this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Spegel spegel på väggen där…

Författaren citerar via Twitter en beundrarinna som talar om hans “perfekta språk och ordval”. Det är sådana saker som skänker lite ofrivillig komik åt en tidig morgon i november när mörkret hänger som en trött sotare över hustaken.
Så här frustar författaren själv belåtet (kan även läsas: självbelåtet) på samma Twitter: “Nere vid frukost smular vi lite bröd över en fin recension i GP […].”
Jag hade också ‘smulat lite bröd’ över recensionen om den hade handlat om mig och mitt eget framträdande. För att den inte var mer berömmande än så. Om man alls kan kalla det beröm när man har läst högt ur en bok från en scen – och får veta att ingen hörde vad man sa. Så värst mycket sämre kan det nog inte bli.
Men författaren förstår inte. Han ser endast det han vill se: sig själv och sig själv och sig själv. Det fanns en annan dönicke som gjorde likadant för länge sedan. Honom gick det inte heller något vidare för.