this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

När skallen ska sprängas

Jag känner en person med migrän. Massor av med migrän, tror jag.
Tusan också, jag har nog inte tänkt tillräckligt på migrän förut: jag som inte har haft vanlig simpel huvudvärk en enda dag i mitt liv. Utom den där sorten, kanske, som man har sig själv att skylla att man får och som går över när man har kvicknat till dagen därpå.
Jag har nog inte ens träffat någon förut som har haft migrän på riktigt. Eller också har de inte berättat? Är det jag som inte har sett?

Ingen orsak att fästa sig vid

Migrän: värre än ett samtal med storinkvisitorn Tomás de Tourquemada bland dennes sträckbänkar och tumskruvar och glödande kol och den äckligt otäcka spanska stöveln. Inte en gång vart fjärde år, utan hundratals gånger om året.

Då är vi så långt någon kan komma från de boots of Spanish leather Bob Dylan avser i låten med samma namn från albumet The Times They Are A-Changin’ från 1964. A♭ major, men det får duga även för en frusen orkester stämd i moll och med istappar i håret:

När jag läser på lite finner jag att det finns migrän med aura och även sådan utan aura. Med aura: det låter nästan som lyx för den som inte begriper, men det är det ju inte utan rakt tvärtom.
Aura är i detta fall en förkänning till ett migränanfall med synstörningar i form av sicksackblixtar och silvertrådar. Man kan tappa hörseln för ett tag och förlora talförmågan och trilla omkull som efter det där sjunde glaset vin för mycket fast man inte har druckit en droppe sedan i påskas.
Det är ingenting jag visste förut: det har jag läst i Nationalencyklopodin.

Varför drabbas en del människor av sådan där och all möjlig annan skit, när andra inte ens fattar vad det innebär att ha nageltrång?

Jag önskar att migrän och allt sådant sattyg kunde fördelas lite mer rättvist bland människor. Eller orättvist? Vad jag menar är i alla fall att några borde inte få allting av det onda och andra snudd på ingenting.
Tvärtom vore också bra: att vatten och mat och förmögenhet &c också distribuerades på ett mer rättvist sätt bland människor än vad som sker i dag.

Nej, inte den person jag känner