this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Inte jag, i alla fall

Sverige…
Vad hÀnde?
NÀr blev det sÄ hÀr?
Sedan lĂ€nge…
Krigsrubriker. Skammen.
Meningslösheten. InskrÀnktheten som en kniv mot strupen.
Jag tar en taxi genom Stockholm och folk ser ut som vanligt. Det Àr dagen efter vi röstade in SD i riksdagen och allt Àr som vanligt.

Det Ă€r författaren som just har landat “i kaos och förvirring” pĂ„ Arlanda International i lilla ruttna Sverige. Han har varit i Italien en svĂ€ng för att kolla Bollen. Italien Ă€r ordning och reda, meddelar författaren bedrövade svenskar som inte ens klarar av att knulla tre tjejer pĂ„ samma gĂ„ng. Det Ă€r det bara författaren som kan. PĂ„ fyllan pĂ„ en toalett. TĂ€nka sig. Det Ă€r nog svĂ„rare dĂ„. NĂ€r man knappt kan stĂ„ och alla fyra ska fĂ„ plats ocksĂ„.
Italien Àr sagolikt vackert jÀmt, sÀger författaren ocksÄ. Fy och tvi för gamla fula Sverige.
I Italien har de Berlusconi i stÀllet. Det Àr det inte nÄgot annat land som har.
ApropÄ begÄvad och intrÀngande samhÀllsanalys, alltsÄ.

Vilka “vi” röstade in SD i riksdagen? Inte jag, i alla fall. Och vad ska mĂ€nniskor göra “dagen efter”? Revolution? Skolka frĂ„n jobbet? Ta ett rep och gĂ„ upp pĂ„ vinden? Allihop pĂ„ en enda jĂ€vla gĂ„ng?
Vad gjorde författaren? Tog in pÄ hotell med flickvÀn och barn. Kallas Àven samhÀllsansvar. Tror jag? Eller ocksÄ inte.

Hemmaman pÄ bortaplan