this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Värre och värre

Kulturchefen i den andra och konkurrerande landsortstidningen tar i dag författaren i försvar. Hon tycker att kollegans recension hade “en nedlåtande attityd” som kulturchefen har “svårt för”. Nå, så ‘nedlåtande’ var recensionen ändå inte. Och den författare som inte tål mer…?
Recensenten talade om att han inte tidigare hade läst någon av författarens tidigare böcker. Det får han nu tillbaka med råge: först för att han sa så. Och sedan för att han “inte bad om ursäkt för det”!
Vad är det fråga om? I vilket jävla fågelbad bor författaren? Vad har kulturchefen mellan öronen? Är författaren en sorts kunglighet i den lokala badbaljan som alla ankor måste lyfta på hatten och bocka och buga för? Måste jag också be om ursäkt för att jag inte har läst en enda av författarens böcker? För att inte tala om alla andra som jag inte heller har läst?
Det här blir värre och värre. Vet om jag törs hänga med till slutet: jag kanske också förlorar förståndet då?

Kvack??

När den nu helt hysteriske författaren tar till storsläggan igen i detta rätt triviala ärende blåser det upp till full orkan i landsortens lilla tekopp. Nu säger författaren att recensenten är avundsjuk för att han med knapp styrfart var med och vann På spåret en gång. Och att recensenten “väldigt gärna vill skriva böcker själv” men att han inte kan. Det är ju en förolämpning att säga så. Men mer löjligt ändå. Är författaren helt enkelt för stor för att bedömas av en ‘sketen landsortsrecensent’?
Det är också recensentens “släpiga och debila rättighet” att ha en uppfattning om författaren. Men fan ta den som inte älskar författaren lika mycket som författaren gör? Fast han ideligen låtsas tvärtom.
Recensenten har begått “ett klassiskt amatörmisstag”, mässar den mångårige professionelle kritikern av andras verk: författaren. Den lymmelaktige recensenten har även “gått bärsärk med fördomar, lögner och skitsnack som vapen”. Det är mycket för att vara i en recension på knappt sextio rader. Och vem är det nu som ‘hoppar på’? Eller kanske snarare: kastar sig över? Ett typiskt nybörjarfel, enligt min mening.

Författaren är också rasande över att recensenten inte stavar flickvännens namn rätt. Och han är det i vad jag skulle kalla en mycket ‘nedsättande’ ton. Bara det att ingen flickvän förekommer i recensionen. Talar vi kanhända inte om samma artikel? Eller är det författaren som har fått… fnatt?

Kvack?? Kvack???