Varför duger inte kokkaffe?
Birger förnekar sig aldrig. Och när jag säger ‘aldrig’, menar jag det: aldrig.
Birger sitter fast i skogen på ett tåg igen. Birger sitter alltid fast i skogen på ett tåg. Han “erbjuder sina smörgåsar till en äldre dam som tvingas stå upp”. Hur schysst som helst. Birger: hela Sveriges lilla solstråle som vet att ovan molnen är himlen alltid blå. Azurblå.
Jag hade inte bara gett tanten mina mackor. Jag hade erbjudit henne min sittplats också. Och då är jag ändå säkert äldre än hon. Men inte Birger. Han sitter uppkopplad i första klass och kokar över av harm och förtrytelse. Kanske för att den äldre damen inte snackade italiensk fotboll med honom? De brukar ju göra det, alla gamla tanter som åker tåg med Birger.
Veckans extrafråga: varför envisas Birger med att åka tåg vart han än ska? När han vet att SJ bara är ute efter att jävlas med just honom.
Två timmar försenad när hela Europa står still. Birger är världens största pucko.
Bussen, Birger. Bussen. Swebus Express dumpar dig nästan var du vill. Billigt och bra och bussiga bussförare. Termos och flickvännens mackor får du bära med ombord.
Så kan Birger sippa sin “perfekta espresso” i samma kupé som plebejerna: de där som hellre kommer fram i tid än sitter och jäser i första klass på ett tåg som inte rör sig. Jag reser aldrig i första klass. Det är bara för uppkomlingar.
Jag föredrar tredje klass, med träbänkar. Det var där man fick umgås med Människor förr: de som reste utan respekt och svart kostym. Men något sådant förnämt sätt att resa finns dessvärre inte mer.
Vi som reser på riktigt betalar själva också. Annars stannar vi hemma.
Stannar aldrig i skogen
This entry was posted on Wednesday, December 22nd, 2010 at 17:33 and is filed under Captain Marvel. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
