Skam pÄ torra land
HjĂ€lp! Nu blir det bara för mycket! Birger sĂ€ger att han âhar varit revolutionĂ€r i jul. PĂ„ sjĂ€lvaste julafton dessutom.â Vad fan Ă€r det lipsillen har hittat pĂ„ nu?
Lo and behold! Birger har friat till flickvĂ€nnen. Hur ârevolutionĂ€rtâ Ă€r det? I en tid nĂ€r mĂ€nniskor gifter sig som nĂ€stan aldrig förr? Alla gifter sig numera.
Men det har Birger inte fattat: han tror som vanligt att det bara Ă€r han som, &c. Birger tycker att den tid vi lever i âpremierar elakhet och cynismâ och Ă€r en plats dĂ€r âkĂ€rleken Ă€r satt pĂ„ undantagâ.
âVi har ett medieklimat som Ă€cklar migâ, sĂ€ger revolutionĂ€ren ocksĂ„. Och âhumorelitister som önskar livet ur folkâ. OtĂ€ckt.
âVi har skribenter vars enda bedrift Ă€r att de kan skriva nedsĂ€ttande och elakt om mĂ€nniskor de aldrig trĂ€ffat.â Men det kan aldrig vara ett krav för den som ifrĂ„gasĂ€tter Birgers motiv och tycker det Ă€r angelĂ€get att bemöta hans dumheter att ha trĂ€ffat Birger och kĂ€nna honom personligen.
Om Birger tycker det, och det gör han uppenbarligen, bör Birger genast upphöra med att uttrycka sina Äsikter offentligt och möjligen lÀsa högt ur det han ÀndÄ skriver för flickvÀnnen och kanske katten.
âVi Ă€r pĂ„ sprĂ„ngmarsch pĂ„ vĂ€g frĂ„n Gud. Vi har sagt upp bekantskapen med Gud. […] Alla blir vilsna tickande kĂ€rlekspilar pĂ„ vĂ€g Ă„t olika hĂ„ll.â Tickande kĂ€rlekspilar? Hur ser en sĂ„dan ut? Och hur lĂ„ter den? Som en klocka? SjĂ€lvmördarens bomb? Kenobollarna som studsar mot bubblans vĂ€ggar av plast?
Annars Ă€r mĂ€nniskor för det mesta pĂ„ vĂ€g âi sprĂ„ngmarschâ och inte âpĂ„â. Birger Ă€r en Ă€rthjĂ€rna.
Birger âklistrar upp affischer om trohet och kĂ€rlek, om tvĂ„samhet och lustâ och âtrycker flygblad om Ă€ktenskapet i hemliga kĂ€rlekskĂ€llareâ. ???!
âAtt samla Gud och alla sina vĂ€nner för att manifestera sin kĂ€rlek tillsammans Ă€r det ultimata upproretâ, ekar det spöklikt frĂ„n nĂ„gon lĂ€nge sedan borglömd barrikad. Uppror mot vadĂ„?
Birger sĂ€ger att han âbara strider för sin rĂ€ttmĂ€tiga plats i samhĂ€llet, sin sjĂ€lvklara rĂ€ttighet att tro pĂ„ livslĂ„ng kĂ€rlek trots alla hinderâ. Ăr det nĂ„gon som har hindrat honom?
âAtt i en sĂ„dan tid göra halt och följa kĂ€rlekens vĂ€g Ă€r det modigaste man kan göra.â Is that really so? Lite svĂ„rare Ă€r det vĂ€l Ă€ndĂ„?

Inte heller pÄ skoj
George Washington crossing the Delaware
Emanuel Leutze 1851
Metropolitan Museum of Art NYC
This entry was posted on Wednesday, December 29th, 2010 at 13:32 and is filed under Captain Marvel. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.