Dum dummare dummast
“Jag har gjort lidandet till en konstform. Jag har sökt upp mörkret som en kåt demon.” Ja, visst är det ruskigt. Lidandet som en konstform? Det tyckte nog inte ens Jesus: han som led mest av alla. Och: en kåt demon??
Det är uppenbart att majister Marulk är räddningslöst förlorad bortom allt förstånd. “Att älska Italien är att älska spikarna i kroppen.” Nej, bli inte rädd. Det är bara Birger som talar till dig från sin upphöjda plats på korset.
“Jag hade vunnit!” Det är På spåret som spökar igen. Fast nu var det ju inte Birger som vann utan den där damen som kräver “kondom i varje hål”.
“Marcello Lippi är en stor italiensk ledare och som sådan befinner han sig i släktskap med, i rakt nedstigande led, stora ledare hela vägen ner till kejsarna under Romartiden.” Fanns det någon romersk kejsare som inte var galen på det ena eller andra makabra sättet? Från massmördaren Octavianus aka Augustus hela vägen till den stackars pojkkejsaren Romulus Augustulus? Tiberius. Nero. Commodus. You name’em.
Jag har medvetet utelämnat Caligula, och du som följer den här bloggen vet varför. Men det är uppenbart att Caligula var rätt rubbad, han också.
Det utsökta rötägget Heliogabalus som hade till mål att lägra samtliga Roms prostituerade och gifte sig med en atlet och alltid uppträdde oanständigt både i ord och handling. När Heliogabalus hade fest kastade han av någon anledning alltid ut lika mycket mat genom fönstret som han och hans vänner satte i sig. En av kejsarens mest populära förströelser var att släppa ut ormar i gryningen för att bita folk som var på väg till Cirkus. Varje annan ohygglighet att förtiga. Heliogabalus dränktes i sitt eget avträde av sina livvakter när han var arton år och hans lik kastades i Tibern.
Stora ledare, kväker den galvaniserade grodan Birger. Om han inte känner sin italienska historia bättre än så, bör Birger hålla käften.
Dummast av allihop?
Men Birger fattar ändå inte: han återkommer strax med uttrycket “den store ledaren”. Det är exakt vad Mussolini kallade sig själv, men det bekymrar bestämt inte Birger.
När Italien förlorar i fotboll sjunker Birger gråtande ner mot en husvägg medan han väntar på en taxi som ska köra honom till hotellet, där Birger “dränker sina sorger i subtilt kolsyrat mineralvatten”. Alltid det där förbannade mineralvattnet av ett särskilt italienskt fabrikat. Själv dricker jag lika gärna en Perrier som en Pellegrino, så jävla noga är det inte. Och inte har jag svart kostym när jag sveper en Evian heller.
Duger åt mig också
I Danmark finns ett utmärkt mineralvatten som heter Iskilde: det borde Birger prova någon gång. Finns både med och utan bubblor.
Och till camparin ska det förstås vara Club Soda från Schweppes. Det enda som duger. Men Club Soda går inte att få tag på i Sverige mer, för att Spendrups vill sälja sin egen urvattnade brygd i stället. Så nu sitter jag där med ett rejält lager Campari till ingen stor nytta alls.
Kanske Iskilde kunde hjälpa? Men det vattnet går ju inte heller att köpa i Sverige. Fan ta Spendrups.
Birger har ett meddelande till Örgryte IS också, som bestämt befinner sig i ett slags ‘kris’: “Hör av er så löser vi den här soppan tillsammans.” Hur då “tillsammans”?
Om jag inte sa det nyss, säger jag det igen: majister Marulk har gått vilse i verklighetens labyrint.
This entry was posted on Monday, December 27th, 2010 at 15:45 and is filed under Captain Marvel. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
