this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

En mycket inskrÀnkt man

NĂ€r Bollen inte studsar i rutan blir Birger “sittande i soffan som en svettig, folkskygg och darrig pundare”. NĂ€r “flickvĂ€n och barn vill ut i mellandagsrean” sluddrar en omtöcknad Birger inifrĂ„n soffans djup: “NĂ€r fan börjar Arsenal–Chelsea?” Stackars flickvĂ€n. Arma barn.

Sedan följer Ă€nnu ett stycke om Birgers för tidigt födde son som dog. “TvĂ„ veckor innan VM i Tyskland skulle börja” ocksĂ„. Bara en sĂ„dan sak: nĂ€stan som en personlig förolĂ€mpning mot bara Birger.
Hur lÀnge kan han krama den citronen utan att utan att den slÄr tillbaka mot Birger sjÀlv?

Men varför hĂ€nga lĂ€pp? I gĂ„r hann Birger Ă€ndĂ„ med “en galen rĂ€d genom folklagren i galleriorna” innan han Ă„ter kunde “kasta sig i soffan” dĂ€r hemma. Jösses, vilken tönt.
Men nu raskt tillbaka till Bollen: Birger “kan bara beklaga alla dem som inte varit med om att leva sitt liv genom sitt favoritlag i fotboll”. Jag vet vem det Ă€r som borde beklagas mest: det Ă€r idioten som “gĂ„r fram och tillbaka som Christer Pettersson [sic] pĂ„ avtĂ€ndning”.

“Men sĂ„! Bilder frĂ„n London! Grön grĂ€smatta, domare, boll och tvĂ„ lag. Publik. Allt Ă€r som det ska.”

Allt som det ska?
England och Tyskland före avspark
i Berlin den 15 maj 1938
I mitten: den heliga Bollen