this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

I all enkelhet?

Jag blir vĂ€ldigt glad av den vĂ€rme som visas mig, i all enkelhet, frĂ„n smink, producenter, bildproducenter, ljudtekniker och till programledare L och min nya favorit AA som Ă€r en av de vĂ€nligaste mĂ€nniskorna jag trĂ€ffat […]. Redaktionen framför och bakom FörkvĂ€ll Ă€r briljanta hela högen.
Det Ă€r författaren som hĂ€ller ur sig smicker som hade han slĂ€ppt alla fördĂ€mningar och öppnat nĂ„gra luckor för mĂ„nga i the Grand Coulee Dam i Washington State ocksĂ„. Han har medverkat i TV4:s mest onödiga program och författaren vill gĂ€rna vara med fler gĂ„nger. Han behöver inte oroa sig: jag slĂ„r vad om att författaren sitter dĂ€r och flinar fĂ„nigt i Kalle Kalsongs soffa redan nĂ€sta vecka igen. Men… hela högen? Allihop, heter det vĂ€l? Fast det Ă€r ingen riktigt bra mening i alla fall.
Sedan drar författaren och hans lilla trupp till Uppsala, dĂ€r han ska upptrĂ€da senare pĂ„ kvĂ€llen. PĂ„ lilla Reginateatern pĂ„ TrĂ€dgĂ„rdsgatan. Varför dĂ„? NĂ€r nĂ€stan nyuppförda vĂ€rsta skrytbygget Uppsala Konsert & Kongress stĂ„r tomt nĂ€stan jĂ€mt. DĂ€r kan de trĂ€nga in nĂ€stan tusen personer, fast Jonas har sagt att akustiken Ă€r kass. Universitetsaulan: dĂ€r hĂ„ller Orfevs drĂ€ngar (efter Bellmans Epistel nummer 14) till med sina â€˜Ă¶verraskningskonseter’ annars och har bland mĂ„nga vĂ€rldsartister Ă€ven Roger Pontare och Mark och BlĂ„ Grodorna upptrĂ€tt. Och Owe, förstĂ„s. Owe river av en rumba i engelska parken dĂ€r nĂ€stan varje Ă„r.
Författaren och hans ensemble anlÀnder tolv minuter innan förstÀllningen börjar. Det Àr lagom, sÀger författaren som vilken annan vÀrldsstjÀrna som helst. En viktigpetter som skiter i om han kommer för sent eller inte: författaren kommer nÀr han tycker att det passar. Ibland kommer han inte alls.
Wayne korkar upp en vinare. Hinner han klĂ€mma den pĂ„ tolv minuter? Eller dricker han vin pĂ„ scenen? Verkar lite… sunkigt, tycker jag. Simpelt, rent av.
Eller… vĂ€nta. Vad sĂ€ger jag? Vi Ă€r ju on a wild and crazy rock‘n’roll tour nu. DĂ„ ska vĂ€l Wayne sĂ€tta igĂ„ng bandlarmet pĂ„ hotellet och kasta ut teven genom fönstret ocksĂ„ nĂ€r sjĂ„vven Ă€r slut? Annars Ă€r det inte rock‘n’roll pĂ„ riktigt.
EfterĂ„t “staplar [författaren] hem genom vackra Uppsala” innan han “faller mot sĂ€ngen som en fura”. Hur vackert Ă€r Uppsala, egentligen? En kolsvart natt i november nĂ€r det blĂ„ser och regnar och alla bilar i Gottsunda brinner? Det hade varit bĂ€ttre om författaren hade stapplat hem i stĂ€llet: om han stĂ„r dĂ€r i stormen och mörkret och travar ved eller kartonger ovanpĂ„ varandra kommer han aldrig till hotellet.
Jag har aldrig i mitt liv sett nĂ„gon som kallar sig ‘författare och poet’ och skriver lika uselt som just författaren. Kanske borde jag sluta att kalla honom sĂ„? Men vad ska jag kalla honom i stĂ€llet? Bertil? Det han skriver Ă€r nĂ€rmast obehagligt i sin stĂ€ndigt lika stupida enfald.

I universitetets aula?