this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Bollen: en gåva från Gud?

Gissa vem mirakelmannen är som har fixat allt? Jag menar: hela jävla grejen. Enat landet. Förbrödrat oss. Eller… enat Malmö, i varje fall. Kanske bara Rosengård, när allt kommer till allt. Nåja, det kan väl kvitta, en dag som denna?
Det finns bara en. Han heter Zlatan. Abrahamsson, på svenska. Och han har ingen aning om vad han ställde till i går, för han sparkade boll i Italien just då .
Det är författaren igen, förstås. Han jublar över att Malmö FF har blivit svenska mästare i fotboll år 2010. Nu är allt frid och fröjd och som det ska vara i den bästa av författarens förryckta världar. Nu ska inga blådårar skjuta folk i ryggen med lasersikte mer och de kriminella motorcykelgängen ska sadla om till moppe. Ilmar Reepalu ska aldrig mer åka på bjudresor till Sydafrika eller uttala sig okunnnigt om ‘sionism’ och inga snorungar kastar sten på brandbilar och bussar och inga langare kränger knark i Pildammsparken.
Alltihop tack vare Zlatan och den välsignade Bollen. Samt, det måste erkännas, med lite hjälp av “Zlatans lärljungar”: det var de som sparkade i den ljusblå tröjan på Swedbank Stadion i Malmö i går. 2–0 mot Mjällby.
Kärlek, Bollen och Zlatan: se där den nya treenigheten. Tänk om Jesus också hade haft en trasa att tricksa med: hur annorlunda hade världen inte kunnat se ut då. Eller… också inte?

Kan nog gå på vatten också

Författaren säger också att sommaren 1995, när han själv vinglade omkring asfull i Malmö och satte på jäntor från Lund – vi måste förstå att författaren är en sjuhelvetes jävla hingst också – “trodde ingen på allvar att någon skulle bygga den där bron”. Men då hade ‘någon’ redan hållit på att bygga i ett och halvt år på den danska sidan och samma sommar inleddes arbetet med den faktiska kust till kust-förbindelsen även i Sverige.
När han ändå har ångan upp passar författaren på att ge Stockholm en spark i skrevet också, fast han själv skulle ha uttryckt sig mer brutalt. Han kallar de journalister därifrån som har rapporterat om sommarens och höstens våldsamma händelser i Malmö för “idioter” och “sensationslystna hökar”. (Varför skriver han hökar när han kunde ha använt det mer vanryktade ordet ‘hyenor’?) Detta gör författaren för att hämnas oförrätten att aldrig bli recenserad på stockholmstidningarnas kultursidor. Men kanske kan han kränga några ex av sin bok på Möllevångstorget nu i stället?

Ingen hyena

På tal om ‘frid och fröjd’. Det påminner mig om en annan fotbollsmatch och en annan kommentator. Den utspelades på Heyselstadion – i dag Kung Baudouin-stadion – i Bryssel den 29 maj 1985 mellan Juventus FC och Liverpool FC. Under tumultartat bråk mellan de båda lagens supportrar – de som är själva fotbollens själ och idé, brukar författaren säga – kollapsade en läktarsektion, varvid 39 personer omkom och nära 400 skadades. Stadion utrymdes och efter två timmar kunde matchen börja inför tomma läktare.
Arne Hegerfors var på plats för att kommentera i SVT till svenska fotbollsfans på hemmaplan. Han inledde med den numera fasansfulla klassikern: “Nu är allt frid och fröjd och nu studsar bollen glatt på den gröna mattan igen.” Snacka om taskig tajming.