this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Med förakt för döden

Författaren har senare i en lokal tevekanal förklarat att han “inte alls är arg för att han har fått en dålig recension”. Han är en storsint och förlåtande person som står över sådana futtigheter som människomyrorna befattar sig med: författaren har andra och högre mål i sikte. Det är dock oklart vilka.
Författaren menar att recensionen är “oförskämd och vulgärt skriven”. Det är bara därför författaren lackade ur. Men jag tycker inte att recensionen är oförskämd och inte särskilt vulgär heller. Jag tror också att de flesta som läser den skulle hålla med mig.

Jag är inte 24 år och har skrivit en bok. Jag är en snart 40-årig tvåbarnsfar som har skrivit tolv böcker, säger författaren. Hör han inte att han skjuter sig själv i foten? En erfaren snart 40-årig författare som inte kan ta kritik och som inte ens kan läsa rätt… vad ska vi med en sådan? Det är väl mycket värre om den 24-årige debutanten blir brutalt nedsablad av kritiken redan första gången? Men det tycker inte den mycket ogeneröse författaren: han tänker endast och uteslutande på sig själv. As always.

Och vad har författarens familjeförhållanden med hans bok att skaffa? Nu är det ju han som släpar in sitt privatliv och i någon mening blandar ihop boken med sig själv. Författaren är en klurig krabat som det är svårt att få något grepp om. Eller menar han att kulturredaktörerna ska ta hänsyn till hans besvärliga roll som småbarnspappa när de recenserar hans verk? Så besvärligt har författaren det förresten inte: han är nästan aldrig hemma.

Jag är jävligt bra på att skriva, säger han också till den lokala kanalen. Det är vad jag kallar ett inte bara dumdristigt utan även dödsföraktande uttalande. Säger även en hel del om författaren: han har inte bara noggrant missuppfattat sig själv utan allting annat också.