this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Bättre förr

Författaren levererar ‘en nyhet’. Det görs galet mycket mål i italienska Serie A, säger han. Det beror på att “försvaret inte riktigt håller med”. Som vanligt när författaren skriver är innehållet rätt förvirrat: han menar nog ‘hänger med’ i stället för ‘håller med’.
Jaså? Och jaha. Vad skulle det annars vara? Förr var italiensk fotboll mest (ö)känd för att lagen nästan aldrig släppte in några mål: alla matcher slutade 0–0 eller i bästa fall 1–0. Detta kallar författaren för “italiensk fotbolls vackraste bukett”, men det är han nog rätt ensam om att göra. Fotboll handlar om att göra mål, inte om att sparka bollen åt helvete varje gång motståndarna närmar sig. Då var italiensk fotboll hur dödtrist som helst. Om försvararna hade spelat sig ur en besvärlig situation ändå. Men det gjorde de för det mesta aldrig: bollen upp på läktaren och tre frisparkar i minuten.
Annat var det på Gunnar Nordahls tid: då spelades det mycket bättre boll. Nordahl var Sveriges första professionella fotbollsspelare och vann den italienska skytteligan redan under sin första säsong i AC Milan 1949–1950 med 35 mål. Ingen har gjort fler efteråt, och då spelade lagen färre matcher än de gör i dag. Han vann skytteligan ytterligare fyra gånger, vilket också är rekord ännu. Och ingen har gjort fler mål i den italienska förstadivisionen än Nordahl: 225 på 291 matcher – utom Silvio Piola, men han spelade i 24 säsonger i SS Lazio, Juventus FC och Torino FC mot Nordahls tio i AC Milan och AS Roma från 1949 till 1958.
Nordahls målrekord lär aldrig överträffas. Det hjälper inte om Zlatan spelar 100 år till.

Här var det kräm i galoscherna