this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Hur mycket Àr klockan?

Birger Marulk Ă€r ute och rör pĂ„ sig. Den hĂ€r gĂ„ngen rör han sig i tiden. Inte i nutiden och inte i dĂ„tiden och inte i framtiden heller. Utan i sjĂ€lva… jag vet inte, det gör man aldrig med Birger för han vet inte sjĂ€lv, fast han försöker fĂ„ oss att tro det… Jag tror att Birger inbillar sig att han uttalar sig om sjĂ€lva TIDEN som ett majestĂ€tiskt begrepp. SĂ„ Ă€r det nog, för Birger blandar in Tomas Tranströmer och dĂ„ förstĂ„r man att det handlar om nĂ„got mycket mĂ€rkvĂ€rdigt.
Birger sĂ€ger att han â€œĂ€lskar hans dikt om tiden som en labyrint dĂ€r man kan lĂ€gga örat mot vĂ€ggen och höra sig sjĂ€lv som ung gĂ„ förbi”. Birger citerar stĂ€ndigt dessa rader av Tranströmer. Som om det Ă€r det enda stycke poesi han har lĂ€st.
Det verkar vara en allmĂ€nt spridd förestĂ€llning i Sverige att alla bara mĂ„ste Ă€lska Tomas Tranströmer. Som om man sjĂ€lv blev… finare dĂ„. Men det mĂ„ste man vĂ€l inte? Jag Ă€lskar inte Tranströmer. Jag inser att han Ă€r en betydande poet, men Tranströmer har Ă€ven skrivit en del rader som inte Ă€r vĂ€rda att sĂ€rskilt erinra sig och stĂ€ndigt citera. Jag tycker mycket mer om andra diktare Ă€n Tranströmer. Och aldrig fĂ„r karl’n Nobelpriset heller.

Älskad av nĂ€stan alla

“Det finns inga mĂ€nniskor som Ă€r bĂ€ttre lĂ€mpade att förklara det trösterika i tidens ordning Ă€n poeterna.” Bloggar Birger obekymrat vidare, och vi anar strax vem han tĂ€nker pĂ„ mest. Om jag sĂ€ger att det inte Ă€r Tranströmer, fast Birger lĂ„tsas det, fĂ„r du gissa sjĂ€lv sedan.
Det Àr nu ingen ny upptÀckt av Tranströmer att tiden inte Àr linjÀr: det visste Zenon och Aristoteles med flera större tÀnkare Àn Birger och Tomas T lÄngt före dem.
Men vad Àr tid? Existerar det egentligen nÄgot som kunde kallas sÄ? Det Àr en frÄga som har intresserat filosofer sedan sÄdana först upptrÀdde pÄ jorden och tidsbegreppet Àr i dag en viktig bestÄndsdel för vÄr förstÄelse av relativitetsteorin: den dÀr som bland annat lÀr oss att nÄgonting som befinner sig i framtiden för en person kan befinna sig i det förflutna för en annan.

Tid Ă€r inget entydigt begrepp, och jag förestĂ€ller mig att det Ă€r ganska svĂ„rt att hitta nĂ„gon riktig objektiv fysisk eller matematisk beskrivning av vad tidens gĂ„ng egentligen bestĂ„r i. Och ett ögonblick: vad Ă€r det? Är ögonblicket ocksĂ„ tid? Eller hĂ„ller tiden andan dĂ„?
Har tid alltid funnits? Men före universum och innan allting bildades, före Big bang: hur var det dÄ?
Existerar kommande hĂ€ndelser i nĂ„gon bemĂ€rkelse innan de Ă€nnu har intrĂ€ffat? Finns det förflutna kvar, sĂ„ att det i princip vore möjligt att besöka det – och kanske förĂ€ndra det? Enligt nutida vetenskap ter det sig ytterst osannolikt att vi skulle kunna iaktta framtida hĂ€ndelser. DĂ€remot Ă€r varje astronomisk observation ett iakttagande av en (i mĂ„nga fall för lĂ€nge sedan) förfluten hĂ€ndelse. Det Ă€r ocksĂ„ osannolikt att resor till det förflutna skulle vara möjliga, inte ens med en sĂ„ kallad tidsmaskin.
Det Àr en fundamental iakttagelse att tiden tycks ha en riktning, vilket brukar illustreras med uttrycket uttrycket tidens pil. Tiden rör sig enkelriktat och kan inte gÄ Ät andra hÄllet. Kunskap kan nÄ oss frÄn det förflutna, men ingen kunskap nÄr oss frÄn framtiden. Ett exempel pÄ den mÀnskliga konsekvensen av en sÄdan insikt Àr mÀnniskans rÀdsla för döden. Framtiden kan skrÀmma oss, men det Àr omöjligt att kÀnna nÄgon existentiell oro inför det som redan har hÀnt.

“Tiden Ă€r ingen rakstrĂ€cka utan snarare en labyrint, och om man trycker sig mot vĂ€ggen pĂ„ rĂ€tt stĂ€lle kan man höra de skyndande stegen och rösterna, kan man höra sig sjĂ€lv gĂ„ förbi dĂ€r pĂ„ andra sidan.”
SĂ„ lyder de Ă„syftade raderna i Tranströmers dikt. Är det nĂ„gon som kan sĂ€ga vad klockan Ă€r?

Kolla! Är det tiden som Ă€r ute och gĂ„r?
Foto: Gunnar Fischer
ur Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet