this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Ett samvete til salu

Hösten Àr kÀrlekens nyÄr, sÀger författaren. Och jag som har trott i hela mitt liv att det var vÄren. Fan, vilken blÄsning man har gÄtt pÄ.
Man överlever. Man hankar sig fram, en dag i taget, fortsÀtter författaren. PÄ hösten, alltsÄ. Men det gör man ju vid alla andra tider tider pÄ Äret ocksÄ: vinter, vÄr och sommar.
Vardagen skonar ingen. Vardagen skonar dĂ€rför alla. – ???
Och sĂ„ det dĂ€r gamla vanliga dösnacket igen, som en papegoja pĂ„ crack: det Ă€r supportrarna som Ă€ r sjĂ€lva fotbollen. Det Ă€r “deras tid och deras passion och pengar, &c.” som gör det möjligt att alls spela fotboll. Men dĂ„ glömmer författaren att det finns spelare ocksĂ„. TrĂ€nare och massörer och ett helt ansiktslöst gĂ€ng som slĂ€par pĂ„ spelarnas bagage och tusen bollar i nĂ€tkassar &c. till och frĂ„n matcherna.
Och sÄ finns det de som har investerat vÀsentligt mycket mer i olika klubbar Àn författaren och hans förvirrade flock av fans. De dÀr som kastar sten och vÀlter bilar och slÄr folk i huvudet med jÀrnrör efter matcherna.
Det Ă€r för att supportrarna bĂ€r sig sĂ„ efterblivet Ă„t varje gĂ„ng det Ă€r match som samhĂ€llet och fotbollsklubbarna överallt i Europa mĂ„ste införa hĂ„rdare regler för fotbollen. Detta ogillar författaren i högsta grad: han kĂ€nner sig utpekad och till och med “straffad”.
Författaren sĂ€ger att han “blir pissad i ansiktet av makten”, men det blir han inte. Författaren ses i stĂ€llet dansa med samma makt pĂ„ galamiddagar och frotterar sig gĂ€rna med den i teve. Det Ă€r nĂ„got helt annat. Författaren önskar desperat framstĂ„ som rebell. Men det lyckas den dĂ„ligt med som slickar röv mest.
Det tror fan att vi blir sura nÀr mÀnniskor som hÄnskrattar Ät klubbmÀrket vi Àlskar, styr vÄra klubbar, sÀger författaren ocksÄ. Men de dÀr dÄrarna med jÀrnrör och molotovcocktails: vilket lag hÄller de pÄ? TÀnk om de inte ens vet vilka lagen Àr?
Författaren fjĂ€skar för mobben. Och spinner som en katt i sĂ€llskap med den ‘makt’ han sĂ€ger att han föraktar. Det Ă€r den vĂ€rsta sorten: mĂ€nniskan utan vare sig ryggrad eller samvete. En sĂ„dan person kunde kallas stikker pĂ„ danska. Traditore duger bra pĂ„ italienska och traĂźtre pĂ„ franska. Lika djupt osympatiska alla.
Och sĂ„ tror jag inte att den som “stoppar ett gem i fickan alltid Ă„ker dit”. 100 000 gem, kanske.
Kommatecknet mellan â€˜Ă€lskar’ och ‘styr’ i den nĂ€st sista meningen Ă€r ingenting jag har hittat pĂ„. Det Ă€r författaren som inte kan.

HĂ€r var det livat HĂ€r var det glatt
HĂ€r var det blommor i morsans hatt
Match pÄ gÄng i Serie A