this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Ingen skillnad?

Birger har bott pĂ„ Hotel Arcadia pĂ„ KörsbĂ€rsvĂ€gen alldeles pĂ„ grĂ€nsen mellan Östermalm och Sibirien i Stockholm igen. Om du undrade, alltsĂ„? DĂ€r “föll som jag en Ă€ngel mot de himmelskt mjuka sĂ€ngarna”, berĂ€ttar Birger i dagens kletigaste reklamtext. Äckligt insmickrande. Och lika fel ihopsatt.

I gĂ„r eftermiddag blev Birger “bestulen av SJ och Trafikhelvetet” igen dĂ€r han satt pĂ„ sitt “apsena tĂ„g mot GĂ€vle”. Det Ă€r för jĂ€vligt att bara Birger ska ha det sĂ„ jobbigt hela tiden nĂ€r inga andra har det. Annars kan man ta bilen ocksĂ„, om man inte vill sitta fast pĂ„ et tĂ„g som stĂ„r still.
Eller bussen. Swebus Express avgĂ„r frĂ„n Cityterminalen i Stockholm klockan kvart i elva varje dag och landar pĂ„ busstationen i GĂ€vle tvĂ„ och en halv timme senare. Kostar bara 100 spĂ€nn. Men pĂ„ bussen finns ingen första klass, och simplare Ă€n sĂ„ reser inte “den mĂ„ngfaldigt prisbelönte” Birger. DĂ„ kan det hĂ€nda att hans “smala, svarta, insydda och sjukt vackra italienska kostym” blir skrynklig.
Birger kanske inte har tÀnkt pÄ det, men innan tÄg och senare bilar &c. fanns kunde nÀstan inga mÀnniskor komma nÄgonstans alls om de inte gick till fots. De kunde segla förstÄs eller ro, men alla mÀnniskor bor inte vid havet. Det var först nÀr cykeln kom som bonddrÀngarna i Sverige kunde ta sig till nÀsta by, och kanske nÀsta igen, och slÄss om jÀntorna med grabbarna dÀr i stÀllet för att bara puckla pÄ varandra dÀr hemma. SÄ himla lÀnge sedan Àr det inte heller.
Birger bör ocksĂ„ tĂ€nka pĂ„ att de pojkarna aldrig hade sett ett hotell med “himmelskt mjuka sĂ€ngar”. Om de var pĂ„ gĂ„ende fot och hade turen att fĂ„ sova pĂ„ en höskulle nĂ„gonstans fick de betala för kost och logi sjĂ€lva ocksĂ„.

PÄ vinglig strÄt
mot nya Àventyr

NĂ€r Ipswich mötte Leicester hĂ€romdagen snöade det sĂ„ mycket att Birger inte kunde se linjerna pĂ„ planen. “Engelsk fotboll nĂ€r den Ă€r som sjukast”, tycker Birger. Men nĂ€r matchen Chelsea–Manchester United stĂ€lldes in i helgen pĂ„ grund av snöovĂ€der var det inte heller bra: dĂ„ ville den alltid lika vimsige Birger se “lite hederlig gammal snöboll” i stĂ€llet.
“I Italien tar de paus och över jul och nyĂ„r men i England spelar de vidare. Kanske i ett sorts desperat försök att hĂ„lla spelarna borta frĂ„n bardiskarna”, filosoferar Birger. Fy fan, vad dĂ„ligt. Birger borde lĂ€ra sig skriva pĂ„ i varje fall en tioĂ„rings nivĂ„ ocksĂ„ innan han skriver nĂ„got alls.

Men det kan inte Birger. Det loppet Ă€r redan kört. Kolla hĂ€r vad Birger skriver om sina hjĂ€ltar: de alltid lika kĂ€rleksfulla och ömsinta fotbollsfansen. “Sluta att hĂ€vda att de inte Ă€r dĂ€r i fotbollens namn. Det Ă€r dem!” Och omedelbart efterĂ„t: “I en fotbollsvĂ€rld dĂ€r de rika blir rikare och fansen blir pissade pĂ„, kommer fansen fortsĂ€tta protestera.” Med jĂ€rnrör och knölpĂ„kar?
Birger Ă€r pĂ„ sĂ€rdeles generöst humör i dag: han delar ut julklappar. Zlatan fĂ„r numret till Birgers mobiltelefon. ??? Och FIFA, det internationella fotbollsförbundet, fĂ„r “tusen Ă„r i fĂ€ngelse”. Varför dĂ„? För att Zlatan inte fĂ„r Guldbollen? För att VM kommer att spelas i Ryssland Ă„r 2018 och i Qatar fyra Ă„r senare?
Det tycker jag Àr att ta i mycket mer Àn nöden krÀver. Men Birger Àr sur för att FIFA inte frÄgade honom innan de bestÀmde sig: bÄde Ryssland och Qatar Àr för Birger tvÄ mycket misshagliga lÀnder. NÀstan lika ruttna som Sverige.
Och nu vÀntar Birger bara pÄ att Zlatan ska ringa. Birger ska snacka Bollen med honom. Jag fÄr ont i huvudet nÀr jag lÀser sÄdant.

Och sÄ veckans kluring redan pÄ en tisdag i stÀllet för pÄ fredagen: Hur vet man att det Àr julmust i glaset och inte whisky? Alla fÄr svara utom Birger, för han ser ingen skillnad alls.

En whisky till pepparkakan?