this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Med händerna på ryggen

Klockan tjugo minuter i tio i går kväll skroderade Majistern på vanligt sentimentalt och sötsliskigt sätt om att han äntligen hade “kommit hem” och med ‘hem’ avser Majistern staden Rom: “När jag är i Rom, och bara när jag är i Rom, längtar jag inte någon annanstans.”
Tio timmar senare meddelar samme Majister att ‘hem’ numera betyder Sverige: “Man måste resa bort för att komma hem.”
Nu har Majistern under någon dryg månad snackat så mycket skit om Sverige från sitt tillfälliga uppehåll i Rom att han inte vågar hata lika öppet längre när han ändå ska komma ‘hem’ på riktigt snart. Då tycker Majistern på vanligt ynkligt vis strax tvärtom: man kan inte vara nog försiktig och säkrast är att hålla med alla som finns och aldrig skaffa sig en egen uppfattning om någonting.
“Jag sitter halvt förlorad i drömmar om mörka skogar, långa avstånd och gungande bryggor ut över svenskar insjöar. Jag lyssnar på Lundell och Mauro Scocco. Jag går långa promenader med händerna på ryggen.”
Gör svenskar i allmänhet det: lyssnar på Scocco och går långa promenader med humrarna på ryggen? Jag har aldrig hört någon som heter Scocco sjunga i hela mitt liv och om jag promenerar gör jag det rakt inte med händerna på ryggen.

Var får Majistern allt ifrån: hans fördomar är inte bara osanna, de är även mögliga som något som har legat för länge i en jordkällare. Amerikaner är “gapiga” och fransyskor “svala”.
“Vi [svenskar utomlands] älskar att höra folk prata om oss. Vi bygger till stora delar vår identitet på vad andra tycker och tänker om oss” och i Sverige “röstar de fattiga i hög grad på högern.”

Flabby Americans?
American Gothic Grant Wood 1930
Art Institute of Chicago

“Vi älskar våra fördomar och inrutade föreställningar. Hemma är Italien en bananrepublik som styrs av en lallande fåne som lata, okunniga idioter röstar fram gång på gång.”
Vilka ‘vi’ är det Majistern talar om hela tiden som ägde han ensam kompetensen att uttala sig om vilket vansinne som helst.

Majistern är sannolikt den ohederligaste och mest hållningslösa person som tillåts skriva någonstans i Sverige i dag. Att han även är en av de i särklass mest obegåvade är väl känt sedan länge.
Annars kan du höra det på rubriken till dagens mest idiotiska krönika i någon svensk tidning: En viking på äventyr i Rom, det är jag det.
Morsning, träskalle.

Långväga romresenär