av trivialiteten och tristessen och trĂ„kigheten [i Charleville].

Rimbaud hade blivit inbjuden till Paris av dĂ„tidens stjĂ€rnskott pĂ„ den franska diktarhimlen Paul Verlaine (”Venez, venez vite, chĂšre grande Ăąme… on vous dĂ©sire, on vous attend!”) och mĂ„nga pĂ„ parnassen har nog inte hĂ€mtat sig Ă€nnu frĂ„n sitt första möte med en berusad och omtöcknad 16-Ă„rig bondtölp i trasiga och skitiga klĂ€der med halm i trĂ€skorna och hĂ€nderna i byxfickorna och rökande pĂ„ en kritpipa. Den tio Ă„r Ă€ldre och nygifte Verlaine som just skulle fĂ„ sitt första barn blev omedelbart och vĂ„ldsamt förĂ€lskad i Rimbaud. Deras stormiga förhĂ„llande varade i tvĂ„ Ă„r och slutade med att Verlaine (av misstag?) sköt sin unge pojkvĂ€n i handleden under ett fyllegrĂ€l eller kanske svartsjukedrama i Bryssel. Skvallerbyttan Rimbaud angav sin vĂ€n för polisen och Verlaine dömdes till tvĂ„ Ă„rs fĂ€ngelse. Rimbaud tog tĂ„get hem till mamma. NĂ€r Verlaine frigavs trĂ€ffades de forna Ă€lskande en enda gĂ„ng till i Stuttgart och sedan aldrig mer. Rimbaud Ă„tervĂ€nde aldrig till poesin heller. Je ne m’occupe plus de ça. Jag hĂ„ller inte pĂ„ med sĂ„nt lĂ€ngre.

Rimbaud hade en mĂ€ngd “yrken” förutom poetens, om man ska kalla dem sĂ„. Fabriksarbetare, informator, tiggare, försĂ€ljare av nyckelringar, hamnarbetare, cirkusarbetare, sĂ„gverksarbetare (i Sverige!), stenbrottsförman, som frvilliga i den hollĂ€ndska frĂ€mlingslegione pĂ„ Java och han handlade med guld och elfenben och kaffe och gevĂ€r i dĂ„varande Abessinien, dagens Etiopien.
Genom sitt samröre med Paul Verlaine har Rimbaud fĂ„tt status som en av grundarna av vĂ„r tids bögkultur och han har kidnappats av sĂ„ gott som varje ’anarkistisk’ rörelse frĂ„n Pariskommunen till beatförfattarna i USA via omvĂ€gar över symbolisterna de franska surrealisterna. Han har pĂ„verkat konstnĂ€rer som Picasso och AndrĂ© Breton och Jean Cocteau och Allen Ginsberg och Patti Smith och Bob Dylan, vars A Hard Rain’s A-Gonna Fall Ă€r tydligt influerad av en av Rimbauds mest berömda dikter Le Bateau ivre med sina 25 rimmade fyrradingar pĂ„ alexandrin frĂ„n 1871, samt Jim Morrison som nĂ„gra fantaster tror iscensatte sin egen död i Paris i juli 1971 för att följa efter Rimbaud till Etiopien.

MĂ€nniskors meningar om Rimbaud har skiftat. Han har beskrivits som allt frĂ„n symbolist och surrealist, bolsjevik och borgarbracka till pederast och profet och inbrottstjuv och utpressare och ateist och katolsk mystiker. Den hĂ€ngive katoliken Paul Claudel kallade Rimbaud för ”en naturbegĂ„vning upplyst av en himmelsk ljusstrimma” medan Edmond de Goncourt kallar honom ”den perversa jĂ€veln”.
Men Edmond hade fel. NÀstan ingen har pÄverkat den moderna poesins utformning mer Àn Rimbaud. Fast det fick han aldrig veta och brydde sig nog inte sÀrskilt heller. NÀr en kollega i skumraskaffÀrrerna i Afrika frÄgade honom om hans tidigare liv som poet, liknade Rimbaud sina dikter vid surt vin och gammalt diskvatten. Han tyckte att han var en misslyckad konstnÀr.
I sina oĂ€ndliga brev frĂ„n Afrika tjatar den utstötte och numera mĂ€rkligt förvandlade diktaren och före detta revoltören som nu snarare Ă€r en ivrig kapitalist med kolonialistiska ambitioner om sina pengar som han vill ha ”vĂ€l placerade” med ”regelbunden avkastning” och bĂ€r stĂ€ndigt en börda av Ă„tta kilo guld i ett bĂ€lte kring magen och beklagar sig över att han fĂ„r dysenteri av det. Den omvĂ€nde litterĂ€re rebellen vill gifta sig med nĂ„gon som ”har en framtid”.

HĂ€r Ă€r ett underbart koleriskt brev till den knasiga morsan och systern Isabelle i Charlevile frĂ„n Harar i Abessineien i februari 1890: Ne vous Ă©tonnez pas que je n’Ă©crive guĂšre : le principal motif serait que je ne trouve jamais rien d’intĂ©ressant Ă  dire. Car, lorsqu’on est dans des pays comme ceux-ci, on a plus Ă  demander qu’Ă  dire ! Des dĂ©serts, peuplĂ©s de nĂšgres stupides, sans routes, sans courriers, sans voyageurs : que voulez-vous qu’on vous Ă©crive de lĂ  ?
Qu’on s’ennuie, qu’on s’embĂȘte, qu’on s’abrutit ; qu’on en a assez, mais qu’on ne peut pas en finir, etc., etc.! VoilĂ  tout, tout ce qu’on peut dire, par consĂ©quent ; et, comme ça n’amuse pas non plus les autres, il faut se taire.

Ddet Ă€r den unge Rimbaud som kikar fram ur högarna av knastertorr affĂ€rskorrespondens. FörvĂ„nas inte över att jag skriver sĂ„ sĂ€llan: den Ă„terkommande refrĂ€ngen skulle vara att jag inte har nĂ„got intressant att sĂ€ga. För, nĂ€r man Ă€r i ett land som det hĂ€r, har man mer att frĂ„ga efter Ă€n att sĂ€ga! Öknarna fulla av dumma negrer, utan vĂ€gar, utan postgĂ„ng, utan resenĂ€rer: vad vill ni att jag ska skriva om det? Att jag Ă€r uttrĂ„kad, fördummad, förfĂ€ad; att jag har fĂ„tt nog, men inte kan ta mig hĂ€rifrĂ„n, etc, etc! DĂ€r har ni allt, precis allt jag kan sĂ€ga; och eftersom det inte Ă€r roligt för nĂ„gon att höra Ă€r det bĂ€ttre att inte sĂ€ga nĂ„got allls.”

Och sĂ„ en stĂ€ndig jakt pĂ„ elfenben och kaffe. Och nĂ€r allt redan Ă€r för sent: sjĂ€lens deliriska medelmĂ„tta i sjukhussĂ€ngen pĂ„ l’HĂŽpital de la Conception i Marseille dĂ€r han skulle dö av cancer och med ena benet amputerat i november 1891 nĂ€r han bara var 37: ”Vad jag Ă€r olycklig, vad jag Ă€ndĂ„ Ă€r olycklig… och jag har pengar pĂ„ mig som jag inte ens kan bevaka.”
”Nej, nej, nu gör jag uppror mot döden!” HĂ€r hör vi den gamle jag menar förstĂ„s den unge Rimbaud som Ă„teruppstĂ„r vid gravens rand. DĂ€r förenas, sĂ€ger Camus i L’Homme rĂ©voltĂ©, den smĂ„borgerlige smugglaren i Abessinien med den sönderslitna slyngeln frĂ„n Ardennerna.

NÀstan alla undrar varför Rimbaud gav upp poesin och slutade dikta innan han knappt hade fyllt 20. Jag tycker inte att det hör hit. Den mer angelÀgna frÄga som borde stÀllas Àr i stÀllet: Varför började han?
Till sin lĂ€rare i Charleville, Georges Izambard, hade Rimbaud skrivit, i maj 1871: Je me reconnu poĂšte. Ce n’est pas du tout ma faute. Jag har förstĂ„tt att jag Ă€r poet. Jag rĂ„r faktiskt inte för det.

Rimbaud Ă€r upphovsmannen bakom ”poesins E = mc2”: Je est un autre. Jag Ă€r en annan, med sin grammatiska anomali pĂ„ franska (je och est, första och tredje person i förening; som om han hade skrivit I is pĂ„ engelska).

Innan Rimbaud, sa Paul Valéry en gÄng, skrevs all poesi pÄ det sunda förnuftets sprÄk. Camus kallar honom le poÚte de la révolte, et le plus grand. Revoltens diktare: den störste av alla. Det rÀcker för mig.

Med luft under vingarna

Och Örnungarna bara flyger! 2–0 mot Olympique Lyonnais senast. Nio matcher i rad nu och ingen förlust. Och Association Sportive de Monaco Football Club pĂ„ tredje plats. Helt okej och precis som det ska vara!

aiglons1

aiglons2

Och i morgon Ă€r det DC mot Philly: Redskins möter the Eagles pĂ„ FedEx Field i Landover MD. Förra Ă„ret var NFC East ett skĂ€mt och ett dĂ„ligt sĂ„dant. Redskins kravlade sig med knapp nöd till slutspel med 9–7 i matcher. I Ă„r Ă€r NFC East bĂ€sta divisionen i hela NFL. Alla lag har vunnit Ă„tminstone tvĂ„ matcher och Redskins 3–2, Eagles 3–1 och Cowboys 4–1 har tio vunna och fyra förlorade tillsammans. Nattens match Ă€r den första ’finalen’ i NFC East och vinnaren hamnar först eller delar förstaplatsen om Cowboys förlorar mot Green Bay Packers.
Redskins startar utan linebacker Su’a Cravens och tight end Jordan Reed. Reed Ă€r den som saknas mest: han gjorde tvĂ„ touchdowns nĂ€r Redskins knep den sista slutspelsplatsen i Philadelphia i december förra Ă„ret och ordnade tvĂ„ till mot Cleveland Browns för tvĂ„ veckor sedan. Redskins största chans till vinst ligger i att stressa Eagles rookie quarterback Carson Wentz till enkla misstag. Men det blir inte lĂ€tt. Wentz Ă€r inte vilken nybörjare som helst: han har hittat rĂ€tt med fler Ă€n 67 procent av sina passningar till sju touchdowns i Ă„r och har bara orsakat en interception. Och sĂ„ mĂ„ste Redskins spela ett försvarsspel som de gjorde mot Ravens förra veckan. Annars hjĂ€lper det inte mycket vad de gör.
För övrigt vÀntar vi Ànnu pÄ att captain Cousins ska hitta speedkulan receiver DeSean Jackson pÄ sprÄng lÄngt nere pÄ motstÄndarnas planhalva.

jackson1jackson2

New England Patriots med den okuvlige Touchdown Tom Brady och Pittsburh Steelers och Oakland Raiders och Dever Broncos toppar AFL med fyra vunna, medan Dallas Cowboys och Atlanta Falcons har gÄtt bÀst i NFC sÄ hÀr lÄngt. Bara Minnesota Vikings i NFC North har vunnit alla sina fem matcher och spelar inte i natt.

Tamejfan

NÀr jag har blivit sÄ gammal att jag tycker att sex Àr betydligt överskattat gillar jag bÀst att röka och dricka och bestÀlla dyrt hos Antoine i gamla stan i Nice och pÄ Clovis i Tourettes-sur-Loup.
Jag menar: nÄgon ska hÄlla den verksamheten i gÄng ocksÄ och det kan lika gÀrna vara jag som nÄgon annan. Botten opp, tamejfan!

cannes1

cannes2

NĂ€ra nu

HÄll ut! Bara lite drygt fjorton veckor kvar till avspark! Och sÄ fem till innan the Texans ska fÄ sig en omgÄng! Go Redskins go!

redskins

Och i Nice flyger örnen högst ocksÄ nÀr den flyger i dalgÄngen. FrÄgan Àr: vad ska örnen heta!

aigle

Snooty and arrogant eller SÄn Àr jag

birro2

Majistern har rÄkat snubbla över en artikel i FT Magazine frÄn den 25 januari förra Äret. Han som har skrivit har bott i Paris i tio Är och han hatar staden. Han sÀger att det Àr franska revolutionens fel att parisarna Àr sÄ otrevliga. Han borde veta, som bodde dÀr före 1789 ocksÄ.
Simon Kuper Àr en brittisk journalist och författare som Àr född i Uganda av sydafrikanska förÀldrar. Han skriver annars mest om fotboll, vad trodde du? Jag tycker att Kuper borde ha flyttat hem till England frÄn Paris för lÀnge sen: dÄ hade han sluppit plÄgas av alla Àckliga grodÀtare.

france

I december förra Ă„ret placerade tripadvisor.com Paris pĂ„ fjĂ€rde plats bland Europas mest vĂ€lkomnande stĂ€der efter Budapest och Lissabon och Amsterdam men före Rom. Året innan var Köpenhamn den vĂ€nligaste staden i Europa.

Förutom Stockholm gillar jag New Orleans och San Francisco och Charleston och Washington DC bÀst i USA och Vancuver i Kanada och Nice och Marseille och Aix-en-Provence och gÀrna med södervÀnd balkong och utsikt över avgrunden eller vid en pittoresk liten grÀnd i Tourrettes-sur-Loup och Paris förstÄs och jag Äker gÀrna till Rom ocksÄ fast kanske Ànnu hellre till Florens och Sorrento och Venedig.

france2

france3

NĂ€r Majistern inte sjunker ner i en korgstol med en perfekt cirklad kopp superstarkt pĂ„ Piazza Navona eller Campo dei Fiori och hallucinerar om att han krockar med Andrea Pirlo i kvarteret dĂ€r han bor knĂ€cker han extra som hĂ€xdoktor och helbrĂ€gdagörare. Är Runar informerad?
I dag Àlskar Majistern Stockholm. Men det saknar betydelse: vad Majistern Àlskar utom sig sjÀlv förstÄs eller hatar frÄn den ena dagen till den andra Àr lika slÀpphÀnt som linjelöst. FÄglar och regn Àr för övrigt inte vad de flesta mÀnniskor förknippar med Stockholm.

Efter Carl Michael och Beppe har lÄnga Lasse redan skrivit den definitiva dikten om Stockhom: Genom MÀlarens kÀrlek till havet en blandning av sött och salt!
Uppstyret! Vad menas med det?

birro

The most beautiful cities in the world

Nu har Majistern fĂ„tt allting om tassen igen: Stockholm Ă€r VÄRLDENS vackraste stad! Sen kommer San Francisco och Tourrettes-sur-Loup. Okej, Sidney och Vancouver ocksĂ„.

birro

Men det kan sĂ„ klart inte Majistern veta. Han har vĂ€l inte varit pĂ„ sĂ„ mĂ„nga andra stĂ€llen Ă€n i Rom och NĂ€ssjö! Ärla och FinspĂ„ng rĂ€knas inte.

En gÄng utnÀmnde jag i radio Eksjö till Sveriges FULASTE stad. De blev inte sÄ glada dÀr den gÄngen och jag har aldrig varit i Eksjö efterÄt.

stockholm

sanfran

provence1

provence2

My way eller Obscent i köket

[Sequel to blog Snabbmat eller Well done med extra allt tar lite lÀngre tid]

Var kommer de ifrĂ„n: alla desa STJÄRNKOCKAR som syns i varje teveprogram? FilmstjĂ€rnor vet jag vad det Ă€r. Men stjĂ€rnkockar? Borde vĂ€l kallas kockstjĂ€rnor i sĂ„ fall? Till skillnad frĂ„n
 rockstjĂ€rnor fast de inte Ă€r det men gĂ€rna upptrĂ€der som sĂ„dana.

Och sĂ„ finns det matkreatörer och dito inspiratörer och rent av matdesigners. Är det de som Ă€r sĂ„ bortkomna vid spisar och stekbord att de inte ens fĂ„r ett jobb som gatuköksbitrĂ€den?

Oavsett vilka de Ă€r och vad de kallar sig ska allihop krĂ„ngla till allting sĂ„ mycket det bara gĂ„r. Det vilar en doft av unken pornografi över sĂ€rskilt STJÄRNKOCKARNAS matlagning varje gĂ„ng de river en morot och knĂ€cker ett Ă€gg i rutan.

tina

HÀromdagen var det en som hade chorizo till moules mariniÚres! Varför dÄ? Det Àr ju att förstöra bÄde musslorna och korven. Han sa att man kunde anvÀnda salsiccia ocksÄ.
I helvete heller! Musslor tillagas med schalottenlök, vitlök, en klick smör och torrt vitt vin. Mer behövs inte: det ska inte vara mer!

Vem har hittat pÄ att man ska pressa en citronklyfta över ostronen? De Àr ju mycket bÀttre som de Àr, med smaken av det salta havsvattnet.
Till spaghetti ska det sÄ klart serveras hackad vitlök som stekts med spanskpeppar i olivolja. Var kommer allt det dÀr andra ifrÄn som alla blandar i spaghettin? Tömmer de dÀr kretaörerna en flaska ketchup över spaghettin ocksÄ? Skulle inte förvÄna mig.

Och alla hamburgare som steks i teve! Lika höga som Turning Torso i Malmö och kostar ungefÀr som en trerummare högst upp i samma hus nÀr de serveras pÄ finare restauranger. Alldeles omöjliga att Àta ocksÄ.

malmö

En hamburgare ska gÄ att hÄlla i handen i ett papper nÀr man Àter: annars Àr det ingen hamburgare utan nÄgot annat. Jag tar gÀrna min med pommes frites och en Pepsi pÄ stÄende fot pÄ Sibylla bredvid Ofvandahl pÄ Sysslomansgatan i Uppsala.

sibylla

Bland det enklaste och godaste som finns att Ă€ta Ă€r sotare – ganska hĂ„rdstekt i grovt salt och i torr gutjĂ€rnspanna, halstrad (‘sotad’ eller sĂ„ att den blivit ‘sotmörk’) strömming − med dillsmör och nykokt fĂ€rskpotatis. Den som vill kan droppa lite saft frĂ„n en citron eller stĂ€nka nĂ„gra droppar Ă€ttika pĂ„ strömmingarna.
SÀrskilt förr stektes sotarna direkt pÄ gjutjÀrnsspisen.

sotare

SlĂ„r ledigt det mesta utom kanske en salade niçoise med bland annat oliver, vitlök, sardeller, tomater och haricots verts samt tonfisk och hĂ„rdkokta Ă€gg i klyftor pĂ„ La Mirenda i Vieux Nice men eftersom det inte gĂ„r att bestĂ€lla bord dĂ€r och det nĂ€stan alltid Ă€r fullt fĂ„r jag gĂ„ pĂ„ Le 22 Septembre – efter en sĂ„ng av Georges Brassens: Le vingt-deux de septembre, aujourd’hui, je m’en fous − i stĂ€llet. Och min mormors pannkakor.

brassens

Med vem byter sommaren blad

Sommaren vÀnder blad. Som Tabbe, alltsÄ: jösses, vilket stolpskott! Eller byter? Fast sakta i backarna: Ànnu har löven inte fallit frÄn lind och lönn, frÄn bok och björk och hassel och hÀgg och alm och ask och asp!

Hösten Àr för det mesta en rutten Ärstid. Utom i Vermont och South Carolina och Grand Canyon. Bara vintern Àr sÀmre om man inte Àr i Beaver Creek CO och Jackson Hole WY.

Provence duger vilken Ă„rstid som helst!

autumn1

autumn2

autumn3

beavercreek

blackbear

alpesmaritimes

louve

Every region its own culinary specialty

“Det italienska köket Ă€r inte ett enda, utan tusen.” Och inte mĂ„nga Ă€ter pitepalt i SkĂ„ne och nĂ€stan ingen har hört talas om spettekaka norr om DalĂ€lven.

I Normandie dricker de öl och cider och calvados och Àter gÀrna flÀsk och potatis . I Nice och Marseille och Aix-en-Provence Àr det pastis och rosé i glasen till en salade niçoise eller en bouillabaisse med aïoli som gÀller.

apéritif

Du kan fÄ en hamburgare överallt i USA och förresten nÀstan var som helst i vÀrlden: lika vanlig numera som Coca-Cola.

coca-cola

Men krabba och hummer Àter du bÀst i New England och den som inte satsar pÄ en jambalaya a crawfish pie and a fillet gumbo down on the Bayou Àr en idiot.
I Kalifornien Àter de mycket tamales och tortillas och enchiladas etc och vad vore Texas utan en beef BBQ!

bbq

“Bologna kallas den feta staden pĂ„ grund av sin goda mat. Min egen favoritrĂ€tt ur det italienska köket Ă€r nog saltimbocca, kalvkött med skinka. Hittar du en riktig sĂ„dan i Rom Ă€r den svĂ„r att toppa. Det Ă€r galet gott!”
Varför yrar han om Rom nÀr han Àr i Bologna? SÄ dÀr hÄller ju bara en vettvilling pÄ! Eller en vattvÀlling?

“Min bror bodde hĂ€r för tio Ă„r sedan sĂ„ jag kĂ€nner staden.” DĂ„ kanske det Ă€r brorsan som ‘kĂ€nner’ stan mer Ă€n Majistern? Förresten sĂ€ger Majistern sjĂ€lv att han stĂ€ndigt var pĂ„ fyllan dĂ„ och skryter jĂ€mt med att han inte minns nĂ„gonting frĂ„n den tiden. Botten opp!

spettekaka

En cigg och ett glas rött har ingen dött av

“Att fylla 30 Ă€r stort. Det Ă€r ett vackert, glittrande vĂ€ndkors.”

Vad Ă€r det för dösnack! Det finns mĂ€nniskor som tycker att det Ă€r stort att fylla 20 och 10 ocksĂ„. 50 och 65 och nĂ€r jag fyllde 43
 Jag kĂ€nner en kvinna i Frankrike som fyllde 122. Snacka om stort!

För att inte tala om det största av allt: it’s heaven to be seven! Jeanne Calment i Arles i Provence hann fylla sju sjutton gĂ„nger.

Å andra sidan: fylla Ă„r, det kan ett fĂ„r. Vad Ă€r det för sĂ€rskilt med det? 30? Det Ă€r ju bara blaha blaha!

calment