this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Som uppslukad

Birger Myrslok laborerar med astrofysik och rent av kvantmekanik [sic] i dagens fotbollsblogg. Det borde han inte. Birger talar ovĂ€ntat om svarta hĂ„l och sĂ€ger att dessa “slukar mörker”. Den som skriver sĂ„ har inte förstĂ„tt det svarta hĂ„lets ‘princip’.
Ett svart hĂ„l Ă€r en hypotetisk himlakropp med ett sĂ„ starkt gravitationsfĂ€lt att varken strĂ„lning eller materia kan lĂ€mna den. Det svarta hĂ„let Ă€r ‘svart’ pĂ„ grund av att ljus inte kan lĂ€mna det och ‘hĂ„l’ dĂ€rför att ett föremĂ„l som kommer tillrĂ€ckligt nĂ€ra obönhörligt faller ner i det.
Ett svart hĂ„l blir dĂ€rför helt mörkt för en utomstĂ„ende betraktare. Det Ă€r inte detsamma som att ‘sluka mörker’: ett svart hĂ„l ‘slukar’ allting och slĂ€pper ingenting ifrĂ„n sig.
Ett svart hĂ„l kan enklast beskrivas som en ‘död’ stjĂ€rna: en stjĂ€rna som har kollapsat under sin egen tyngd. Termen ‘svart hĂ„l’ presenterades första gĂ„ngen 1968 av John A Wheeler, professor i fysik vid Princeton University i New Jersey under trettio Ă„r.
Och vad ska man sĂ€ga om den som skriver en mening som den hĂ€r: “Idag rĂ€cker det att Balotelli blir utvisslad av sina egna landsmĂ€n för en del morbida vĂ€nsteranhĂ€ngare att flotta ner i fingertopparna och mejla […]”? Har författaren ocksĂ„ försvunnit i ett svart hĂ„l?

Farlig att komma nÀra