På toppen av traven
Författaren återanvänder även sina drömmar. “Jag hade en otäck dröm när jag somnade till på eftermiddagen.” Jag vet inte hur hemsk den där drömmen var. Bara att författaren drömde samma dröm för två år sedan. Exakt och ordagrant.
Man kan vara vem som helst, säger författaren också. Man kan vara en annan.
Är det verkligen så: kan man det? Que faire pour être un autre. Impossible. Vad ska man göra för att bli en annan? Det går ju inte. Så uttalar sig före detta advokaten Clamence för en osynlig lyssnare under frikostigt intag av genever på en sjaskig hamnkrog i Amsterdam i Albert Camus kanske mest briljanta och lika aktuella roman La Chute från 1956.
Boken heter Fallet på svenska och det är Eva Alexanderson som har översatt. Den gavs ut igen för några år sedan med ett förord av Horace Engdahl i serien Nobelklassiker på Brombergs förlag i samarbete med Svenska Akademien.
Alla borde läsa Camus. Främlingen och Fallet har sin självskrivna plats i varje anständigt hemmabibliotek. Frågan är om det kan kallas ett bibliotek annars?
Du läser båda böckerna lätt på en helg. Och så får du halva söndagen över att göra annat på i all fall.
Il faudrait n’être plus personne, s’oublier pour quelqu’un, une fois, au moins. Mais comment? Man borde inte vara någon annan längre, man borde glömma sig för en annan en enda gång. Men hur? Frågar Clament också och beställer en genever till.
Camus fick Nobelpriset i litteratur 1957 och omkom i en svårförklarlig bilolycka tre år senare.
Men hur skulle författaren kunna veta: läser han över huvud taget Camus? Det gör han nog inte. Författaren sa just nyss i någon repris i SVT, tror jag, att han “föredrar högtravande böcker. Såna som andra skulle kalla pretentiösa.” Författaren säger att Kafka är ‘högtravande’. Det hade inte Josef K hållit med om.
Annars brukar författaren vältra sig i Proust. Han är inte bara ‘högtravande’: Proust är ‘fin’ också. Fast mest tråkig. Tycker jag. Rent outhärdligt sentimental emellanåt. Marcel är äckligt bortskämd också: om han hade hade levat i dag hade lille Marcels föräldrar kallats curlare och blivit hatade av alla som tittar på sådana teveprogram.
När författaren inte kopplar av med Buster och Knasen. Hur lågt måste man trava för att man alls kan tala om en ‘trave’?
Också ‘högtravande’?
Författaren talar även i sin källsorterade och återanvända blogg om “[…] den nervösa känsligheten, hans omväxlande uppsluppenhet, och förtvivlan, hans ångest inför eländets hemligheter…” Det är ett citat ur Dan Anderssons självbiografiska berättelse David Ramms arv. Författaren tycker att “det är magnifikt skrivet”. Högtravande, rent av? Tror författaren att Anderssons biografi också är hans egen?
Det gör han nog. Författaren kan vara “vem som helst”. Rockstjärna och professionell fotbollsspelare i Italien: Thåström och Totti. You name it. Bara personen är tillräckligt känd.
I en intervju i nyhetsmagasinet Fokus den 29 oktober berättar författaren stolt att han “sökte jobbet som kulturchef på Expressen i våras”. Sedan fick han veta att kulturchefen administrerade mycket mer än han skrev. “Det var nog lika bra att jag inte fick det”, säger författaren. Som om han hade blivit kulturchef annars.
Hmm??
This entry was posted on Friday, November 12th, 2010 at 08:35 and is filed under Captain Marvel. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
