this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Kläderna gör inte mannen

“En man bör äga en kostym. För en man kommer att besöka Rom. Och i Rom bär man kostym i respekt för de som gått före, i vördnad för konsten, torgen, kyrkorna, människorna, gränderna, ljuset, historien. Man gör det för att det är rätt att göra det. Och snyggt.”
Det är författaren igen. Han förklarar varför alla män bör bära kostym. Alltid. Fast ibland går det bra med AS Romas matchtröja också. Men bara om den har nummer 10 på ryggen. Annars går det inte.
Jag har också varit i Rom. Många gånger. Och inte en enda av dessa gånger har jag haft kostym med mig. Det har gått bra i alla fall. Varje gång. Jag har också sett många tusen män i Rom som inte heller går runt på stan i kostym. Fler, tror jag nästan, än de som som stänger in sig i ett stelt fodral.
Fast då räknar jag inte de katolska prästerna som syns i varje gathörn. Det är nog inte kostym de har heller. Ser mer ut som klänningar. Och påven har en lattjo mössa.
Men om jag hade rest till Rom i kostym kan det hända att jag hade gjort det av respekt för… Gianlorenzo Bernini. Honom kan ingen som besöker Rom undgå att möta många gånger.
Jag reser alltså ‘av respekt för dem, &c.’ Inte slarvigt som författren: ‘i respekt för de, &c.’ Om man känner till skillnaden kan kostymen kvitta. Det heter även ‘av vördnad för’ och inte ‘i’. Författaren hajar ju ingenting.
Förresten tror jag inte att ‘de som gått före’ bryr sig ett skvatt om jag går Via Veneto upp och ner i Sebago Docksides och fransiga jeans. Konsten och ljuset och gränderna i Rom blir inte vackrare om jag också landar på Fiumicino aka Leonardo da Vinci International Airport i frack.

Bernini på Piazza Navona

Förr var författaren en stridbar figur, säger författaren också. “Förr hette författarna Moa Martinsson, Wilhelm Moberg, Stig Dagerman […].” Fast Moa hette ju inte så: Moa stavade efternamnet med ett ‘s’ och inte två. Detta borde författaren vara den förste att hålla reda på: han som exploderar som ett stycke kolerisk kordit varje gång någon stavar hans eget namn med ‘k’ i stället för ‘c’. Alltihop är helt enkelt bara löjligt. Och lika snurrigt.
“Nu lagar de mat i teve och pratar uteslutande om sig själv i tredje person”, raljerade författaren i tidningen Kommunalarbetaren i februari 2008. Han som inte ens kan skriva en mening rätt: d e talar givetvis om ‘sig själva’ och inte ‘sig själv’. Det vet vartenda skolbarn. Och i dag dansar författaren själv i samma ruta. Det är värre än att bräcka skinka med tokiga Tina i TV4.

Perfekt på Petersplatsen och Palatinen