this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

I nytvÀttade kalsonger

Majistern “stĂ„r bredbent som Karl Alfred (i nytvĂ€ttade kalsonger)” och med en vĂ„g i handen vĂ€ger han det onda mot det goda i sitt liv. Inga andras liv utan bara hans, för i Majisterns universum ryms bara han.
Sedan “mĂ„ste man raka av sig allt hĂ„r, byta klĂ€der, stĂ€da lĂ€genheten, börja trĂ€na, sluta supa och be till Gud”. Jag vet inte varför man ska göra allt det dĂ€r eller vad det ska tjĂ€na till, men Majistern sĂ€ger att det mĂ„ste vara sĂ„. Annars gĂ„r det inte, och jag vet inte vad det Ă€r som ‘inte gĂ„r’ heller.
Ibland “fĂ„r man stĂ€nga dörren snabbt om sig” ocksĂ„. Varför fĂ„r man göra det? Beats me.

Med rent under?

Majistern har â€œĂ€lskat med döden”, men det var inget vidare, för döden blev inte pĂ„ smĂ€llen. Majistern â€œĂ€lskar fotbollströjor” och tror att han alltid ska vara nitton Ă„r och rĂ€nna runt pĂ„ stan “med sitt eget efternamn pĂ„ skinnjackan och svettigt pannband”. Majistern drömmer om detta “flera gĂ„nger i veckan”.
Och Ă€ndĂ„ sa Majistern sĂ„ sent som i tisdags att “vĂ„gar man inte drömma stort lever man ett litet liv”.