this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Ensam är inte längre stark

“Alkoholister är i många avseenden de allra starkaste som finns.” Den numera helnyktre författaren uttalar sin obevekliga förkastelsedom över mänskligheten. Och de som inte är alkoholister: vad är de? Svaga människor?
Man kunde nästan tro att alkoholister inte bara är starkare än alla andra utan även finare. Noblare. De är varken det ena eller det andra. Jag säger inte alkoholister är sämre än de som är nyktrare eller inte dricker alls. Men de är inte finare heller. Det finns det inga männsikor som är.
Författaren är alldeles uppenbarligen inte riktigt klok. Eller också är han ett slags (kanhända omedveten) rasist som definierar människors värde olika. Kankse är han både och. Själv tillhör författaren förstås i varje ögonblick den grupp i samhället som han anser räknas mest.
Författaren bedyrar ständigt hur obetydlig han är. Till exempel: “Författare är inget särskilt märkvärdigt yrke. Jag har aldrig påstått det. Det gör mig inte till en särskilt märkvärdig människa alls.” Förutom att författaren formulerar saken förfärande illa: ingen som läser tror honom. Den som hela tiden måste framhäva hur ödmjuk han är tycker alltid att han själv är märkvärdigare än andra. Annars höll han käften.
Alltihop är riktigt jävla obehagligt.

Starkast av alla som finns?