this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Vit kille i svart keps

Jeppe snackade Dylan i TV4:s Nyhetsmorgon i dag. Han presenterades som nĂ„got slags “expert pĂ„ Bob Dylan” i den rullande förhandsreklamen innan programmet. Men sĂ„ mycket ‘expert’ var han Ă€ndĂ„ inte. Jeppe Ă€r född 1971 och kan inte med nĂ„gon stor behĂ„llning ha lyssnat till Dylan före… sĂ€g, 1990. Det Ă€r svĂ„rt att kalla sig ‘expert’ dĂ„.
Sedan visade det sig att alla i studion ocksĂ„ var ‘experter’. Nyllet vid sin vĂ€derkarta. Före detta landshövdingen i Uppsala Anders Björck. Han satt dĂ€r med sitt degiga hĂ„nflin och begrep som vanligt ingenting. Tidigare partisekreteraren i SAP Lars Stjernqvist: han med den dĂ€r golvmoppen pĂ„ huvudet. Och sĂ„ nĂ„gon musikant som fyran hade kidnappat för att verka lite kulturella ocksĂ„.
Det kan hÀnda att jag var den förste i Sverige som lyssnade till Dylan. Jag var mycket inne pÄ gammal hederlig blues pÄ den tiden. Och 1962 fick jag en skiva med Harry Belafonte av min mamma som hette Midnight Special. PÄ just den lÄten spelades ett hÀrligt munspel: tjugo sekunder i början och sÄ i mitten och pÄ slutet. Jag höll pÄ att trilla ur skorna. Vad fan var det hÀr? En gammal bortglömd Mississippi Delta Blues Man som hade kommit till rÀtta igen efter att ha varit försvunnen i 30 Är? PÄ baksidan av skivomslaget stod det: Harmonica Bob Dylan. On courtesy Columbia Records. Den skivan jag fick av mamma var utgiven av RCA.

Nu fick lĂ€gga pĂ„ ett kol. Ingen skivhandlare i Sverige kĂ€nde till nĂ„gon Bob Dylan. Inte ens de mest vĂ€lsorterade, som pĂ„ den tiden var Broddmans och Svala & Söderlund i Stockholm. Efter nĂ„gra telefonsamtal och ett antal brev i rĂ€tt riktning anlĂ€nde nĂ„gra veckor senare med flyg frĂ„n USA en skiva med en liten vit kille i svart jĂ€ttekeps i manchestertyg pĂ„ omslaget och med den enkla titeln: Bob Dylan. SĂ„ lĂ„ngt ifrĂ„n rĂ„barkad och en nersupen svart munspelare i 70-Ă„rsĂ„ldern det gick att komma. Sedan kom rĂ€tt snabbt frĂ„n USA The Freewheelin’ Bob Dylan ocksĂ„. Jag har egentligen inte lyssnat pĂ„ nĂ„gon annan Ă€n honom efterĂ„t.
Min kompisar hÄnade mig lÀnge nÀr jag envisades att spela mina skivor pÄ fester. Och jag blev avstÀngd frÄn musikundervisningen i skolan, för att jag spelade Dylan dÀr ocksÄ. Det var inte förrÀn 1965 nÀr The Byrds spelade in Dylans Mr Tambourine Man mÀnniskor jag kÀnde började fatta nÄgot.
Jag har senare i livet haft förmÄnen att intervjua den klassiske musikproducenten John Hammond Jr. pÄ Columbia Records. Han har upptÀckt och lanserat artister som Billie Holiday, Benny Goodman, Count Basie och Bruce Springsteen. Bob Dylan Àr den ende han har skrivit kontrakt med utan att ha hört honom innan.
1970 föreslog jag i Sveriges Radio att Dylan borde ha ett Nobelpris i litteratur. DÄ blev det ocksÄ ett jÀvla liv: varenda mÀnniska utom Lars Forssell tyckte att jag inte var riktigt klok. I dag tycker till och med de som kritiserade mig mest samma sak som jag gjorde dÄ.

Inte frÄn the Mississippi Delta