Oslagbart?
“Leonardo är en Milan-ikon. Han spelade i Milan, han älskade Milan, han gav den viktigaste delen av sitt aktiva liv till Milan. För mindre än ett år sedan tränade han Milan. Nu lever han sin dröm. I Inter! Är inte det rätt fult?”
Men Zlatan då? Ingen har hoppat mer från det ena kontraktet och den ena tjocka sedelbunten till den andra? Varför utlöser Majistern aldrig sitt interdikt när Zlatan kysser FC Barcelonas klubbmärke samma dag som han lämnade Inter och Milano.
Nej, då är det ‘värdigt’, kväker den groda som inte begriper någonting. Majisterns konsekvens är häpnadsväckande i det enda avseendet att den inte existerar.
I Italien fungerar allting. “Tågen går i tid. Tågen är rena. Tågpersonalen är trevlig. Maten är god. Kaffet är godare.” Och ingenstans på jorden är landskapet vackrare än mellan Florens och Rom: det är rent av “oslagbart”, meddelar nyansernas mästare från sin förstaklasskupé på väg i kostym och slips och med plastkortet och allting betalt till Bollen i Milano och pressläktaren på San Siro, där Milan möter Inter i ett prestigefyllt och kanske avgörande derby i kväll.
“Kullarna. Solen som en blixtrande pärla över byarna och husen som klättrar kärleksfullt [sic] runt kyrkan. De slingriga vägarna, vinrankorna. […] De där husen har rullat ner [sic] för de där kullarna i tusen år.”
Bortsett från att inga hus har stått i tusen år där Majistern färdas och inte rullat ner för kullarna lika länge heller: landskapet i Toscana kunde lika gärna ha legat i Provence i Frankrike.
Mer “oslagbart” än så är det inte. Utom i Majisterns eget oslagbart stillastående medvetande.
Gordes i departementet Vaucluse
Provence-Alpes-Côtes d’Azur
This entry was posted on Saturday, April 2nd, 2011 at 12:24 and is filed under Captain Marvel. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
