this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Om konsten att vara lycklig och Vad livet går ut på

Majistern är lycklig. Han är i Rom och han har “kommit hem”. Majistern säger att “det är stort” och att “det är vad livet går ut på: att inte behöva längta sig sorglig och vemodig.”
Fast ‘sorgsen’ nog hade varit ett bättre adjektiv än ‘sorglig’ i sammanhanget. Man kanske måste vara ‘poet’ för att inte förstå det?

“Jag behöver inte förklara eller försvara mig hela tiden. Jag är lätt i anden. Jag är lätt i steget. Jag är lycklig helt enkelt.”
Att Majistern inte behöver ‘förklara och försvara sig’ hela tiden beror nog mer på att ingen i Rom vet vem han är än på något annat och därför inte bryr sig om hans stolligheter.
Lycka är också det enda Majistern tänker på: sin egen tillfredsställelse. Så där håller de på i förfärliga fyran också. Hela tiden. Allra värst är vilda Tilda i Nyhetsmorgon söndag: hon är lycklig jämt och allra lyckligast är Tilda när hon knullar.
Det är en lika självupptagen uppfattning som Majisterns och lika inskränkt.

“Jag blir den jag verkligen kan, vill och bör vara när jag är här. Jag är en bättre skribent för mina läsare.”
Kan Majistern bli det: bättre? Han som är Årets pappa varje gång och litterära priser och utmärkelser regnar över honom hela tiden. En gång blev Majistern rent av Årets östgöte i den mycket lokalt begränsade tävling där vinnaren utses av Sveriges Radio Östergötlands lyssnare. Är det också stort?
Och när den dagen oundvikligen inträffar att Majistern måste åka tillbaka hem igen eller om det är då han reser bort: blir Majistern genast en sämre skribent då?
En riktigt författare bryr sig inte om var på jorden han befinner sig. Han skriver i alla fall och så här sa William Faulkner om dem som inte kan var de än är:

“Jag läser i tidningarna om sådant jag själv tänker på. När jag hör människor tala om fotboll här (och alla talar om fotboll hela tiden här) så känner jag igen tankesätt och uttryck som jag själv alltd använder.”
Det har jag aldrig tänkt på förut och inte hört heller: att varenda människa i Rom snackar om bollen hela tiden och jag visste inte att italienskan var ett lika fattigt och utarmat för att inte säga torftigt språk som Majisterns.

“När jag är i Rom, och bara när jag är i Rom, längtar jag inte någon annanstans. Jag blir lugn. Jag är på den kvadratmeter i hela världen som jag vill vara på. Det finns ingenting som slår den känslan.”
Om Majistern går på i den stilen blir han snart podestà över inte bara den enda kvadratmeter som räknas i världen utan över ytterligare 1 285,3 kvadratkilometer. Det är ännu större.

Lyckans hemvist på jorden

Om lycka och åtskilligt annat har jag skrivit förut i den här bloggen, bland annat under rubrikerna:

Men där finns väl en mening?
100 % happy with Hanna H
Hellre olycklig och misslyckad
Men om man är olycklig?
Om också bara i teorin
Är det lag på det?
Så där lycklig är aldrig jag
Lyckligare än så blir du inte
Blir alla lyckliga då?
Lycka? Vad är det?