Bladet från munnen
När den azurblå timmen smeker sig ner från himlen. Som vore jag en lätt, rastlös fjäder i ett mörkt rum med slutna fönsterluckor. På gott och slut. Ingen blir drabbad av himlen. Tiden är som en dimma i kläderna. För att leka turist och ta ett dop i en pool.
Kostymen är på. Slipsen är knuten. Jag är en ambassadör för mig själv när jag är ute och reser. Jag är stilig.
De där husen har rullat ner för de där kullarna i tusen år.
Huka dig, Tranströmer och stick och göm dig, Bruno K! En mångfaldigt Prisbelönt Poet har talat.
Keeps on rollin’
Jag har lärt mig att lyssna till nyanserna i mitt språk, hotar den tondöve klantskalle också med som inte har något språk och därför inga ‘nyanser’ att lyssna till.
‘Poet’ med påhäng
This entry was posted on Sunday, May 1st, 2011 at 12:21 and is filed under Captain Marvel. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
