Utan ursäkt
“Det är motgångarna som lär oss något. Det är vid förluster vi blir ödmjuka.” Det är Birgers eviga refräng som ekar ihåligt som från botten av en bombkrater. Men jag tror att medgång kan lära människor något också. Man behöver inte förlora hela tiden för att bli ‘ödmjuk’ och ‘förändrad i grunden’.
Det händer att människor som ‘förlorar’ något slår tillbaka genom att hämnas också. Jag har för mig att detta var en av orsakerna till andra världskriget.
Måste en människa bli ‘förändrad’? Jag vet att människor blir det ibland. Men inte alla blir lika goda och anständiga medborgare som Birger: några förändras till det sämre också.
“En del gör lidandet till en konstform.” ??? Jag vill inte kommentera denna synpunkt mer än så. Det börjar bli obehagligt nu och känns som att bege sig ut i medvetandets yttersta vilda västern om man gick bara en bit längre.
Med livet som insats
“Att vara storstilad i framgång när alla älskar dem är det enklaste som finns.” I denna superkorta mening finns minst två fel. Det är knappt man tror att det är sant.
“[…] när världen vrider sitt mjölkvita arsle åt ditt håll, krävs det en del värdighet och tolerans att stå stolt och rak i ryggen. En som förstått allt detta är poet han också.”
Här blir det genast svårare, för nu gäller det att tänka också. Det finns alltså en poet till, förutom Reals Ronaldo. Vem tänker Birger på då? Och… “sitt mjölkvita arsle”: hur poetiskt är det?
“Han är fast besluten att låta förra måndagens skam rasa som sot från hans axlar.” Varför vill ‘han’ att sot ska rasa från ‘någon annans’ axlar. Och vem är den andre i så fall?
“Mourinho raserade ner från tronen i måndags.” Man raserar en byggnad, till exempel, och då behövs inte adverbet ‘ner’, eftersom riktningen säger sig själv: det är bara Birger som skulle få för sig att ‘rasera upp’ något.
En människa kan förvisso ‘rasa’ någonstans ifrån och i så fall vanligen från en högre höjd. Annars blir ‘raset’ lätt för litet och slutar det med ett platt fall. En tron kan befinna sig en bit ovanför omgivningen men oftast inte alltför högt upp. Det är svårt att ‘rasa ner’ från tronen. Jag tror att människor ‘störtas’ mer därifrån. Ingen har ännu ‘raserats ner’ från tronen. Inte ens i måndgas.
Du som absolut inte vill bli ‘poet’ och inte känner särskilt för att upphöja lidandet till ‘en konstform’ kan lära dig mycket om hur bara den som inte kan skriver av ovanstående förfärliga exempel. De publiceras utan utsäkt i landets tredje största tidning i dag på morgonen. Det är också förfärligt.
This entry was posted on Monday, December 6th, 2010 at 06:04 and is filed under Captain Marvel. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
