this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Dum dummare dummast

“Jag har gjort lidandet till en konstform. Jag har sökt upp mörkret som en kĂ„t demon.” Ja, visst Ă€r det ruskigt. Lidandet som en konstform? Det tyckte nog inte ens Jesus: han som led mest av alla. Och: en kĂ„t demon??
Det Ă€r uppenbart att majister Marulk Ă€r rĂ€ddningslöst förlorad bortom allt förstĂ„nd. “Att Ă€lska Italien Ă€r att Ă€lska spikarna i kroppen.” Nej, bli inte rĂ€dd. Det Ă€r bara Birger som talar till dig frĂ„n sin upphöjda plats pĂ„ korset.

“Jag hade vunnit!” Det Ă€r PĂ„ spĂ„ret som spökar igen. Fast nu var det ju inte Birger som vann utan den dĂ€r damen som krĂ€ver “kondom i varje hĂ„l”.

“Marcello Lippi Ă€r en stor italiensk ledare och som sĂ„dan befinner han sig i slĂ€ktskap med, i rakt nedstigande led, stora ledare hela vĂ€gen ner till kejsarna under Romartiden.” Fanns det nĂ„gon romersk kejsare som inte var galen pĂ„ det ena eller andra makabra sĂ€ttet? FrĂ„n massmördaren Octavianus aka Augustus hela vĂ€gen till den stackars pojkkejsaren Romulus Augustulus? Tiberius. Nero. Commodus. You name’em.
Jag har medvetet utelÀmnat Caligula, och du som följer den hÀr bloggen vet varför. Men det Àr uppenbart att Caligula var rÀtt rubbad, han ocksÄ.
Det utsökta rötÀgget Heliogabalus som hade till mÄl att lÀgra samtliga Roms prostituerade och gifte sig med en atlet och alltid upptrÀdde oanstÀndigt bÄde i ord och handling. NÀr Heliogabalus hade fest kastade han av nÄgon anledning alltid ut lika mycket mat genom fönstret som han och hans vÀnner satte i sig. En av kejsarens mest populÀra förströelser var att slÀppa ut ormar i gryningen för att bita folk som var pÄ vÀg till Cirkus. Varje annan ohygglighet att förtiga. Heliogabalus drÀnktes i sitt eget avtrÀde av sina livvakter nÀr han var arton Är och hans lik kastades i Tibern.
Stora ledare, kvÀker den galvaniserade grodan Birger. Om han inte kÀnner sin italienska historia bÀttre Àn sÄ, bör Birger hÄlla kÀften.

Dummast av allihop?

Men Birger fattar Ă€ndĂ„ inte: han Ă„terkommer strax med uttrycket “den store ledaren”. Det Ă€r exakt vad Mussolini kallade sig sjĂ€lv, men det bekymrar bestĂ€mt inte Birger.

NĂ€r Italien förlorar i fotboll sjunker Birger grĂ„tande ner mot en husvĂ€gg medan han vĂ€ntar pĂ„ en taxi som ska köra honom till hotellet, dĂ€r Birger “drĂ€nker sina sorger i subtilt kolsyrat mineralvatten”. Alltid det dĂ€r förbannade mineralvattnet av ett sĂ€rskilt italienskt fabrikat. SjĂ€lv dricker jag lika gĂ€rna en Perrier som en Pellegrino, sĂ„ jĂ€vla noga Ă€r det inte. Och inte har jag svart kostym nĂ€r jag sveper en Evian heller.

Duger Ät mig ocksÄ

I Danmark finns ett utmÀrkt mineralvatten som heter Iskilde: det borde Birger prova nÄgon gÄng. Finns bÄde med och utan bubblor.
Och till camparin ska det förstÄs vara Club Soda frÄn Schweppes. Det enda som duger. Men Club Soda gÄr inte att fÄ tag pÄ i Sverige mer, för att Spendrups vill sÀlja sin egen urvattnade brygd i stÀllet. SÄ nu sitter jag dÀr med ett rejÀlt lager Campari till ingen stor nytta alls.
Kanske Iskilde kunde hjÀlpa? Men det vattnet gÄr ju inte heller att köpa i Sverige. Fan ta Spendrups.

Birger har ett meddelande till Örgryte IS ocksĂ„, som bestĂ€mt befinner sig i ett slags ‘kris’: “Hör av er sĂ„ löser vi den hĂ€r soppan tillsammans.” Hur dĂ„ “tillsammans”?
Om jag inte sa det nyss, sÀger jag det igen: majister Marulk har gÄtt vilse i verklighetens labyrint.