this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Utan ursÀkt

“Det Ă€r motgĂ„ngarna som lĂ€r oss nĂ„got. Det Ă€r vid förluster vi blir ödmjuka.” Det Ă€r Birgers eviga refrĂ€ng som ekar ihĂ„ligt som frĂ„n botten av en bombkrater. Men jag tror att medgĂ„ng kan lĂ€ra mĂ€nniskor nĂ„got ocksĂ„. Man behöver inte förlora hela tiden för att bli â€˜Ă¶dmjuk’ och ‘förĂ€ndrad i grunden’.
Det hĂ€nder att mĂ€nniskor som ‘förlorar’ nĂ„got slĂ„r tillbaka genom att hĂ€mnas ocksĂ„. Jag har för mig att detta var en av orsakerna till andra vĂ€rldskriget.
MĂ„ste en mĂ€nniska bli ‘förĂ€ndrad’? Jag vet att mĂ€nniskor blir det ibland. Men inte alla blir lika goda och anstĂ€ndiga medborgare som Birger: nĂ„gra förĂ€ndras till det sĂ€mre ocksĂ„.

“En del gör lidandet till en konstform.” ??? Jag vill inte kommentera denna synpunkt mer Ă€n sĂ„. Det börjar bli obehagligt nu och kĂ€nns som att bege sig ut i medvetandets yttersta vilda vĂ€stern om man gick bara en bit lĂ€ngre.

Med livet som insats

“Att vara storstilad i framgĂ„ng nĂ€r alla Ă€lskar dem Ă€r det enklaste som finns.” I denna superkorta mening finns minst tvĂ„ fel. Det Ă€r knappt man tror att det Ă€r sant.

“[…] nĂ€r vĂ€rlden vrider sitt mjölkvita arsle Ă„t ditt hĂ„ll, krĂ€vs det en del vĂ€rdighet och tolerans att stĂ„ stolt och rak i ryggen. En som förstĂ„tt allt detta Ă€r poet han ocksĂ„.”
HĂ€r blir det genast svĂ„rare, för nu gĂ€ller det att tĂ€nka ocksĂ„. Det finns alltsĂ„ en poet till, förutom Reals Ronaldo. Vem tĂ€nker Birger pĂ„ dĂ„? Och… “sitt mjölkvita arsle”: hur poetiskt Ă€r det?

“Han Ă€r fast besluten att lĂ„ta förra mĂ„ndagens skam rasa som sot frĂ„n hans axlar.” Varför vill ‘han’ att sot ska rasa frĂ„n ‘nĂ„gon annans’ axlar. Och vem Ă€r den andre i sĂ„ fall?

“Mourinho raserade ner frĂ„n tronen i mĂ„ndags.” Man raserar en byggnad, till exempel, och dĂ„ behövs inte adverbet ‘ner’, eftersom riktningen sĂ€ger sig sjĂ€lv: det Ă€r bara Birger som skulle fĂ„ för sig att ‘rasera upp’ nĂ„got.
En mĂ€nniska kan förvisso ‘rasa’ nĂ„gonstans ifrĂ„n och i sĂ„ fall vanligen frĂ„n en högre höjd. Annars blir ‘raset’ lĂ€tt för litet och slutar det med ett platt fall. En tron kan befinna sig en bit ovanför omgivningen men oftast inte alltför högt upp. Det Ă€r svĂ„rt att ‘rasa ner’ frĂ„n tronen. Jag tror att mĂ€nniskor ‘störtas’ mer dĂ€rifrĂ„n. Ingen har Ă€nnu ‘raserats ner’ frĂ„n tronen. Inte ens i mĂ„ndgas.

Du som absolut inte vill bli ‘poet’ och inte kĂ€nner sĂ€rskilt för att upphöja lidandet till ‘en konstform’ kan lĂ€ra dig mycket om hur bara den som inte kan skriver av ovanstĂ„ende förfĂ€rliga exempel. De publiceras utan utsĂ€kt i landets tredje största tidning i dag pĂ„ morgonen. Det Ă€r ocksĂ„ förfĂ€rligt.