this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for the ‘Captain Marvel’ Category

Finns – och Ă€ndĂ„ inte?

Majistern sĂ€ger att “ensam Ă€r ett ord som inte finns.”
Men det gör det. Jag har kollat i SAOL 13: dÀr stÄr det pÄ sidan 184.

Monopolio di malinconia

Nu kan jag tycka att den dÀr svartsynen Àr patetiskt sjÀlvcentrerad. Den Àr bara mörker. Det Àr bara flottigt elÀnde. Det Àr en labyrint av mörker.

Majistern sÀger att han skriver om en flicka han kÀnde en gÄng. Men i nÀstan varje annat sammanhang stoltserar Majistern med sin egen svartsyn och sorgset vemodiga melankoli.
Är ett sĂ„dant stĂ€mninglĂ€ge okej om det gĂ€ller Majistern men inte nĂ„gon annan? Har han ensamrĂ€tt pĂ„ svĂ„rmod?
FÄr inte du och jag heller vara ledsna emellanÄt utan att fÄ pÄ skallen av Majister Monster i Expressen?

Än sen?

Detta handlar alltsĂ„ enbart om min naivitet […] och att jag tror alla om gott.

Kungakompisen Anders Lettström dementerar och ber om ursÀkt och lovar att aldrig göra om i ett öppet brev till svenska folket med tydlig inspiration frÄn Majisterns bleksiktiga bloggar. Brevet Àr ungefÀr lika svamligt och illa skrivet ocksÄ.
FrÄgan kvarstÄr om Anders alltid talar sanning ocksÄ. Det sÀger Anders ingenting om i sitt brev och ingen har undrat utom jag: tidningarna bara publicerar.
FÄr jag ocksÄ skriva brev till nationen nÀr jag kÀnner för det? Har det nÄgon betydelse om jag ljuger, eller kan det kvitta?

SjÀlv tror jag alla om ont. Jag tycker att det kÀnns bÀttre sÄ. Hederligare, pÄ nÄgot vis. Mer öppet och Àrligt.
DĂ„ slipper jag garanterat hĂ€nga med kriminella ocksĂ„. Å andra sidan fĂ„r jag aldrig se tvĂ„ nakna tjejer hĂ„ngla och jag fĂ„r inga flickor till fikat efterĂ„t heller. Förresten dricker jag bara kaffe pĂ„ morgonen. Aldrig annars. DĂ„ har vĂ€l de dĂ€r kaffekexen gĂ„tt hem.
Et puis aprùs? You can’t win ’em all.

Inte sÄ mÄnga som du tror

Jag kĂ€nner ingen frĂ„n Neapel som bor i SkĂ€rplinge. Inte i Skillinge och SkĂ€nninge heller. Inte i SkĂ€rplinge och absolut inte intill varje parkeringsficka i SimskĂ€la pĂ„ Åland, för dĂ€r finns inga fickor att parkera i.

Vad Àr en borgare?

“Hans hustru skilde sig frĂ„n honom och gick sedan i kloster. Vet inte det vad berĂ€ttar om honom, mer Ă€n att det berĂ€ttar nĂ„got om honom…” Eller om henne? JĂ€vla konstig mening ocksĂ„.

“För oss som bor utanför Stockholm har DjurgĂ„rden alltid förknippats med svala borgare i pastellfĂ€rgade skjortkragar som Ă€r mĂ„na om att hĂ„lla distansen.”
Skitsnack. Jag har aldrig varit en sval borgare [vad Ă€r en ‘borgare’? Ă€r det inte i dag vad man kunde kalla Majistern mest?] och jag har aldrig Ă€gt en skjorta med pastellfĂ€rgad krage och jag har alltid varit urusel pĂ„ att hĂ„lla distansen.

Majistern kan dra Ät helvete och vÀdra sina unkna fördomar nÄgon annanstans.

Sval borgare i pastell hÄller distans

Hockey i helvetet

Jag lĂ€ser i tidningen inför semifinalen i ishockey-VM mellan Sverige och Tjeckien att den svenske backen Carl Gunnarsson tycker att det bĂ€sta sĂ€ttet att stoppa superstjĂ€rnan Jaromir Jagr Ă€r att “köra över honom direkt i första bytet med en open ice-tackling sĂ„ att han inte spelar mer”.
Och den svenske förbundskaptenen PĂ€r MĂ„rts fyller i: “Vi mĂ„ste ligga nĂ€ra, rappa honom lite i vaderna och jĂ€vlas med honom.”

Rappa honom i vaderna? Men det fÄr man ju inte.
Svenska sportsmÀn har talat. Fast det kunde lika gÀrna ha varit Majistern som sagt det: det Àr pÄ samma tarvliga och simpelt kolsyrade nivÄ.

Jag sÀger till Jaromir: Gör ett mÄl varje gÄng de rappar. Annars Àr det tillÄtet att rappa tillbaka ocksÄ.
Jag hoppas att Tjeckien vinner i kvĂ€ll med 82–0.

Lovligt byte för gangsters

For losers only

Det pĂ„gĂ„r en tĂ€vling just nu pĂ„ nĂ€tet dĂ€r de som ‘vinner’ förlorar och fĂ„r vĂ€rsta sĂ€msta priset som straff.
Det Ă€r den vedervĂ€rdigt sjĂ€lvgode Majistern som lottar ut tio exemplar av sin senaste bok som han stolt annonserar har “kommit pĂ„ pocket”.
DÄ förstÄr man vilken enastÄende kioskvÀltare den boken Àr. Jag lÄnade pÄ biblioteket i höstas och lÀste. Det Àr lÀnge sedan nu och jag mÄr rÀtt illa Ànnu.

Den som vill ha hÀlsan och anseendet i behÄll Àven efter den 29 maj tillrÄdes att stanna pÄ behörigt avstÄnd. Jag rekommenderar five states away.

Inte ett ord Àr sant

Majistern sĂ€ger att “första kulturkrocken för pappa var nĂ€r mormor hade öst ketchup över spagettin”.
Det Àr den lika klassiska som fantasilösa skrönan om nÀr Italien kolliderar med Sverige och har upprepats av tio tusen andra före Majistern. Lika trovÀrdig som Bengt af Klintbergs rÄtta i pizzan.

Aldrig pÄ min calzone

Touched by the Great Invisible

Agneta Sjödin berĂ€ttar i nĂ„gon tanttidning att hon “tar hjĂ€lp av Gud för att komma vidare i livet” efter “flera kĂ€rlekskrascher pĂ„ kort tid”.
Hon sĂ€ger att Gud kan “beskrivas som en osynlig famn att vila i”. Det kunde lika gĂ€rna Majistern ha sagt.
Gud hjĂ€lper Agneta att “fylla tomhetskĂ€nslan som kan komma nĂ€r man kĂ€nner sig ensam”. Med Gud kĂ€nner sig Agneta sĂ€llan ensam.
Ligger hon med Gud?

Uppfylld av nÄgot stort

Resande med tungt bagage

NĂ€r Majistern flyger hem frĂ„n Rom till den gamla nerpissade dialyspatienten Sverige hĂ„ller han solen “nĂ€ra, nĂ€ra bröstet under hela flygresan”.

Det mÄste vara vÀrldens största handbagage: 1 392 000 kilometer i diameter. Och en förfÀrlig massa övervikt ocksÄ Àven om solen blir cirka fyra miljoner ton lÀttare varje sekund pÄ grund av att dess massa omvandlas till energi och lÀmnar stjÀrnan tillsammans med solstrÄlarna.
Fast det mÀrks knappt under den knappt tre timmar lÄnga resan frÄn Rom till Stockholm eftersom solens samlade massa (dvs. vikt) Àr tvÄ miljarder miljarder ton eller 332 831 gÄnger mer Àn jordens.

Och jag som inte ens fÄr röka ombord.