this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Tretton miljarder ljusÄr bort

Jo, jag vet. Det Ă€r bara söndag i dag och knappt det Ă€nnu, förresten. Men vi fĂ„r ta veckans lĂ€sövning redan nu. Om vi har tur kanske vi slipper öva hela vecka sedan. HĂ€r Ă€r den: “De kan aldrig avkrĂ€va mig pĂ„ mig sjĂ€lv.”
Övningen gĂ€ller att nĂ€mna satsdelarna i rĂ€tt ordning och att förklara vad meningen betyder. Om det Ă€r en mening?
Klarar du det fÄr du duelldansa med Alex nÀsta vecka ocksÄ.

“DĂ„ blir man ledsen och att bli ledsen Ă€r det största brottet du kan göra dig skyldig till i den hĂ€r vĂ€rlden.”
Det hĂ€nder att jag ocksĂ„ blir ledsen ibland, och jag vet att du kan bli det ocksĂ„. För min del brukar det gĂ„ över rĂ€tt snabbt, och jag önskar att det gör det för dig ocksĂ„. Men… Ă€r vi kriminella dĂ„, medan det pĂ„gĂ„r?
Borde vi alla skaka galler utom Plura som fÄr ha fotboja?

“NĂ€r jag skriver en roman skriver jag sĂ€kert tvĂ„, tre stycken innan jag och alla blir nöjda.” Hur dĂ„ nöjda? Det hade inte hjĂ€lpt om Majistern hade skrivit om tvĂ„hundra eller trehundra gĂ„nger: det hade inte blivit nĂ„got i alla fall.
Eller som William Faulkner uttryckte saken i en intervju i The Paris Review: If a man is not a first-rate writer, there’s not anything can help it much.
Majistern borde lÀsa mer Faulkner och Tolstoj Àn Tranströmer och Fantomen.

Sedan kommer det: dagens drÄpslag. Och nu Àr det risk för att du blir ledsen igen.
“Hela min litterĂ€ra gĂ€rning, varje bok, varje krönika, varje blogginlĂ€gg har handlat om att nĂ„ ut med en varm hand i det hĂ€r ösregnet som utgör tillvaron.
Allt jag gjort har handlat om att rĂ€cka fram det hĂ€r rörande, dumma och blödande hjĂ€rtat pĂ„ ett silverfat mitt i stormen.”
Majistern talar om sin ‘litterĂ€ra gĂ€rning’ som vore han en diktarbjĂ€sse av herkuliskt format. En överdĂ€ngare i konsten att knyppla och trĂ„ckla med jamber och trokĂ©er, Otave Rime och Calzona, distikon och trimetrar utan fasta cesurer.
I sjÀlva verket Àr det en diktardvÀrg vi hör hojta nerifrÄn botten av poesins bombkrater. Mer patetiskt kan det inte bli.
Eller… jo, det kan det. NĂ€r det omöjliga intrĂ€ffar sker det med blixt och dunder av nĂ€rmast bibliska dimensioner: poetens blödande hjĂ€rta pĂ„ ett silverfat mitt i stormen. Urrrkk!

Citaten Ă€r hĂ€mtade frĂ„n den författares senaste krönika som sjĂ€lv kallar kolleger och andra sĂ„ hĂ€r – jag har fĂ„tt adressen av en uppmĂ€rksammad blogglĂ€sare som heter hehe och Ă€ven har delat med sig av nĂ„gra andra majistrala missfoster:

Silverfat till vÀnster: du förstÄr symboliken
Beheading of Saint John the Baptist
Michelangelo Merisi da Caravaggio 1608
Saint John Museum, Valletta

“Varför ska jag lĂ€mna över makten till idioterna? Har inte jag, som blödig, överkĂ€nslig och patetisk poetjĂ€vel ocksĂ„ rĂ€tt att vĂ„ga visa mig ledsen över hatet som visas mig?
Jag tror helt enkelt du som lĂ€sare skiter fullstĂ€ndigt i det. SĂ„ lĂ€nge det inte Ă€r du och dina barn som drabbas. Det Ă€r klassisk mobbarteknik. Den som inte mobbar, och inte blir mobbad, smyger helt enkelt ut bakvĂ€gen nĂ€r mobbarna börjar snurra sina handdukar.”
Majistern slĂ„r som vanligt mynt av sin skrattretande statistroll som ‘offer’ och med sjĂ€lva ‘lidandet som konstform’.
Och sÄ Àr alltihop nÄgon annans fel igen: ditt och mitt och alla andras. Vad Àr det för handdukar vi snurrar? Jag tror att Majistern vet mer om hur man misshandlar mÀnniskor Àn hur man mobbar.

Majisterns förvirrade krönika slutar med att han pladdrar om landsflykt igen, men efter min senaste blogg har han inskrĂ€nkt sig till att tala om enbart ‘flykt’. Fast han menar detsamma.
Man kan bli landsförvisad ocksÄ. Eller kunde, den spÀnnande straffpÄföljden försvann ur svensk lagstiftning Är 1864. Men kanske kunde den i sÀrskilt ömmande fall införas igen för tillfÀligt bruk?
I sÄ fall kunde Majistern skickas i vÀg till nÄgon sÀrdeles kall och ogÀstvÀnlig plats, dÀr han fÄr anvÀndning för sina lÄngkalsonger.
Universums mest avlÀgsna plats, som vi kÀnner till i dag, heter UDFy-38135539 och ligger tretton miljarder ljusÄr bort. Dit kan Majistern fÄ Äka pÄ enkel biljett.

LĂ€ngre bort kan ingen komma