this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Tillåtet att stanna hemma

Nu ligger Bob Dylan rktigt illa till. Frågan är om han nånsin kommer på fötter igen. Blaskans inrikespolitiska kommentator [sic] Lena Mellin har i vredesmod släppt lös sin privata bannbulla över vår tids främste poet för att han låter meddela att han har annat för sig den 10 december än att komma till Stockholm och ta emot sitt Nobelpris i litteratur.
Jag tycker att det var ascoolt när han först inte låtsades om att han hade tilldelats världens mest ansedda litteturpris. Att strunta i att komma hit och hämta är så klart coolare ändå. Dylan har inte bett om att få ett Nobelpris och det står ingenstans i statuterna att den som får måste komma till Stockholm och hämta själv.
Lena fattar ingenting. Hon är personligen kränkt och gläfser stridslystet att Dylan har ”satt sin sista potatis” hos Blaskans stjärnkommentator. Heja! Det blir bara coolare och coolare. Lena är en träskalle och jämför Dylans återbud till att festa i Stockhom på lördag om tre veckor med en förhärdad brottsling som spöar upp folk på stan och kör mot rött och grejar med bomber i källaren.
Priset är ett erkännande av ett ofta livslångt arbete och inte ett väl tilltaget honorar för att klä ut sig i frack och dricka billigt vin i Blå hallen. Det har hänt förut att litteraturpristagare har stannat hemma och priset har inte blivit mindre värt för det. Nobelpriset 2004 till Elfriede Jelinek ödelade däremot utmärkelsens värde för överskådlig framtid, tyckte Knut Ahnlund som då satt på stol nummer sju. Han menade att det ”rörde sig om ett monomant och enkelspårigt författarskap, en textmassa som synes hopskyfflad utan spår av konstnärlig strukturering”. Jag håller med. Bara Knut Hamsun 1920 och Perl Buck 1938 och Harry matros 1974 och Tompa tråkmåns 2011 kan konkurrera i monumental uselhet.
Nobelföreläsa måste Dylan dock göra inom ett halvår, annars blir det inga pengar alls. Men han behöver inte stå där själv då heller: det går bra att leverera föreläsningen på video också eller hur man nu gör i dag. Jag vet inte, för det är inte så ofta jag håller Nobelföreläsningar. Han kan förresten strunta i föreläsningen också. Vad bryr sig Dylan om en miljon fattiga dollar? Det tjänar han varje vecka året om. Äran och priset är hans vilket som.

Dylans nej till Nobelfestligheterna är samtidigt en välförtjänt knäpp på näsan till Svenska Akademien som inte är aderton längre utan mer sjutton har jag för mig och består av ett gäng snorkiga tanter och snarstuckna farbröder som tror att när de knäpper med fingrarna gör hunden konster och anser sig vara självklart kallade att med ensamrätt utse ett slags världsmästerskap i litteratur när det inte går att tävla i konst på det sättet fast jag kunde dela ut lika bra själv även om jag inte har lika mycket pengar som inte heller är deras och alla inser att Twain och Tolstoj och Ibsen och Graham Greene skulle ha hamnat överst på pallen fast de aldrig gjorde det och när vinner Thomas Pynchon och Cormac McCarthy förstapriset?

dylan