Monopolio di malinconia
Nu kan jag tycka att den där svartsynen är patetiskt självcentrerad. Den är bara mörker. Det är bara flottigt elände. Det är en labyrint av mörker.
Majistern säger att han skriver om en flicka han kände en gång. Men i nästan varje annat sammanhang stoltserar Majistern med sin egen svartsyn och sorgset vemodiga melankoli.
Är ett sådant stämningläge okej om det gäller Majistern men inte någon annan? Har han ensamrätt på svårmod?
Får inte du och jag heller vara ledsna emellanåt utan att få på skallen av Majister Monster i Expressen?
This entry was posted on Wednesday, May 25th, 2011 at 10:23 and is filed under Captain Marvel. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
