this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Snarare mycket litet

“TĂ€nk att han sĂ€ger hej till mig, en poetjĂ€vel i kostym, en person han aldrig har trĂ€ffat. Det Ă€r stort.” Pugh Rogefeldt har morsat pĂ„ författaren pĂ„ vĂ€g till Bokens dag i Visby. Detta Ă€r mycket mĂ€rkvĂ€rdigt och mĂ„ste dĂ€rför meddelas omvĂ€rlden med buller och bĂ„ng.
Men alla mÀnniskor hÀlsar nÄgon gÄng pÄ en person för första gÄngen. En som de aldrig har trÀffat förut.
“Pugh Ă€r en rockhjĂ€lte, mannen som uppfann den svenska rockmusiken, som var först med att sjunga pĂ„ svenska […].” Owe Thörnqvist, nĂ„gon? Siwan och Lily Berglund och Cacka Israelsson? Birgit Magnusson aka Rock-Olga?
“Jag kan skriva. Jag kan formulera mig i ord”, sĂ€ger samma person som redan i nĂ€sta mening uttrycker sig sĂ„ hĂ€r: “Skrivet Ă€r ett hantverk och först nĂ€r jag möter de som lĂ€ser det jag skriver […].” Och strax efterĂ„t : “[…] som vĂ„gar vara Ă€rlig ocksĂ„ i sin skruplighet […].” Är det ocksĂ„… ‘stort’?
För övrigt Ă€r det som alltid mest synd om författaren: han har “bara fiender”. Stackars liten.

LÄngt före Pugh