this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Too much of nothing

Birger lägger aldrig av: han maler på i motvind. Nu har han skrivit en krönika om hur det känns att vara Årets farsa. Och varför han är det. I fint sällskap också: förra året var Paolo pugilist tidernas höjdarpappa. Det är egentligen större än man tror: mamma mia!
Här följer en sammanfattning av Birgers senaste missfoster:

Sanningen √§r i stort sett den rakt motsatta. Utom att Birger √§r ‚Äúglad och stolt‚ÄĚ: det √§r han alltid och allra mest √∂ver sig sj√§lv. Hur ‚Äúdefekt‚ÄĚ Birger √§r vet bara han, men n√•got √§r det ju som inte st√•r r√§tt till. Ingen har pratat mer √§n Birger om vilken s√§rdeles fin m√§nniska han √§r och ingen har girigare √§n han tackat ja till varje uppdrag som kunde f√∂rvandla ett r√∂t√§gg till ett slags B-k√§ndis. B som i Birger? Det √§r d√§rf√∂r han aldrig har tid att vara hemma. Resultatet blev en pajas och en omedveten komiker i landets mediala badbalja.
Birger har p√• senare tid valt en mer ‚Äė√∂dmjuk‚Äô stil och framtoning √§n den han k√∂rde med f√∂rut. Jag tror att Birger har g√•tt en mediekurs: en s√•dan d√§r som Yngve Holmberg gick och Bosse Ringholm borde ha g√•tt. Men det √§r √§nd√• inget annat √§n simpel kosmetiska. Eller kajal, n√§r vi talar om Birger? Men han beh√∂ver inte l√•tsas vara s√• j√§vla √∂dmjuk hela tiden: s√• m√§rkv√§rdig √§r Birger inte.
Resten av bloggen har jag läst på hundra andra ställen. Det är minst dubbelt så många för mycket.

Kvack??!